Nu är det verkligen läge att tycka synd om mej.

Vaknade med illamående, men lyckades tvinga iväg mej till skolan ändå, även fast jag kanske inte borde ha gjort det.
Under dagen kom febern smygande. Har inte orkat mäta den än, men jag skulle inte bli förvånad om den ligger på 39 eller nått... Hela huvudet kokar.
Noll matlust. Allt jag fått i mig idag är en liter vatten och en pytteliten bit snickers.
Äcklig uttorkad smak i munnen.
Ont i huvudet.
Ont i ländryggen.
Fortfarande rejält träningsverk i benen efter skivstångspasset, som inte blev bättre av innebandyn igår.

Och ännu värre: Det är bara torsdag.
Imorgon ska vi ha seminarium om mag-tarmkanalen, och jag har fortfarande inte skrivit klart det som jag ska skriva och redovisa imorrn.
Alltså måste jag på nått sätt få ork att skriva klart det, sova lääänge och ta mej till skolan imorrnbitti också.

Men sen blir det SÖMN. Efter skolan imorrn ska jag gå hem och gå och lägga mej med en gång och sova tills jag inte kan sova längre.

Nu ska jag hasa in i köket och fixa mej ett stort glas vatten med bakis-tabletter i. Vätskeersättning is the shit. (Hoppas jag iallafall)

So long.