Dagen har varit hur bra som helst, ända tills jag lämnade jobbet.

Sekunden jag klev ut igenom dörren och grenslade cykeln slog smärtan in i magen som en kantig sten.
Den där tiden i månaden smärtor. Yes.
Men jag var fortfarande hoppfull eftersom jag skulle iväg och träna, och det brukar ju lindra den typen av värk.
Väl på Sats visade det sig att dom vettiga crosstrainrarna var upptagna, den andra versionen av crosstrainer dom har är skitkonstig. Blev tio minuter på sen sådan, sen tio minuter på en cykel som stängde av motståndet tre gånger så jag tröttnade på den.
Efter det testade jag löpbandet, hoppades på att mina benhinnor hade läkt, men efter tre minuters lätt jogging insåg jag att det hade dom inte gjort.
Tog ett par varv i cirkelträningen som faktiskt gick rätt okej. Sen streching, alltid skönt.
Mensvärken blev inte bättre nån gång under hela träningen, den blev bara värre och värre, och när jag satt och strechade var jag nästan illamående...

På väg hem började det regna, humöret sjönk ännu lägre.

Väl hemma surfade jag in på Färjestads Forum, och det första jag får se är att Robin Rahm åkt fast för doping, och vi står utan förstamålis (?).
Mållös. Chockad. Besviken. Arg. Och ledsen.

Ledsen för Färjestads skull. Ledsen för alla supportrar som hoppats på Robin. Ledsen för Robin som antagligen pajat hela sin karriär. Ledsen för att min eftermiddag/kväll varit värdelös.
Ledsen för att lägenheten är stökig. Ledsen för att jag är singel.
Ibland kan såna här saker verkligen paja mer än det är tänkt att paja.

Jag har inte ens kommit in i duschen än. Och jag har verkligen ingen lust att duscha. Jag vill bara gå och lägga mej och sova och slippa omvärlden för en stund. Men jag kan ju inte gå till jobbet imorgon iklädd gårdagens svett.

Fan!