Igår upplevde jag mitt allra första, men troligtvis inte sista, besök på Hovet.
En arena som av någon anledning kändes rätt liten.
Hade höga förväntningar på kvällen, och efter alldeles för många timmar i buss, så var det skönt att få stå och hoppa och sjunga lite!
Första perioden var väl inget vidare, att ligga under mot Djurgården med 2-0 är nog något av det värsta som finns...
Men i andra blev det bättre, och känslan när vi tog ledningen tidigt i tredje, och senare utökade ledningen till 4-2 var helt underbart!
Nästan i klass med första vinsten mot HV tidigare i höst!

Solen skiner över Karlstad, trots att vi för tillfället befann oss i Kungliga Hufvudstaden Stockholm.
Och Djurgården kunde inte vinna.
Så enkelt var det.
Bästa bortalaget Färjestad passade på att tysta Nisse Ekmans Järnkaminer för ett ögonblick.
Skönt. Det behövde dom.
08:or som tagit poäng i dom senaste tio matcherna behöver en förlust. Och speciellt en förlust mot oss grönvita, för det svider lite extra mycket.

Klackinsatsen då.
Med 80 supporters resande från Karlstad, och ett helt gäng anslutande blev vi ganska många där bland stolarna på "Borta stå".
Och ramsorna avlöste varandra. Vissa roligare än andra, och vissa kanske lite onödiga, men de fyllde ju ändå sin funktion.
Målvakten var fet, och ful, och äcklig, och ful som vanligt. Och igår dessutom vätskefylld... :)
Djurgårdsklacken, som jag tittat alldeles för ofta på på youtube levde inte upp till mina förväntningar.
Visst är det rätt mäktigt när ALLA faktiskt hoppar och sjunger Ole ole ole ole ole ole ola. Och dom tycker faktiskt Jävligt illa om Färjestad.
Men det hade ju varit skojigt att få mer ifrån Aktiv Sittplats än ett ägg...

Nästa match, seriefinal i LLA. Färjestad - Skellefteå.
Det är dags att vinna hemma nu!