Ibland, när man känner sig sådär riktigt desperat, då drömmer man vanligtvis att man träffar drömkillen.
Iallafall jag.

Som inatt.
Drömde att jag av nån anledning behövde lift. Och fick lift. Naturligtvis av den vackraste killen jag någonsin sett.
Och den trevligaste, och vi pratade och pratade, och ÅH vad kär jag blev.

Sen vaknade jag.
Och insåg efter ett tag att det går inte att somna in i den dröm man precis drömt hur gärna man än vill.
Så jag fick återgå till den gråa pojkvänslösa vardagen.

Men vem vet, han kanske hittar mig inatt också?

(Visst är det egentligen ganska fjantigt att berätta om sina drömmar i bloggen? Speciellt när man inte ens får fram den där underbara känslan man hade, allt blir bara så platt när jag försöker beskriva känslan. Det finns inte tillräckligt många ord för att förklara det eldklot som sitter i bröstet på mig.)