Idag infann sig det där nervösa illamåendet igen.
Inte lika illa som i torsdag, men nästan.

När förra säsongen tog slut och jag frivilligt missade den stora lagsigneringen så lovade jag mig själv, att om Färjestad tar guld 2011 så SKA jag befinna mig på rätt ställe och få allas autografer.

Sagt och gjort.
Gud vad nervös jag var!
Men det var ju faktiskt inte så farligt.
Spelarna var ju faktiskt helt vanliga människor, som satt på vanliga stolar, bakom vanliga bord.
Dom höll i vanliga guldpennor och drack vanlig dricka från McDonalds (eller möjligtvis sportdryck).

Ställde mig i kön vid halv ett ungefär. Efter en timmas köande nådde jag fram till spelarna.
Och 45 minuter senare var det slut.
Då hade jag fått alla autografer.
Alla målvakter, alla forwards, alla backar, alla ledare och hela medical-teamet.

En flagga.
34 autografer.


Min, för tillfället, allra värdefullaste ägodel.
Har fått sin hedersplats ovanför soffan.
Jag ler, och hjärtat slår lite extra fort varje gång jag ser på den.
_____________________________________________________________________

Och igår eftermiddag var det firande på Stora Torget som stod på schemat.
Mina förväntningar var fruktansvärt höga, men tyvärr blev dom inte uppfyllda.
Efteråt däremot, kändes det mycket bättre.
Då fick jag till dom här bilderna.
(Jag gillar min telefonkamera)


Dick Axelsson, Alexander Salák och Martin Sevc.




Micke Johansson, Patrik Lundh och Robin Sterner.




Sen kom jag såhär nära...


Tittar man riktigt noga kan man se en glad Cristopher Nihlstorp sittandes innaför fönsterrutan. :)




Kön ringlade sig lång utanför Löfbergs Lila Arena inför autografskrivandet.
Och kön fortsatte minst lika långt bakom mig.
Undrar om alla fick sina efterlängtade autografer?