Hemma igen efter en trevlig helg i Norrland tillsammans med ett gäng (andra) hockeyidiotersupportrar.

Vi åkte iväg i går morse klockan 7.30. Alldeles för tidigt en lördagsmorgon.
1 värmlänning, 1 dalslänning och 2 östgötar men idel grönvitt. Såklart!
I Gävle anslöt ytterligare en och jag själv tog över bilkörandet.
Inledde bilkörande med en ovanligt osnygg och livsfarlig sväng från fel fil när jag höll på att missa avfarten till E4:an norrut...
Men trots det så vågade dom ha kvar mig som chaufför resten av vägen upp till Örnsköldsvik.

På vägen anslöt ytterligare en bil och två norrlänningar. Vi vart ett rätt skönt gäng till slut.

Det är långt till Övik. Riktigt långt.
Typ 70 mil ganska precis.
Vi kom fram på eftermiddagen iallafall, då var det precis lika mörkt som när vår färd hade börjat.
Letade upp en pub och fick i oss lite vätska innan vi fortsatte vår promenad mot e-on Arena.

Jag hade inga större förväntningar på matchen men hoppades att varannandagshockeyn skulle hålla i sig och att vi skulle vinna.
Hemfärden blir så mycket lättare med en seger i bagaget.
Och som killarna spelade! Spelet mot Timrå var som bortblåst och det var fart och kontroll och bra passningar!
Farliga målchanser!
Kändes grymt orättvist när Modo fick ett PP och gjorde första målet.
Men vi kvitterade snabbt och tog ledningen lite senare och vårt lilla gäng på bortastå hade det riktigt festligt med ramsor och flaggor!
Hade dock en riktigt bitter Modogubbe på sittplats som höll på att tjafsa på oss. Till slut insåg iallafall vakterna att vi var snälla och att han var allmänt störande och så blev han borteskorterad.
Andra och tredje perioden fortsatte och trots Modos kvittering så kändes det ändå väldigt bra.
Killarna var grymt duktiga och gav aldrig upp vilket till slut gav oss en 5-3-seger och ett gäng grönvita killar som tackade oss med breda leenden efter slutsignal!
Lycka!

Glädjen dog dock något när vi lämnade arenan för att ta oss till bilen.
Då blev vi förföljda av ett större gäng slagsmålssugna Modoiter som gick och tjafsade, skrek och höll på.
Som tur var hände det oss ingenting och puckona försvann till slut, men det var rätt obehagligt under tiden.
Oschysst jobbat av Övikspolisen som inte eskorterar bortaföljet till sin transport.

Vi lämnade Övik så fort vi bara kunde. Så långt norrut vill man inte stanna längre än nödvändigt om man inte måste.
Åt kvällsmat i Sundsvall och landade till slut på "hotellet" i Hudiksvall.
Somnade nöjt på luftmadrassen och sov som en stock under dom få timmar som var kvar av natten.

Så i förmiddags fortsatte vi hemfärden, grymt nöjda över att inte behövat köra ända hem under natten.
I Västerås tog jag över bilkörandet igen, och återigen visade jag prov på min briljanta bilkörning.
Välja fel fil + inse sitt misstag och försöka byta fil + nästan missa ett rödljus som var grönt sekunden innan = stå tvärsöver båda filerna och blockera precis allting.
Förstår ni att killarna måste vara grymt imponerade av mig?
Nåja.
Resten av resan gick iallafall smärtfritt och x antal tiotal mil senare så vart vi hemma igen.

Möttes av två små pälsbollar i dörren som var lite extra gosiga. Iallafall Morgan. O'Malley är precis lika översocial som vanligt.

Längtar redan tills nästa norrlandsresa. Bara 23 dagar kvar!

Helgens skratt: När Höga Kusten-bron byter namn till Höga Bastu-bron och får en egen ramsa!