Igår dog en av mina patienter efter narkos.
Idag dog Stefan Liv och hela hans lag i en flygkrasch i Ryssland.

Min patient kan jag såklart av tystnadspliktsskäl inte skriva särskilt mycket om.
En tung klump i hjärtat.
Många funderingar fram och tillbaks, vad kunde man gjort annorlunda?
Kunde man gjort något annorlunda?
En frisk vovve i sina bästa år, slut, bara sådär, helt oförklarligt.
Sorg.

Stefan Liv.
Nog för att HV aldrig någonsin legat mig särskilt varmt om hjärtat, men Stefan Liv var en speciell person.
Duktig målvakt och en skön människa som bjöd på sig själv.
Många ramsor har sjungits, de flesta inte särskilt välmenta, om än kanske med glimten i ögat.
Men någon sånt här.
Från en minut till en annan.
Ett helt hockeylag fullt av individer och berörda familjer tillintetgjort.
Jag förstår det inte.
På Eliteprospects möts man av en lång rad med kors, var och ett med texten "Player has passed away".
Chockerande, förstummande, bara ren och skär smärta.
Ett band som dras åt runt bröstkorgen, en klump som ligger och skaver i halsen.
Tårar...

Tänk om det varit Färjestad!

Ikväll går alla mina tankar till dom som sörjer.
Alla hockeyfamiljer, supportrar och min patients familj.

Requiescant in pace