Hellu.

Har jobbat i två veckor, haft två lediga helger och imorrn drar tredje arbetsveckan efter semestern igång.

Just nu känns det verkligen som att jag inte ens haft någon semester.

Halvt utslagen på kvällarna, jobbar dessutom kvällspass 2 gånger i veckan de närmsta veckorna. Jobbigt.

 

Inte jättemycket att rapportera från de senaste två veckorna.

Förra helgen släpade jag med mig Elina hem till Billingsfors för att titta på när pappa och resten av gänget spelade teater på Friluftsteatern.

Det var roligt! Och dessutom trevligt att min familj äntligen fick träffa min bästa vän!

 

Kollar Twitter för att försöka minnas vad jag gjort dom senaste dagarna...

 

Har rensat i min klädkammare. De tog ett tag, men nu tror jag att jag fått rätt bra ordning där inne. Ska fixa en grej till på IKEA så är det perfekt sen.

Just nu är det enda jag saknar ett fint avlastningsbord till köket. Är galet trött på det där slagbordet jag har där nu.

Måste bara hitta RÄTT avlastningsbord. Jag vet hur jag vill att det ska se ut, men har inte hittat det i någon möbelaffär ännu.

Är det så illa att jag måste bygga det själv?

Och en konstig sak: upptäckte när jag tömde klädkammaren att det luktade konstigt om en tygväska. Kattkiss. Hittade lite senare en resväska som också luktade kattkiss. Men NÄR har någon av katterna kissat där inne? Och är det inte meningen att kattkiss ska lukta såpass mycket att det märks direkt? Skumt. Och äckligt.

Nu är jag helt resväsklös.

Tur att jag ändå tänkt köpa en ny ordentlig resväska till Egyptenresan!

 

Egyptenresan hade jag visst inte bloggat något om.

Förrförra lördagen när Jenny var här så både bestämde vi oss och bokade resan på stört.

Sharm-el-sheik 4 oktober och 7 nätter framåt.

Hur gött som helst!!

Sol, bad och pyramider! Ska bli så spännande!!!

Det enda jag inte längtar efter är dom där omtalade egyptiska männen som försöker köpa kvinnor för några kameler.

Å andra sidan vore lite uppmärksamhet inte fel.

Kärleken jag hoppas på här hemma gick ju totalt åt skogen.

Ett "Vi hörs!" förvandlades till "Jag har inte tid just nu." och har nu övergått i totalt ignorerande.

Det är ju en sak om han ändå kunde säga till mig att han faktiskt inte är intresserad. Då hade jag kunnat glömma och gå vidare.

Nu bara grubblar jag, undrar var nånstans jag gjorde fel, om jag gjorde något fel. Och jag kan inte sluta tänka på honom.

Vissa stunder saknar jag honom, vissa stunder hatar jag honom, vissa stunder vet jag inte vad jag känner.

Vissa stunder undrar jag om jag har lindat in mitt hjärta i bomull och aluminiumfolie, tjocka lager som det är svårt att ta sig in och ut igenom. Jag känner mig nollställd.

 

Sen får jag ett sms av mitt ex och då frågar jag mig själv hur jag kunde ge upp honom.

 

Söndagsgrubblerier. Dom leder aldrig nån vart.

Nu - en kopp te. Sedan - sova.