Färjestad - Frölunda
Det var tifo i lördags.
Jubileumsmatch för Färjestad BK som fyllt 80 år.
Tröjhissning för Mathias Johansson.
Och tifo.
Ett underbart grönvitt flaggtifo där till och med sittplats fick vara med och vifta.
Kände mig inte så värst nervös innan, sen kom jag ut på ståplats, och under tiden vi väntade höjdes pulsen rejält.
Spänning, nervositet, förväntningarna på match och matchresultat.
Allt föll över mig direkt.
Vi sjöng På Den Sköld Du Klär som vanligt. Fullsatt på ståplats, och på sittplats också för den delen.
Vi sjöng På Den Sköld Du Klär som vanligt. Fullsatt på ståplats, och på sittplats också för den delen.
Tyvärr kändes det ändå inte som att alla gav allt i sången, den kändes inte så mäktig som den kunde ha gjort.
Sen kom spelarna in på isen, och alla flaggor höjdes.
Ståplats flaggade, sittplats flaggade, konfetti i grönt vitt och guld, 400 ballonger och i mitten av ståplats vajade en jätteflagga.
Mäktigt. Finns inget annat ord som beskriver känslan. Det är så mäktigt att få stå där mitt på stå, bland alla människor, bland allt tyg som viftar.
Hundratals människor som förenas runt en enda kärlek, en förening, ett lag.
Efter sången och tifot var det Mathias Johanssons tur att hyllas.
807 matcher i Färjestad BK och ännu mer info som jag inte kan komma ihåg.
Min "hockeykarriär" som aktiv ståplatsare började efter att Mathias redan hade slutat, därför hade jag dålig koll på vem han var, jag hade inga känslor vare sig för personen eller spelaren.
Men jag visste att han var värd att hissas upp i taket.
Våran nummer sjutton, sjöng vi, och mina ögon tårades.
Att höra alla fina ord som sades om honom, att höra hans eget tal, det var hjärtsnörpande rent ut sagt.
Matchen sen var ju inte fy skam den heller.
Att få vinna på hemmaplan, med 4-1, mot Frölunda, det är en underbar seger!!
Att dessutom få se sittplats vifta med sina grönvita flaggor varje gång vi gjorde mål, det var nästan lika fantastiskt det!
Kommentarer
Trackback
