Första natten avklarad.

Jag överlevde första natten...
Sitter här framför datorn, har magknip. Ett sånt där konstigt hål i magen som man brukar få när man är riktigt hungrig, men jag har precis ätit. Hoppas bara att det går över, har ingen lust att gå runt på kliniken så här.
 
Jag har...
... kopplat bort dropp, rastat, matat och kopplat tillbaks droppet till min enda nattpatient.
... diskat och lastat ur diskmaskinen och diskat igen.
... torkat bord och ställt upp stolar i fikarummet.
... städat och stängt mottagningsrum.
... sålt foder till kvällsveterinären.
... tvättat och torktumlat så många maskiner att jag tappade räkningen.
... städat ur 3 burar.
... packat och autoklaverat en himla massa operationsinstrument.
... blivit skrämd av diskmaskinen som pumpade ur sig vatten med plötsliga läten.
... slängt sopor.
... sjungit med till musiken på Rix FM.
... fått huvudvärk.
... tagit en Panodil.
... druckit en kopp kaffe.
... tittat mig själv i spegeln och sett blodsprängda ögon redan kl 1.
... druckit ett glas vatten.
... skrivit ut en röntgenbild.
... förberett alla papper och namnlappar inför morgondagens operationspatienter.
... funderat på vad man ska köpa för julklappar till folk.
... renskrivit en massa jobbsaker.
... tittat till patienten, matat och kopplat bort droppet som tagit slut för dagen (natten).
... vikt nytvättade kläder och lagt upp i hyllorna.
... skrivit ett jobbmail.
... tagit matpaus och ätit en risifrutti och fått kväljningar av konsistensen.
... druckit en kopp te.
... ställt in de autoklaverade instrumenten där de ska vara.
... renskrivit ännu mer jobbgrejs.
... insett att det var så tyst och skönt på operationsavdelningen att man kunde höra klockorna ticka i otakt.
... blivit skrämd av en skrivare som tyckte att den behövde vakna till liv för en sekund.
... kollat mig över axeln varje gång jag gått någonstans.
... varit på helspänn från kl 03.30 och väntade på att städerskan skulle komma, klockan 4 kom hon till slut och vi skrämde faktiskt INTE livet ur varandra.
... börjat gäspa klockan 04.30. Hjärnan känns dimmig. Golven håller på att bli svabbade och jag känner mig mest ivägen.
... känt mig som att jag har ett stort svart hål i magen, det värker men jag är inte hungrig...
... städat lite kiss, gått ut i morgonkylan och rastat patienten.
... gjort iordning morgonmedicinerna till patienten.
... kommit in i andra andningen, kände mig förvånansvärt pigg ända till jag insåg att jag ska vara ensam i ytterligare 1,5 timme och får inte gå hem och sova förrän om 2,5 timme.
... tagit en matpaus i soffan, ätit ett par BabyBel-ostar och druckit ytterligare en kopp te.
... blundat några minuter på soffan.
 
Sedan var klockan halv sju. Jag började väcka kliniken till liv igen, startade datorer, öppnade mottagningsrummet som jag stängt ner tidigare.
Kopplar på dropp och ger mat och mediciner till min patient.
Strax innan sju kommer första sköterskan. Sällskap!! Äntligen!!
Under den påföjlande timmen blir jag tröttare och tröttare. Hjärnan inser instinktivt att jag har jobbat klart.
Jag har lämnat över ansvaret till någon annan nu.
 
Åker hem och lägger mig i sängen.
Klockan är 8.40 och jag säger Godnatt till katterna som precis fått sin frukost.
Ställer ett alarm på 16.00 "för säkerhets skull".
Somnar.
Vaknar 16.00 när alarmet ringer.
Det var längesen jag sov så gott.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0