Egypten Tisdag 9/10

Vi lyckades få ett par timmars sömn innan bussen kom.
Vid halv ett på natten/morgonen satt vi i kvällsvärmen utanför hotellet och väntade på bussen.
Bussen skulle egentligen gå halv ett, men var lite försenad, så hon blev nog närmare 2 innan vi gav oss av.
Sen var det bara att slå sig ner i ett säte och göra det bekvämt för sig, vi hade en lång busstur framför oss. Mellan Sharm el Sheikh och Kairo är det drygt 50 mil.
Ungefär som att köra mellan Karlstad och Hudiksvall, men med MYCKET sämre väg!
Lyssnade på musik och trots en väldigt obekväm ställning somnade jag faktiskt.
Men en lång kropp och ett trångt bussäte är inte den bästa kombinationen upptäckte jag när jag vaknade. Stel i ryggen och i benen och en nacke som nästan låst sig av smärta. Aj!
Men solen började gå upp och det var tillräckligt ljus för att kunna fördriva tiden med att läsa lite.
Vi "träffade" även en tjej och en kille från Jönköping (men som är Färjestadare!) på bussen, dom satt i sätena framför oss, så vi började prata och vips så hade vi sällskap att hänga med!
Utanför fönstret susade det grusiga ökenlandskapet förbi. Hus här och där, stora ödsliga vidder. Åkte igenom ett militärbevakat ställe, tror det var någonstans i närheten av Suezkanalen. Två pansarvagnar bakom sandsäckar och lutade mot sandsäckarna stod ett tiotal militärer med maskingevär…
Kändes lite konstigt att köra förbi, vet inte om man ska känna sig trygg eller inte.
Passerade under Suezkanalen och kom in i Afrika för första gången i mitt liv!
Sharm el Sheikh och hela Sinaihalvön ligger faktiskt i Asien fick jag lära mig. Så en dagstur till Afrika var ju inte fel.
 
En av många.
 
Så småningom tog vi oss äntligen till Kairo. Minareternas stad, kontrasternas stad och jag tyckte att guiden sa att det var världens tredje största stad, men nu tror jag att han sa tredje världens största stad. För till folkmängd sett finns det många städer som är större. I Kairo bor det ca 6,5 miljoner människor. Helt sjukt.
Breda vägar, extremt många bilar som tutar konstant och svänger precis där de har lust. Guiden berättade för oss att i Egypten kostar ett körkort 1000 LE och man behöver inte ta varken körlektioner eller göra något teoriprov.
Förklarar lite varför folk kör som idioter och flera bilar och bussar helt saknar säkerhetsbälten.
 
Bilar, bilar, bilar, bilar.
 
Kairo är verkligen kontrasternas stad. Vackra moskéer och andra byggnader, ståtliga lyxhotell och sen kommer man till slumkvarteren. Dammiga, risiga, halvhöga våningshus, lägenheter inte sällan utan fönster.
Här och där står ett eldhärjat hus med utblåsta fönster och sotsvarta väggar. Att folk orkar leva såhär!
Till slut kom vi i alla fall fram till Egyptiska Museet, vårt första stopp på resan.
 
En liten skymt av Egyptiska Muséet.
 
Vi fick en liten bärbar mottagare med hörsnäckor där vi kunde höra guiden klart och tydligt. Smart!
Den inhemska guiden visade oss genom museet. Många olika salar, många kungar och drottningar.
Kheops (Khufu), Chefren (Khafre), Mykerinos (Menkaure), de tre snubbarna vars pyramider ligger på Gizaplatån. Tutanhkamun, Ramses II (och en hel hög till med Ramsesar), Drottning Nefertiti.
Spännande och intressant!
Efter den guidade turen fick vi lite egen tid för att gå runt och titta i de olika salarna. Fanns allt möjligt att titta på; faraostatyer i alla möjliga storlekar, från små decimeterstora saker till 2 meter höga kolosser. Sarkofager. Tutanhkamuns guldmask. Gamla smycken, ringar, örhängen, halsband och armlänkar. Guldfingertoppar och sår som användes för att täcka de kroppsdelar på mumierna eftersom vävnaderna inte riktigt höll ihop efter mumifieringen. (Just de sakerna förde dock mina tankar till Goa’uldernas ”hand-device”)
Tittade även på mumifierade djur; två stora krokodiler, en krokodilbebis, fåglar, en hund, en babian och några katter.
De riktiga mumierna kunde man också titta på, de låg i ett speciellt rum. Men för att få komma dit kostade det extra, och jag var redan innan inte särskilt sugen på att se dem. Är det något jag får mardrömmar av så är det mumier…
Tyvärr fick man inte fotografera inne på museet, hade varit kul att ha lite digitala minnen därifrån.
Sen letade vi oss ut ur museet, fick hoppa på bussen igen och satte kurs mot Giza-platån.
Äntligen!
Har aldrig insett att pyramiderna ligger så nära Kairo, jag trodde att dom låg mitt ute i öknen, i ingenstans, och så ligger dom bara en pytteliten bit utanför stan!
 
Rätt nära...
 
Insåg att staden nog är bortredigerad ur pyramidbilderna…
Vi fick våra biljetter för inträdet på området och fixade ytterligare biljetter för att få gå in i Kheopspyramiden och så släpptes vi in på området.
 
 
Överallt försäljare och beduiner på kameler som ville ha vår uppmärksamhet. Vi hade redan blivit varnade. Köp inget, rid inte på några kameler och låt absolut ingen hålla i kameran.
Tror att jag sa ”no thanks” minst 200 gånger idag.
Men vi kom fram till pyramiderna utan att bli fattiga på vägen.
 
Små, små människor och Kheops pyramid.
 
Så mäktiga byggnader. Förstår inte att det ens är möjligt att människor byggt något sådant utan hjälp av varesig maskiner eller utomjordingar (?).
2,5 miljoner kalkstensblock, perfekt uthuggna, på minst 1-2 ton styck. De två största pyramiderna är ca 140 meter höga.
Imponerande.
 
Ingången till pyramiden (den stora "riktiga" och den lilla utgrävda ingången)
Och en bediun och hans kamel...
 
Vi gick in i Kheopspyramiden och klättrade uppför trappan, genom en smal gång med väldigt lågt i tak. Fick gå med böjda knän och böjd rygg för att inte slå i både huvud och axlar. Hur korta var egyptierna för 5000 år sedan egentligen??
66 meter ovanför ingången kommer vi in i faraons gravkammare, där stenkistan står kvar.
Mörka, släta väggar, helt outsmyckade. Tittade runt och återvände sedan nerför trappen och ut i solljuset igen. Vilket benpass det var att ta sig upp och ner!
Efter att vi tittat runt lite till kring pyramiden, och tagit en massa kort, så återvände vi till bussen och körde förbi Chefrens och Mykerinos pyramider och upp till panoramaplatån (tror jag det hette) där vi hade fin utsikt över alla pyramiderna samtidigt.
De tre stora pyramiderna, och de tre små drottningpyramiderna vid Mykerinos pyramid.
 
Chefrens pyramid genom bussfönstret
 
Mykerinos lilla pyramid + drottningarnas.
 
Där uppe fanns det ännu fler försäljare, och ett helt gäng kameler, men det kändes ändå lite lugnare där uppe, dom slet inte i en längre i alla fall…
 
Från vänster: Kheops, Chefren, Mykerinos. Chefrens pyramid är mindre än Kheops, men den ser större ut eftersom den är byggd på en högre platå.
Äkta egyptier som ville bli fotograferade.
Roliga danska turister/blivande reseledare...
 
Sen åkte vi vidare till Sfinxen. Han var faktiskt mindre än jag trott, och nästan pytteliten jämfört med pyramiderna, men ändå ståtlig trots sin näs- och skägglöshet.
Men ett imponerande fakta, tydligen är Sfinxen uthuggen ur ett enda stenblock (eller typ ett litet berg med tanke på storleken…).
 
 
Vid Sfinxen fanns även ”The Valley Temple”, där jag förstod det som att mumifieringen hade ägt rum. Mitt i fanns ett stort rum med en massa höga pelare och och golvet var av alabaster.
 
Gropar i golvet var det också. Funktion okänd, enligt mig.
 
Efter Sfinxen åkte vi vidare till ett parfymeri för att få lukta på en massa doftkoncentrat som de utvinner direkt från olika blommor.
Råkade visst köpa 2 sorter också, men man fick ju jättesöta små flaskor med, och så luktade de ju faktiskt jättegott. (Fröken Lättflörtad)
Strax innan solnedgången påbörjade vi hemfärden.
Satt om möjligt ännu mer obekvämt och att sova var otänkbart i början. Läste tills jag började bli trött (Fifty Shades of Grey – den boken gör mig galen).
Lyssnade på musik tills batteriet på mobilen tog slut. Försökte få så mycket sömn det gick i min rastlösa kropp.
Tiden gick men bussen rörde sig fruktansvärk långsamt. Flera gånger stod vi still utan synlig anledning, men jag antar att vi tankade nån gång och spenderade övrig tid med att vänta in de övriga bussarna i kolonnen.
Men till slut kom vi hem till hotellet igen, 25 timmar efter att vi hade lämnat El Habada.
Kändes lite som en hockeyresa till Luleå, men utan hockeyn.
Att bädda ner sig mellan lakanen i hotellsängen har ALDRIG varit så skönt!!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0