Att ha en katt med diarré är inga problem, oftast hamnar bajset i lådan iallafall och är lätt att rensa som vanligt.

Att ha en hund med diarré är en helt annan sak.

 

Igår kväll var Elliott lös i magen på sista rastningen, inte jätteoroväckande löst men inte normalt heller.

Och klockan tre i natt väcktes jag av det där "underbara" diarrépruttljudet.

Doften spred sig snabbt genom rummet och där var jag nära att kräkas.

Så det var inget annat att göra än att pallra sig ur sängen, hämta papper och såpavatten och en trasa och börja städa.

Under tiden jag satt torkade rent golvet började han kräkas också. Yay...

Efter ett tag lugnade det ner sig, jag hade städat färdigt och vi kunde somna igen.

Ett par gånger till under natten hörde jag lite hulkljud, men som det inte verkade bli mycket mer av. Inte så konstigt eftersom han redan kräkts ut allt som skulle kunna finnas där.

 

Morgonpromenaden. Något försenad, men Elliott låg iallafall och sov lika gott som jag.

Väl ute märktes det att han hade bråttom. Han gjorde inte sina vanliga snurrar utan satte sig bara rakt upp och ner i gräset och ut kom vatten. Fruktansvärt illaluktande vatten.

Väl inne funderade jag på om det kunde gå att bota med lite skonkost och probiotika, men eftersom jag inte äter särskilt mycket ris så hade jag inget ris hemma. Och någon probiotika hade jag inte heller.

Så jag ringde min kära djurklinik och bad om att få komma in.

 

Efter lunch klev jag in på Ulvsby Smådjursklinik. Elliott blev genomklämd och tempad (ingen feber). Kändes mjuk och bra i magen iallafall.

Fick kanyl och ta blodprov, röntga magen, få lite kontrast och sen kopplade jag på dropp på honom.

Sen var det bara att vänta. Elliott låg i buren och sov medans droppet droppade och jag satt vid ett bord utanför buren och pluggade.

Ska tid fördrivas kan man ju iallafall göra något vettigt.

Röntgenbilderna såg bra ut, men vi gjorde en kontrastpassage för säkerhets skull. Blodproverna såg också bra ut, förutom sänkan (CRP) som var något förhöjd. Dvs tecken på inflammation/infektion men ingen allvarlig sådan.

Några timmar gick, droppet gick klart och under tiden tog vi lite fler röntgenbilder. Kontrasten rörde sig som den skulle genom tarmarna. Inget stopp någonstans! Wihoo!

Fick med lite probiotika och i/d-foder hem som vi ska börja ge små portioner ikväll.

Så nu är det bara att hoppas på att han blir stabil i magen fort. På fredag är det ju meningen att han ska vaccineras och på tisdag nästa vecka börjar valpkursen. Något jag verkligen inte vill missa!

 

Men nu är vi hemma iallafall. Jag har precis slängt i mig lite mat (eftersom jag kom på att jag visst inte ätit någonting innan jag åkte till djurkliniken... hej orolig matte?) och snart ska jag återgå till pluggandet.

Fick iallafall lite gjort medans jag satt bredvid Elliott och hans dropp.

Läst ännu mer om genus och kultur, snart kanske det fastnar?

Tänkte jag skulle ge mig på hälsobegreppen och människosyn ikväll. Om jag inte somnar...

Hunden har iallafall slocknat redan. Han verkar inte bry sig nämnvärt om att han inte fått mat på snart ett dygn.

Å andra sidan skulle inte jag heller vara särskilt sugen på att äta om det varit min mage som mått sådär.