Sitter här hemma med tårar i ögonen.

 

Jag har länge vetat att den här dagen nån gång skulle komma, men ändå är jag inte redo för det. Jag visste att jag någon morgon skulle vakna av att mamma eller pappa ringde och sa "Bullen är dålig".

22 år är en anmärkningsvärd ålder. Att ha fått vara frisk så länge är fantastiskt.

Bullen har fått ha ett underbart kattliv, men idag ville hans kropp inte vara med mer.

I 22 år har han varit min allra bästa vän. En lekkamrat, någon att mysa med på kvällarna, någon att prata med och någon att gråta hos. Någon att få klappa och klia bakom öronen.

Innan jag ens började skolan fanns han hos mig och att han inte ska sitta i fönstret och kika nästa gång jag kommer hem till Billingsfors känns overkligt.

Hans mjuka päls, hans fina ögon som ser ända in i själen på en. Dom tilltufsade öronen och den vita svanstippen. De gulliga hälsningsljuden när man kom in genom dörren.

Små kännetecken som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta.

Mamma och pappa kom till Karlstad med honom i förmiddags och bästa Martin kunde hjälpa honom över till andra sidan. Några sekunder bara och sen såg man hur hela hans kropp bara slappnade av och han tog det där sista djupa andetaget innan hela världen blev stilla.

 

 

Nu har mamma och pappa åkt hem igen och jag omger mig av och söker tröst hos mina fantastiska djur.

 

 

 

Ligger på mage i sängen, med datorn på nattduksbordet och en varm å go hund vilandes i knävecken. Elliott verkar helslut, men när är han inte det när det är läggdags? Efter skolan idag var jag på brukshundsklubben för att gå på medlemsmöte. Innan mötet så körde jag lite lydnadsträning, både fotgående, inkallning, hopp över hinder och lite balans på ett agilityhinder som jag inte vet vad det heter och inte orkar googla just nu. Elliott va jätteduktig och gjorde som jag sa nästan alla gånger. En gång fick jag till och med till någon slags "inkallning med ställande" men det var inte riktigt meningen, bådar ju gott inför framtiden, måste bara lära Elliott att handtecknet jag råkade, men inte riktigt menade, att göra faktiskt betyder "stanna och stå kvar". Efter mötet körde vi lite mer lydnad tillsammans med Märit och gänget, men då gick det inte riktigt med samma fokus. Antar att en kombination av trötthet, bomull i öronen och korvlukt blev lite för mycket i hans hjärna. Mattes godis var ju dessutom inte korv, så då blev det inte riktigt värt att göra nått vettigt annat än att gå runt i det blöta gräset och nosa...

 

I övrigt kör vi sista perioden i skolan nu, sen blir det sommarlov! Och därmed sommarjobb! Wihoo!

 

I måndags började vi igen med patientveckor och vi ska vara i skolan i tre veckor, så snart en vecka avklarad.

Tyvärr har jag bara haft en patient denna veckan, av tre möjliga. Idag hade patienten glömt bort tiden och i måndags hade det blivit något krångel med bokningen så patienten trodde att han fått tid på tisdagen. Men igår hade jag en patient iallafall som jag tror att jag lärde mig en del av.

På fredag är vi lediga och imorgon har vi examination.

Det är en lite spännande form av examination som jag inte är helt bekväm med. Salstentor är liksom min grej...

Denna gång ska vi istället genomföra ett patientmöte, fast patienten är en klasskamrat, och dokumentera vår kommunikation med patienten genom att filmas.

Alla som tycker om att bli filmade och sedan titta på filmen och se sig själv, höra sin inspelade röst som låter jättekonstig. Det finns en anledning till att jag inte följt min fars fotspår och blivit amatörskådespelare...

Inte nog med det, vi ska dessutom göra en reflektion av inspelningen, vilket innebär att man antagligen behöver titta igenom filmen ett antal gånger och SEN ska vi ha seminarium och visa upp filmen inför en lite grupp klasskamrater och lärare.

Men, jag intalar mig själv, att alla kommer vara precis lika nervösa inför seminariet så att man kommer inte tänka så mycket på dom andras filmer. Typ.

 

Nää, nu är klockan faktiskt över midnatt och jag ska upp om typ sex timmar, så hög tid att sova annars kommer jag snart lida av sömnbrist.