Inga större förändringar denna natten jämfört med förra natten.

Tre patienter att titta till med jämna mellanrum.

Ett par dropp att hålla koll på så att dom droppade.

Smärtstillande injektioner.

Och tvättmaskinsjobb, diskmaskinsjobb, instrumentpackning och autoklavering.

 

"Same procedure as last year, miss Sophie"

 

Lyckades hålla mig lugnare, behövde inte titta mig över axeln precis hela tiden.

Men att rasta tre hundar klockan 23 och klockan 06 är ingen höjdare.

Beckmörker, tre meter från ett högt staket, med bara beckmörk skog på andra sidan staketet...

Speciellt inte när ena hunden är en stollig unghund som skäller på virvlande löv.

 

Halv åtta började folket droppa in, på fredagar har vi frukostmöte klockan åtta, så jag klev ur mina arbetskläder och i mina vanliga kläder och satte mig och fick lite frukost innan jag åkte hem.

 

Kröp ner under täcket, somnade och sov till fyra på eftermiddagen, igen.

 

Är fortfarande trött. Känner mig sliten i hjärnan, och jag måste anstränga mig för att ögonen ska fokusera på texten jag skriver.

Har precis tagit mig ur soffan där jag legat och läst ett tag, kommer nog inte ta mig för många vettiga saker ikväll, eventuellt kanske julpynta lite om jag råkar få lust...

 

Gillar fortfarande inte att behöva jobba natt, men jag måste väl erkänna att det inte var riktigt så eländigt som jag trott, bara nästan. Än så länge...

Jag överlevde första natten...

Sitter här framför datorn, har magknip. Ett sånt där konstigt hål i magen som man brukar få när man är riktigt hungrig, men jag har precis ätit. Hoppas bara att det går över, har ingen lust att gå runt på kliniken så här.

 

Jag har...

... kopplat bort dropp, rastat, matat och kopplat tillbaks droppet till min enda nattpatient.

... diskat och lastat ur diskmaskinen och diskat igen.

... torkat bord och ställt upp stolar i fikarummet.

... städat och stängt mottagningsrum.

... sålt foder till kvällsveterinären.

... tvättat och torktumlat så många maskiner att jag tappade räkningen.

... städat ur 3 burar.

... packat och autoklaverat en himla massa operationsinstrument.

... blivit skrämd av diskmaskinen som pumpade ur sig vatten med plötsliga läten.

... slängt sopor.

... sjungit med till musiken på Rix FM.

... fått huvudvärk.

... tagit en Panodil.

... druckit en kopp kaffe.

... tittat mig själv i spegeln och sett blodsprängda ögon redan kl 1.

... druckit ett glas vatten.

... skrivit ut en röntgenbild.

... förberett alla papper och namnlappar inför morgondagens operationspatienter.

... funderat på vad man ska köpa för julklappar till folk.

... renskrivit en massa jobbsaker.

... tittat till patienten, matat och kopplat bort droppet som tagit slut för dagen (natten).

... vikt nytvättade kläder och lagt upp i hyllorna.

... skrivit ett jobbmail.

... tagit matpaus och ätit en risifrutti och fått kväljningar av konsistensen.

... druckit en kopp te.

... ställt in de autoklaverade instrumenten där de ska vara.

... renskrivit ännu mer jobbgrejs.

... insett att det var så tyst och skönt på operationsavdelningen att man kunde höra klockorna ticka i otakt.

... blivit skrämd av en skrivare som tyckte att den behövde vakna till liv för en sekund.

... kollat mig över axeln varje gång jag gått någonstans.

... varit på helspänn från kl 03.30 och väntade på att städerskan skulle komma, klockan 4 kom hon till slut och vi skrämde faktiskt INTE livet ur varandra.

... börjat gäspa klockan 04.30. Hjärnan känns dimmig. Golven håller på att bli svabbade och jag känner mig mest ivägen.

... känt mig som att jag har ett stort svart hål i magen, det värker men jag är inte hungrig...

... städat lite kiss, gått ut i morgonkylan och rastat patienten.

... gjort iordning morgonmedicinerna till patienten.

... kommit in i andra andningen, kände mig förvånansvärt pigg ända till jag insåg att jag ska vara ensam i ytterligare 1,5 timme och får inte gå hem och sova förrän om 2,5 timme.

... tagit en matpaus i soffan, ätit ett par BabyBel-ostar och druckit ytterligare en kopp te.

... blundat några minuter på soffan.

 

Sedan var klockan halv sju. Jag började väcka kliniken till liv igen, startade datorer, öppnade mottagningsrummet som jag stängt ner tidigare.

Strax innan sju kommer första sköterskan. Sällskap!! Äntligen!!

Under den påföjlande timmen blir jag tröttare och tröttare. Hjärnan inser instinktivt att jag har jobbat klart.

Jag har lämnat över ansvaret till någon annan nu.

 

Åker hem och lägger mig i sängen.

Klockan är 8.40 och jag säger Godnatt till katterna som precis fått sin frukost.

Ställer ett alarm på 16.00 "för säkerhets skull".

Somnar.

Vaknar 16.00 när alarmet ringer.

Det var längesen jag sov så gott.

Klockan närmar sig halv ett.

Jag försöker vända på dygnet.

Imorgon har jag en ordentligt sovmorgon, börjar inte jobba förrän 20.30...

Hatar att jag ska behöva jobba natt, men cheferna bryr sig inte om vad vi tycker.

Det "ligger i tiden" att ha nattpassning på kliniken, och dom är chefer och bestämmer.

Inte ens Kommunal har vi på vår sida (skräll...).

Så nattpass blir det.

Två nätter var femte vecka.

Kanske inte låter särskilt mycket, men jag mår illa över att behöva jobba natt.

 

Så, har sysselsatt mig ikväll för att försöka komma i säng sent, så att jag kan sova länge och kanske därmed vara hyfsat pigg när jag ska jobba sen.

Har lagat en massa mat. Lasagne, korv stroganoff och en mystisk paj med lax, broccoli och spenat.

Återstår att se om pajen blir god, resten är ganska idiotsäkert.

 

Har ett par saker kvar på min lista innan jag ska gå och lägga mig.

Ska skruva upp en lampa i hallen, sen kommer jag nog lyxa till det med ett extra långt bad.

Får bara undvika att somna i badkaret också.

Just nu känns det inte som att mitt dygnomvändande kommer gå särskilt bra...

För en gångs skull är jag trött på kvällen.

Kroppen är trött, ögonlocken är tunga och skulle jag lägga mig i sängen nu skulle jag somna på stört.

 

Så här sitter jag, försöker hålla hjärnan igång. Dricker glögg med chokladsmak.

Återkommer väl på fredag om hur livet som nattjobbare är...

Om jag överlever.

Det var tifo i lördags.

Jubileumsmatch för Färjestad BK som fyllt 80 år.

Tröjhissning för Mathias Johansson.

Och tifo.

Ett underbart grönvitt flaggtifo där till och med sittplats fick vara med och vifta.

 

Kände mig inte så värst nervös innan, sen kom jag ut på ståplats, och under tiden vi väntade höjdes pulsen rejält.

Spänning, nervositet, förväntningarna på match och matchresultat.

Allt föll över mig direkt.
Vi sjöng På Den Sköld Du Klär som vanligt. Fullsatt på ståplats, och på sittplats också för den delen.

Tyvärr kändes det ändå inte som att alla gav allt i sången, den kändes inte så mäktig som den kunde ha gjort.

Sen kom spelarna in på isen, och alla flaggor höjdes.

Ståplats flaggade, sittplats flaggade, konfetti i grönt vitt och guld, 400 ballonger och i mitten av ståplats vajade en jätteflagga.

Mäktigt. Finns inget annat ord som beskriver känslan. Det är så mäktigt att få stå där mitt på stå, bland alla människor, bland allt tyg som viftar.

Hundratals människor som förenas runt en enda kärlek, en förening, ett lag.

 

Insane.

Tänk att det verkligen kan svänga så mycket fram och tillbaka och upp och ner.

Här vinner vi fem raka matcher, och det känns hur bra som helst.

Sen förlorar vi två, mot bottenlag, med stora siffor och det börjar kännas nattsvart.

 

Hemmamatch igen, grymt otaggad.

Har klackskor på för att det är lite roligare, men det leder till en konstant lindrig värk i fotsulorna...

Står bredvid en snubbe på läktaren med fjunig mustasch och onormalt fina naglar för att vara kille.

Sjunger lite då och då, klacken håller dåligt igång.

Inte ens 5200 besökare i hallen.

Och så vinner vi med 4-0 bara sådär!

Vad hände?

 

Hur som helst riktigt riktigt härligt!!

Och på lördag är det jubileumsmatch.

Då möter vi Frölunda på hemmaplan och ska fira att Färjestad BK fyller 80 år.

Förhoppningsvis firar vi det med en härlig seger.

Det vore gött!

Har haft en fullspäckad helg denna helgen (också).

 

Det började redan på fredagen, då var det utgång med jobbet. Ett företag bjöd oss på lunch på Café Artist inne i stan.

Grillbuffe och dessert, hur gott som helst.

Plus fri alkohol, men jag höll mig till ett par glas vin och en baileys till kaffet.

Med tvättid bokad klockan 10 dagen efter är det inte särskilt skoj med huvudvärk osv.

Vi kom iallafall i tid ifrån jobbet, det var den lugnaste fredagen i hela Solstadens historia tror jag. Helt chockerande.

Under middagen blev vi underhållna av en snubbe som kallades "Henka", lite skämt och lite sång. Och en hel del driva med sig själv och driva med Värmland, och resten av Sverige också för den delen.

Dalslänningar var tydligen ett "jävla pack". Jag är böjd att hålla med till viss del. Iallafall delar av Dalsland... :)

Efter middagen fortsatte underhållningen med en tjej som sjöng och spelade gitarr ute i baren.

Hon och tjejerna från Solstadens sjöng ikapp. Låt efter låt.

Roligt var det, även om jag är fruktansvärt dålig på att komma ihåg de flesta texter.

Framåt midnatt fick jag skjuts hem, måste ha nyktrat till på vägen, för när jag kom hem fick jag ett ryck och ställde mig och diskade innan jag tog mig i säng.

 

 

Lördagen inleddes med tvättiden. F a n t a s t i s k t  roligt.

Eller kanske inte, men nödvändigt iallafall. Har inte hunnit tvätta sedan INNAN Egypten, och det var ju ett tag sedan nu...

Sen började jag förbereda matlagning, Andreas skulle komma på besök och få middag.

Skalade och fixade till potatisen (Hasselbackspotatis).

Klyftade rödbetor och blandade med fetaost och diverse kryddor.

Tog fram fläskfilen som legat och marinerat sig ett tag.

Framåt fyratiden dök Andreas upp med en flaska vin till maten. Rött...

Pratade, lagade mat, pratade, dukade, pratade, åt mat, pratade, drack vin, pratade.

Maten tog slut (eller nej, det gjorde den inte, men vi blev iallafall mätta. Och jag fick ett par matlådor, hihi)

Till och med vinet var helt okej, jag är ju egentligen rätt anti-rödvin, men det gick ner utan problem.

Vi flyttade ut i vardagsrummet och fortsatte prata i väntan på att efterrätten, kaffe och hembakta kakor skulle få lite utrymme i magen.

Efter några timmar var det dags för honom att åka, han skulle vidare till sina systrar för lite lördagsfestande.

Följde honom till bussen och gick sedan hem igen.

Hade en trevlig kväll. (Och jag kom överens med mina känslor, så nu vet jag åt vilket håll verkligheten ligger. Skönt att kunna slappna av äntligen).

När jag kom hem igen satte jag mig på sängen och fick sällskap av katterna.

Dom är alltid extra sällskapliga när jag haft folk i lägenheten.

Drabbades av akut trötthet och somnade där jag låg, klockan var inte ens halv nio...

Vaknade igen efter ett par timmar och kom på att jag skulle se på Breaking Dawn, första delen. Så det gjorde jag.

 

Sedan gick jag och la mig igen och ställde väckarklockan på halv åtta...

Usch. När klockan ringde var jag tröttare än tröttast och det tog ett tag innan jag lyckades slita mig upp ur sängen.

Plockade med lite extrakläder i en kasse och hoppade upp på cykeln och åkte till Löfbergs Lila Arena.

Allmänhetens åkning tillsammans med supporterklubbens tjejgrupp "Wolfgirls" stod på schemat.

Andra gången i ett par skridskor, kändes faktiskt inte lika vingligt den här gången.

Lyckades till och med "sladdstoppa" eller vad det nu heter, ett par gånger.

Bastiansen och Tollefsen var där och åkte med sina barn också. Tröttnar dom aldrig? ;)

Efter "träningen" städade jag och Elina ur WP-förrådet. Det var mycket välbehövligt och blev väldigt bra när vi var klara.

Sen åkte vi till Råtorp och hängde i soffan, helt slut.

Åkte till Max och åt mat. Så gott! Var jättelängesen jag åt mat på Max.

Sen tog vi oss in till stan och biografen.

Breaking Dawn Part 2.

Åh den var jättebra. Som vanligt när det är filmatiserade böcker saknar jag ändå en hel del.

Detaljer som kanske egentligen inte är viktiga för filmens skull, men som är viktiga när man läst böckerna.

Men filmen var bra, riktigt bra.

Det tråkiga är bara att jag längtat efter filmen i ett helt år, och på mindre än två timmar var den slut.

Poff, så var hela Twilight Saga färdigt.

Böckerna är slut (om inte Midnight Sun blir färdigskriven), filmerna är slut.

Något nytt att längta efter?

 

En helg som försvann i ett nafs.

Men roligt har jag haft!

Hej vad dagarna går utan att jag skriver något!

 

SIst jag skrev hade det varit fest, och i helgen var det fest igen.

Annat folk och annat läge.

Fyra arbetskompisar samlades i min lägenhet för ovanlighetens skull och jag hade fixat lite förfest med chips och bål. Bål inspirerad av förrförra veckans bål på fruktsoda, vin och vodka.

Bytte ut vodkan mot Bacardi Razz och hade i jordgubbar och granatäpple och några limeskivor.

Huuuur gott som helst!

 

Vi pratade, skrattade och dansade till och med på mitt vardagsrumsgolv. Inte direkt något jag förväntat mig se.

Bjöd på drinkar också. Såna där fantastiskt goda drinkar, med fantastiskt pinsamma namnet "Orgasm".

Baileys, Kahlua och Cointreau, och så mjölk såklart.

Hade drinken bara hetat (?) något annat hade jag alltid druckit den på krogen.

 

Efter förfesten tog vi taxi in till stan och gick och dansade på Harry's.

Där var det Singing DJ igen (Bengt/"Daniel" från Skilda Världar).

Dansandet var dock inte lika roligt som det brukar, på dansgolvet var det så trångt att man knappt kunde röra sig, och det var så varmt i lokalen så man höll på att svettas ihjäl!

Men roligt hade vi det, dansade till fötterna värkte, och sen åkte vi hem igen.

Somnade som en stock och vaknade till slut på söndag förmiddag.

Varken illamående eller bakis men så trött att jag knappt orkade ur sängen på hela dagen.

Läste ut en bok och hann både börja på och läsa ut ytterligare en bok.

Dessutom gjorde jag ärtsoppa. Den lyckades jag bränna vid, jag som typ ALDRIG misslyckas med mat nu för tiden.

Men ärtsoppan fick hamna i matlådor ändå, om den är ätbar eller inte får framtiden utvisa...

 

Nu har jag precis hävt i mig två koppar te och en förpackning microostkaka.

Var på affären förut och såg reklamskyltar om att det tydligen är ostkakans dag idag.

Och då tog impulsshoppinganden över och slet med sig en ostkaka.

Hade en riktigt härlig dag igår.

Efter att ha varit i stan för att reklamera mina nya jeans (som sprack efter att jag hoppat upp på cykeln första gången jag använde dom...) tog jag bussen hem till Elina och Sebastian.

Färgade Elinas hår och plattade och fixade till mitt eget.

Sen började vi fixa.

Gjorde jelloshots, bakade kladdkaka, fixade bål och Sebastian lagade mat.

 

Hela eftermiddagen höll vi på och grejade och sen strax innan sju dök Sara och Martin (två av S&E's vänner) upp till kalaset.

 

Champagne till välkomstdrink, delvis för att även fira att E&S köpt en lägenhet tillsammans!

Sen satte vi oss till bords, med finporslinet framför oss och började äta.

Bruschetta med skagenröra till förrätt, extremt lättfixat men också väldigt gott!

Sen var det dags för varmrätten; potatisgratäng, fläskfilé och sallad med fetaost. Så gott!!

Och sedan kaffe (& Bailey's) och kladdkaka med grädde. Kakan pryddes av 49 brinnande ljus, för att fira min 25-årsdag och Saras 24-årsdag.

Efter maten dök även Einar in genom dörren och gjorde oss sällskap.

 

Proppmätta och lite lagom berusade (kan därför inte lova att händelserna skildras i kronologisk ordning) satte vi oss i soffan med varsitt glas bål (Fruktsoda, vitt vin, lite vodka, stjärnfrukt och jordgubbar = GOTT!!) och började spela Vuxenpoäng, ett spel som Sara fått i födelsedagspresent.

Måste säga att jag faktiskt inte lyckades samla ihop särskilt många vuxenpoäng... Dock fick jag 4 (!) vuxenpoäng för att jag använder mjölk i kaffet... Tycker faktiskt att det borde vara mer vuxet att dricka svart kaffe, men jaja.

Även Jimmy och Bobby dök upp och vi hade en trevlig kväll.

Testade även jelloshotsen som hunnit stelna. Dom var inte goda... Kanske inte så konstigt när det bara är alkohol, lite saftkoncentrat och gelatin i...

 

Efter en hel del kalasande, musiklyssnande och långa sedvanliga diskussioner på balkongen tog vi taxi in till stan för utgång.

Funderade på att gå på Jaguar, ett nyöppnat ställe där Score låg tidigare, men kön var alldeles för lång, så vi tog oss till Glada Ankan istället.

Dansade, drack drinkar och andades frisk luft (...) ute på rökbalkongen.

Träffade en väldigt trevlig zombie, han var skjuten både i armen och i halsen stackarn.

Jobbade som elingenjör gjorde han också, så jag förvånade honom genom att berätta att jag faktiskt visste vad en elingenjör gör. (Sen kanske "ritar Kabelnät och räknar ut hur många volt som får gå genom en sladd utan att den går sönder", inte är en riktigt fullständig förklaring, men han verkade tycka att det var en tillräckligt bra förklaring just då...)

Trevlig var han, tyvärr fick mina längdissues spel eftersom han var drygt 20 centimeter kortare än mig.

Men men, hängde på dansgolvet större delen av kvällen. Sen stängdes musiken av och det var stängningsdags.

På Glada Ankan är sista dansen inte en tryckare, det är precis lika mycket dunkadunka som det är hela tiden...

 

Tog oss ut, fick jackan och gick på matjakt. Köpte en kycklingbaguette och tog mig hemåt.

Skönt att komma hem.

Somnade så fort jag la huvudet på kudden!

 

Vaknade imorse och det första jag såg var kycklingbaguetten som låg på mitt nattduksbord.

Vilken lycka! Frukost på sängen!

Godaste frukosten på länge! :)

 

Hade en sjukt bra kväll. Förväntningarna var höga och dom uppfylldes gott och väl!

Jag vill ha födelsedagsfest fler gånger!!