Nedräkningen pågår. Bara idag och imorgon kvar, sedan är det tillbaks till jobbet igen.
Första dagen kommer spenderas i Kristinehamn, längre än så har jag inte mitt schema i huvudet.
På ett sätt ska det bli skönt att börja jobba igen, få in lite rutiner i vardagen igen, försöka komma igång med träningen och sådär.
Är faktiskt väldigt nöjd med min semester, trots att den bara varat i tre veckor. Har hunnit med mycket.
Inte bara umgås med underbara vänner och släktingar utan också bocka av en himla massa tråkiga lägenhetsfixarsaker.

Sitter och slappnar av lite nu. Har precis bekämpat katthåren i soffan, så nu är soffan ren och fin igen. Ett tag iallafall.
Önskar mig en skinnsoffa när jag blir stor. Eller iallafall när jag flyttar nästa gång. Vilket som nu inträffar först...

Om några timmar kommer Jenny komma hit. Då ska vi äta tacos och titta på utlandsresor!!
Efteråt ska vi dra ut på krogen nånstans och dansa tills fötterna värker, och sedan lite till.
Fördelen med alkohol: man märker inte att man har ont i fötterna förrän dagen efter.

Nä. Nu är det dags att fortsätta fixa lite. Tänkte lägenheten skulle vara städad tills att Jenny kommer hit.

Fick en släng av akut pysselbehov häromdagen.
Och ett behov av att ha mina örhängen nån annanstans än huller om buller i en skål där de ändå bara försvinner som sockar i en tvättmaskin.

Letade runt efter lite inspiration på nätet och idag var jag ute och shoppade.
En silvrig ram på Gallerix och spets och tjock filt från Panduro.
Och ikväll har jag ägnat ett par timmar med att sy fast spetsen på filten, hade egentligen tänkt limma fast spetsen, men se det ville sig inte. Filten sög åt sig limmet och lämnade inget kvar för spetsen att fästa på.
Så jag fick öva mig på lite handsömnad också.

Resultatet:
Så fint!!

Nackdelen är att nu måste jag ju skaffa fler örhängen. Sådär tomt kan det ju inte se ut!!

Har dock inte stillat mitt pysselbegär... Funderar på om jag ska leta upp nått gammal ofärdigt broderi eller nått...

Ytterligare en helg är gjord. En semestervecka avklarad, två kvar.
Den här veckan har verkligen gått sjukt fort, fast jag har än fått en hel massa gjort.
Rensat och ordnat och haft mig, så här fin har lägenheten nog aldrig varit. Inte ens direkt efter inflyttning.

Mitt minne är så fantastiskt bra, jag kommer knappt ihåg vad jag gjort.
Har iallafall hängt massor med Elina. Druckit vin och pratat, pratat, pratat.
I fredags var det bara hon och jag ett tag och då gjorde vi baconlindad halloumi och kycklingsallad.
Gott gott!
Sen satt vi på balkongen, fick sällskap av ett par till av Elinas kompisar och pratade ännu mer.

Tog oss ut en sväng på stan också på kvällen. Satt på en uteservering, drack cider och en riktigt god White Russian!
Sen blev det bussen hem och jag stupade i säng och somnade på stört. Nästan iallafall.
Väldigt många känslor bubblade upp till ytan, tror dom fick lite hjälp på traven av alkoholen också.
Blev lite för mycket för mig att hantera ett tag, men det var skönt när det väl lugnade ner sig igen.
Och när jag vaknade hade det mesta återgått till det normala.
Gårdagen blev dock den ultimata slappardagen, måste dock poängtera att jag inte var så bakis som jag kunde ha varit.
Men iallafall var det väldigt skönt att bara ligga i soffan, glo på tv, dricka vatten och beställa mat från onlinepizza.

Idag blev nästan också en slappdag, men till slut tog jag mig i kragen och cyklade till Bergvik mellan regnskurarna och handlade mat.
Lyckades inte helt slippa undan regnet dock. Precis innan jag kom fram till en av gångtunnlarna började det ösregna.
Så jag stod några minuter och tittade och lyssnade på regnet. Låtsades att jag hade all tid i världen och egentligen satt på en balkong och tittade ut.
Men det slutade regna rätt snabbt iallafall. Fördelen med sommarregn.

Sen kom jag hem igen, skar upp vattenmelon och fetaost i tärningar, blandade i hackad gräslök och en liten skvätt olivolja, och så lite körsbär på det.
F a n t a s t i s k t gott.

Har precis tittat på Iron Man, tror att jag ska följa upp med tvåan också, har ju ändå inget bättre för mig.

Vi hörs nån annan dag!

Jag hatar min nervositet.
Jag hatar min blyghet.
Jag hatar att jag är för blyg och nervös för att höra av mig.
Jag hatar att jag tycker att det är lättare att låta det rinna ut i sanden och förbli singel än att eventuellt behöva genomgå ett avvisande.

Han betyder mycket mer för mig än vad jag nog själv lyckats inse ännu.
Men kan inte han också inse det?
Har han redan insett det?
Eller tror han att han inte också är värd kärlek och lycka?
Att inte veta var vi står... Jag kommer grubbla sönder min hjärna...

Det är så sjukt skönt att ha semester!
Att inte behöva få dåligt samvete för att man inte går och lägger sig i tid eftersom det inte gör nått om jag sover till tio på förmiddagen.
Har dessutom fått massor gjort trots att det bara gått ett par dagar.
Städat och fixat och massa såna tråkiga hushållsgrejer har betats av.
Snart bara dvd- och boksortering kvar, men det går ju faktiskt rätt fort bara jag kommer igång med det.
Det värsta är att jag måste ta tag i högarna med rena och vikta toppar som ligger i sovrummet och väntar på att få någonstans att bo.
Nackdelen är att byrån är full...
Garderobsrensning kanske vore en bra idé.
Hänsynslöst slänga allt jag inte använt på flera år. Det finns MÅNGA såna toppar.

Blivit sugen på att tatuera mig igen också. Idéerna finns där. Måste bara få en spark i baken och komma igång med det.
Jag fullkomligt älskar motivet som finns någonstans i mitt huvud.
Att få ha det på kroppen för alltid vore helt fantastiskt...

Nepp.
Dags att få på sig lite ordentliga kläder och dra iväg ut i verkligheten.
Kan ju inte sitta här i lägenheten och förstenas.

Kan bli en dag att minnas.

Hade bjudmiddag här i fredags. Vet inte om jag någonsin haft det tidigare faktiskt, om man inte räknar familjen. Och när jag tänker efter så har nog familjen oftast fått nöja sig med fika eller hämtmat.

Kom hem efter jobbet, efter en dag av totalt kaos och 1,5 timmas övertid. Snabbstädning och matframplockning.
Tur att jag ibland är bra på att improvisera fram mat.
Kyckling med sweetchilisås, diverse kryddor och grädde. Och couscous.
Hur gott som helst! Jag blev till och med förvånad själv.

Åt mat, hängde på balkongen och drack vin, och sen spelade vi lite Wii.
En riktigt trevlig kväll helt enkelt.
Hade funderat på utgång också, men alla var lika trötta och otaggade så det blev till att sova istället.

Istället gick vi ut igår.
Efter lite shopping, mera mat och mera vin (Måste lugna mig lite med vindrickandet snart tror jag) tog vi oss in till stan och satte oss på Pitchers uteservering.
Trevlig kväll som dessutom slutade trevligare än vad jag kunnat föreställa mig. :)

Dreams come true? Eller?

Vaknade flera gånger imorse. Ena gången måttligt förvirrad. Andra gången ledsen och skräckslagen.
Jag HATAR drömmar, dom verkligen nästlar sig in från det undermedvetna till verkligheten så att man inte vet vad som är sant när man vaknar.

Första gången jag vaknade var jag helt övertygad om att någon stod utanför mitt fönster och ropade mitt namn så högt dom kunde.
Jessica! Jessica! Hade jag hört flera gånger.
Den logiska delen av min hjärna insåg när jag vaknade att det inte var på riktigt. Men resten av mig hade ett väldigt starkt begär av att kolla om det faktiskt stod någon utanför.
Det gjorde det inte, varken på baksidan eller framsidan.
Utanför dörren tittade jag inte ens för skulle någon stå där ute borde dom ringt på dörrklockan...

Så jag återvände till sängen och sov en timme till.

Andra drömmen var konstig, tudelade känslor. I början var det en bra dröm. Jag var på väg hem efter en dejt, tillsammans med dejten. Vi var påväg längs trottoaren när jag såg en (helt enorm...) brandbil utanför lägenhetshuset.
En stor folksamling i närheten och jag minns att jag sa - "Det brinner nånstans på riktigt."
Sprang sista biten och när jag kom runt hörnet såg jag hur det brann bakom alla fönstren på översta våningen, däribland min lägenhet.
Känslan när jag försökte springa dit. Starka trygga armar som höll mig tillbaks och en röst som sa "Det är ingen idé. Det är försent, det finns inget du kan göra."
Paniken, ångesten när jag sjönk ihop gråtandes på marken och insåg att mina katter var borta för evigt och att jag förlorat allt jag ägde.
Vaknade med andan i halsen och var flera gånger tvungen att intala mig själv att det faktiskt bara var en dröm. Morgan låg till och med bredvid mig i sängen och bevisade att han fortfarande levde.

Varför, varför, varför ska jag alltid behöva drömma mardrömmar om att mitt hem brinner?

MEN, jag har iallafall fått en del vettigt gjort.
- Tvättat och diskat.
- Vattnat blommor. (Några av mina växter såg ut som växterna i Sims-spelen precis innan de håller på att dö...)
- Tagit en långpromenad i fel skor. (Ska man promenera ska man ha ordentliga skor på sig, inte remsandaletter...)
- Färgat ögonbrynen.  (Det blev riktigt bra faktiskt, skönt att slippa måla dit dom varje dag.)
- Varit inne på stan. (Köpt ansiktskräm, nagelstärkarserum, svart ögonfransfärgning och en värmeljushållare från Cult som ska få pryda badrummet)
- Köpt kaffe på Wayne's. (Gott!!)
- Satt mig på bussen hem, glömt bort vilken linje jag åker med, sätter mig och twittrar och inser plötsligt att jag missat min hållplats. Som tur är så är det inte så långt mellan hållplatserna. (Ena linjen hem tar fem minuter och andra linjen tar typ 20.)

Har även hunnit sakna min allra bästa vän jättemycket! (Och du trodde att det bara var du som var beroende av mig!!)

Nästa vecka är det fyra arbetsdagar, en sommarfest och en ledig onsdag, och sen ska semestern firas in ordentligt!!!