Mixed feelings

En sjungande fantastisk glädje.
Anledningen: Färjestad vann över Linköping med 7-2.
SJU mål! Något som det vanligtvis tar oss ett par, tre matcher att få ihop.
Två mål av Berglund! Och Basse, Thorell, Paulsson, Röymark och Nygga gjorde varsitt!!
 
Tårdrypande sorg.
Anledningen: Jag var inte där. Jag missade säsongens hittills bästa match.
Något nästintill historiskt, men jag jobbade så länge att jag inte kunde åka till matchen.

Äntligen!!!

Det blev bara ett mål, efter 53 minuter och 45 sekunder.
Men det var Magnus Nygren som gjorde det, och det var Färjestad som fick de tre viktiga poängen.
Och det var ståplats som skrek ut sin glädje.
En 1-0-seger låter kanske inte som det är särskilt bra, och ärligt talat, ända fram till målet var jag sjukt uttråkad.
Vi hade pucken för det mesta, men spelet gick fram och tillbaks över planen utan att det egentligen hände något.
Ståplats höll igång, första perioden bra, andra perioden sisådär, och innan målet hade vi sjungit "Det är gänget, som ska vinna" i säkert 6-7 minuter.
Just då var jag till och med UTTRÅKAD över att vi sjöng samma ramsa så länge, kände mig som en skiva som hakat upp sig...
 
Men när målet kom, då släppte allt. All oro för att det skulle bli fler poänglösa matcher.
Helt plötsligt kunde man vara nervös för att Luleå skulle ta matchen till förlängning istället.
 
Men det blev ingen förlängning.
Siffrorna på klockan blev 20:00 och slutsignalen ljöd och vi kunde återigen skrika ut vår glädje, se laget kramas vid målet och sedan komma och tacka oss för stödet.
 
Vi är Färjestad, i medgång och motgång, och när rösten tar slut, då står vi bakom vårt lag och hoppar, klappar och viftar med våra flaggor!
 
Next up: Timrå borta på torsdag. Dags att börja på en segersvit kanske?
 
 
PS. En man vågade - Mediadrevet sågade. Modo: Sanningen svider.
Jörgen Kalitzki skrev precis det jag och väldigt många fler tänker, varför ska han behöva ta skiten när ingen annan klubb vågar stå för det dom tillsammans beslutat?

Vansinnesutbrott

Okej, jag kanske aldrig fick något på riktigt, men inne i min hjärna var det kaos.
Och trots regnet cyklade jag hem så fortare än någonsin tack vare allt ilsk-adrenalin...
 
Så många missade chanser, och så sätter Frölunda sina, och sen står det lika och vi väntar på förlänging eller avgörande, och då har domarna mage att godkänna ett mål där spelaren först trycker in målvakten i mål!!
 
Jag förstår det inte.
 
Nog för att jag har saknat hockeyn, men den här känslan som bor i mig har jag verkligen inte saknat.
Jag vill ha segrar nu, målkalas och läktarjubel.
Inte 60 minuter frustration, ilska och besvikelse. (Och trumhinnorna förstörda av alldeles för höga busvisslingar, det ringer fortfarande i mitt ena öra.)
Folk som kan busvissla - varsågod, vissla på.
Folk som tror att dom kan busvissla, men inte har någon som helst kontroll på vilka nivåer sina visslingar når - sluta vissla på obestämt framtid. Alternativt, vissla bara när du är ensam och bara kan sabba din egen hörsel.
 
 
Dags för en kopp te så jag kan lugna ner mig själv lite...

Seriestart!

Flagghissning "Svenska Mästare 2011".
Emil Kåberg gick fram till flaggan och lät sina vita handskar följa med flaggan på dess färd upp i taket!
<3
Mannen, myten, legenden.
Han kommer vara grymt saknad i Färjestad.

Tyst minut för Stefan Liv och Lokomotiv Yaroslavl.
Bildspel på Stefan på kuben.
En stor klump i halsen och tårar i ögonen.
När Nationalsången drogs igång direkt efter tog det ett bra tag innan rösten fungerade som den skulle och inte stockade sig i halsen.

Matchen

Det satt lite längre in än vad jag hoppats på, men till slut visade underbara Sanny hur man prickar maskorna i målet.
Och hans egen reaktion på målet är ju helt fantastisk, det är SÅ en spelare ska reagera när han gör mål!
Lycka!
När sen Nygga också satte dit pucken och utjämnade resultatet vågade man nästan börja andas lite.
Ville verkligen inte förlora allra första matchen.
Att sen se Holtet genomföra sina straffar... Det var inte för inte han fick supporterklubbens pris ikväll!

I övrigt är jag inte mycket mer att säga ikväll förutom två saker.

Domaren
Jag menar kom igen! Hur jävla dålig kan man bli egentligen?
Snacka om att hela tiden döma till Skellefteås fördel.
Våran spelare blir utvisad när en SAIK-spelare tacklas in i sargen.
När sedan Sanny blir intacklad i sargen, på ett mycket värre sätt, får SAIK fortsätta att vara fulltaliga!
Och Sevc!? Vad var det för jävla matchstraff?
Tur för domaren att vi faktiskt vann till slut ändå, när straffarna började hade domaren äntligen ingenting att säga till om längre!

DJ:en
Konstigaste introlåten någonsin.
Sällsynt dålig "utvisningsmusik".
Avblåsningsmusik som fullständigt dödar klacken.
Och orgel!
Jag hoppas verkligen någon berättar för honom att orgelmusiken hör hemma i NHL och i kyrkan, inte i Löfbergs Lila Arena.
Möjligtvis kan dom få dispens nere i Jönköping, men jag hoppas att jag slipper höra orgelmusik i LLA.
Låt klacken göra jobbet, det är vi som står för stämningen, värdelös musik gör det inte!

Så, nu har jag avreagerat mig.

En värdefull ägodel

Idag infann sig det där nervösa illamåendet igen.
Inte lika illa som i torsdag, men nästan.

När förra säsongen tog slut och jag frivilligt missade den stora lagsigneringen så lovade jag mig själv, att om Färjestad tar guld 2011 så SKA jag befinna mig på rätt ställe och få allas autografer.

Sagt och gjort.
Gud vad nervös jag var!
Men det var ju faktiskt inte så farligt.
Spelarna var ju faktiskt helt vanliga människor, som satt på vanliga stolar, bakom vanliga bord.
Dom höll i vanliga guldpennor och drack vanlig dricka från McDonalds (eller möjligtvis sportdryck).

Ställde mig i kön vid halv ett ungefär. Efter en timmas köande nådde jag fram till spelarna.
Och 45 minuter senare var det slut.
Då hade jag fått alla autografer.
Alla målvakter, alla forwards, alla backar, alla ledare och hela medical-teamet.

En flagga.
34 autografer.


Min, för tillfället, allra värdefullaste ägodel.
Har fått sin hedersplats ovanför soffan.
Jag ler, och hjärtat slår lite extra fort varje gång jag ser på den.
_____________________________________________________________________

Och igår eftermiddag var det firande på Stora Torget som stod på schemat.
Mina förväntningar var fruktansvärt höga, men tyvärr blev dom inte uppfyllda.
Efteråt däremot, kändes det mycket bättre.
Då fick jag till dom här bilderna.
(Jag gillar min telefonkamera)


Dick Axelsson, Alexander Salák och Martin Sevc.




Micke Johansson, Patrik Lundh och Robin Sterner.




Sen kom jag såhär nära...


Tittar man riktigt noga kan man se en glad Cristopher Nihlstorp sittandes innaför fönsterrutan. :)




Kön ringlade sig lång utanför Löfbergs Lila Arena inför autografskrivandet.
Och kön fortsatte minst lika långt bakom mig.
Undrar om alla fick sina efterlängtade autografer?

^^

Makes my heart beat faster.
Makes my smile spread wider.
Makes my pride grow stronger.



Makes me wish I'd been there.

SM-GULD!!!



Har suttit hur länge som helst för att försöka få ihop ett vettigt inlägg om gårdagens stora seger.
Men jag lyckas inte.
Orden räcker inte riktigt till för att beskriva känslorna som strömmade genom min kropp igår kväll.

Nervositeten djupt nere i magen som gjorde mig konstant illamående hela dagen.
Nervösa rysningar längs ryggraden.
Tänk om det händer idag!

För första (men förhoppningsvis inte sista) gången i mitt liv har jag varit med om ett SM-guld på plats.
Glädjevrålen vid varje Färjestadsmål.
Rysningarna när sittplats (hör och häpna!) drog igång Vågen i LLA, och att se vågen fortsätta rulla flera varv, det var nästan glädjetårar på det.
Glädjen, lyckan, stoltheten och extasen som drog genom kroppen vid slutsignalen.
Det öronbedövande vrålet när 8500 Färjestadssupportrar skriker ut sin glädje.
Synen av guldhjälmarna.
Känslan när spelarna åker fram och tackar ståplats.
Bugar inför oss, skickar slängkyssar, kysser klubbmärket på bröstet.
Och lyfter Le Mat.

Det går inte att beskriva.
Det går bara att blunda, och njuta av alla minnen.
Dröja kvar vid varje litet ögonblick lite extra.
Varje bild, varje videosnutt, för att se hur glada, lyckliga och rörda till tårar spelarna är.

Helt underbart.
Vi nöjer oss med det.
Helt jävla underbart.

Jaadå!!

Två män, en pojk och ett lag fixade på något vis till segern idag!
Junioren Brodin fixade kvitteringen.
Micke Johansson fixade segermålet, på volley!!
Och Cristopher Nihlstorp såg till att hålla Färjestad levande i matchen med sina många fantastiska räddningar!

Jag säger bara: Tack! Tack! Tack!

Matchen i stort var väl rätt värdelös egentligen.
Skellefteå stressade oss väldigt mycket.
(Domarna missade ett antal SAIK-utvisningar)
Inte mycket som var rätt.
Men rättvisan segrade till slut ändå.
Matchen i torsdags hade vi övertaget, men SAIK lyckades stjäla segern i förlängningen.
Så nu stal vi tillbaks den.

Första avgörande på torsdag.
Jag kommer vara så nervös så jag hoppar redan innan matchen börjar!
Tänk om...!!

Och ett hockeyinlägg

Match igår.
Tyst supporteraktion i första perioden.
Då gjorde Färjestad sin bästa period på hela säsongen, och öste in tre mål.

Sen drog vi igång och sjöng för vårt lag så mycket vi orkade.
Då slutade Färjestad göra mål och tappade en 4-1-ledning till en sketen uddamålsvinst.
Tack för den, liksom.

Fast ändå, riktigt så illa var det väl inte.
Men det kändes lite overkligt i första perioden.
Var det verkligen meningen att Skellefteå skulle vara så dåliga?
Då är det väl ingen idé att fortsätta spela matcher om Le Mat, lika bra att bara langa över den direkt.
Måste ju hinna polera bort Jönköpingsbakterierna ifrån den!!

& Linda Bengtzing återvänder till LLA och visar återigen att hon gillar ståplats. Sköna rysningar och glädjeryck i hela kroppen! (Nästan på gränsen till glädjetårar. Happiness overload)

& Guldet ska hem! Guldet ska hem! Guldet ska hem till Karlstad igen!

& Sittplats lyckades faktiskt hänga med i Sopa på, FBK igår! I takt! Så att det hördes vad alla sjöng! Och vi gav inte upp efter tre upprepningar! Gött!! Ännu bättre på lördag!!

Snart äntligen!!

Bara ett dygn kvar.
Inte ens det!
Bara 23 timmar.

Till nedsläpp.

Det bästa vårtecknet är när Färjestad spelar SM-final sägs det.
Och nu är snön nästan helt borta, kan inte bli mycket bättre!

Jag är laddad, taggad, överlycklig!
Äntligen ska jag få uppleva en SM-final på plats!
Bland mina vänner och bekanta.
Bland alla älskade grönvita.

Snart!

Grönvita äventyr!

Klockan fyra kom jag släpandes in genom lägenhetsdörren imorse.
Efter vad som skulle varit en snabbis till Stockholm.
Det blev istället en ganska "spännande" resa till och från Globen.

10.30 igår förmiddag lämnade vi Karlstad, och med matchstart klockan 16.00 hade vi ganska gott om tid på oss.
Eller inte!
Försenade till det traditionella matstoppet i Arboga och sedan en lyckad felkörning efteråt samt en bilkö in till Globen gjorde att jag inte befann mig på bortastå förrän fyra minuter av matchen avverkats.
Gjorde iofs inget att jag missade AIKs mål. :)
Istället fick jag se en styrning ifrån #31 på skott från #16 och inte långt senare en riktigt bra straff av #22!!
Hade inte riktigt trott att han skulle lägga straffen, men det visade sig ju vara ett bra beslut!

Och två stabila perioder senare var vi i SM-final!!
AIK var aldrig ens nära egentligen, även fast dom kämpade och hade sig.

Guldet ska hem till Karlstad igen!

Efter att dom tömt Globen på farliga AIK-supportrar gick vi till våra bussar och påbörjade hemfärden.
Den gick sådär.
Vi stannade till i Strängnäs nånstans för att fixa med oss lite färdkost.
Och där blev vi kvar. Bussen startade inte.

Satt i bussen ett tag, men senare förflyttade dom flesta sig in på McDonalds istället.
Lite hamburgare, lite kaffe, lite glass och mycket väntan.
Timme ut och timme in.
Väntandes på en reparatör och/eller en ny buss.
Satt på McDonalds i 3-4 timmar, men till slut kom iallafall reparatören och fick ordning på bussen.
Diagnos: Kabelbrott. Sladden till startmotorn av avskavd.
Skulle nästan kunna ha varit ett gnagararbete...

Så nån gång efter midnatt fortsatte äntligen (!!) hemresan, och fyra timmar senare klev jag innanför dörren och möttes av två vrålhungriga kissar.

Inget jobb idag.
En trött djursjukskötare är en livsfarlig djursjukskötare. Bokstavligt talat.

Nu: 9 dagars "ledighet" tills första finalmatchen som spelas den 5:e april.
Frågan är bara om det blir Luleå eller Skellefteå som blir motståndet.
Hoppas dom tröttar ut varandra riktigt rejält!

Nu kan man andas ut

Iallafall litegrann.

Efter två spelade perioder kändes inte livet så himla fantastiskt direkt.
Två rättså usla perioder, rättså usla powerplay och rättså usla domare (skräll!).

Men i pausen mellan andra och tredje måste något ha hänt, för det Färjestad som kom ut och spelade tredje perioden var inte samma lag som spelat tidigare i matchen.
Mer fart och energi.
Mer spelglädje.
Och framförallt, mer skott och mer mål!!

Så kvällen blev rätt bra till slut ändå.
Killarna kämpade och slet på isen medans jag låg i soffan och drack Fanta och knaprade chips.
Fredagsmys redan på en torsdag.

Gött att kunna ligga i soffan för en gångs skull också, och inte behöva sitta och knö framför datorn.
Enda nackdelen är ju att det är tv4 som sänder hockeyn på dom "vanliga" kanalerna.
Hockey, studio, reklam, studio, reklam, studio, hockey.
V-ä-r-d-e-l-ö-s-t.

Och inte kan dom hålla sig till utsatta tider heller, utan dom ska hålla på och ändra dom.
Matcher som ska börja 19.00 börjar inte förrän 19.13.
Och på lördag "ska" matchen börja 15.00, men nånstans på tv såg jag en skylt dör det stod
Färjestad - AIK 15.40
Vad sysslar dom med egentligen??

Och som om inte det vore nog, så ska klockan ställas om till sommartid natten mellan lördag och söndag.
10.30 på söndag åker jag och ytterligare ett gäng grönvita supportrar till Stockholm.
Får se vilket 10.30 jag åker in till stan till...

Värmlands Folkblad

I Like!

Inte mer än rätt! Nygga (Niggah) SKA spela i Färjestad nästa säsong, så enkelt är det bara!
Snacka om att killen har räddat vårat PP.

Sveriges bästa bönder!

AIK-klacken kallade oss för "en jävla massa bönder".
Men vad är det för fel på bönder egentligen?
Och vi råkar ju vara Sveriges bästa.

Vilket killarna på isen också bevisade genom att visa råttorna vilka som är det bättre laget.
Hade bara något av alla våra stolpskott gått in hade vi fått ett ännu tydligare exempel.

Nog för att jag är partisk och dessutom stod i klacken halvt i extas, men jag tyckte inte att AIK hade pucken speciellt mycket...

Och vi fick hål på Fasth, två gånger.
Han är ju faktiskt en helt vanlig målvakt, dags att han får reda på det efter superprestationen emot HV.

Nästa match: Torsdag.
Innan dess: Två dagars jobb och dessutom lite löpträning imorrn kväll om träningsvärken från söndagens BodyBalance och gårdagens spinning någonsin kan tänkas släppa... Mina framsida lår mår inte supertoppen...

Skade(djurs)glädje

Facebook kryllar just nu av olika former av "HAHAHA HV"!!
Så jag låter bloggen få krylla av det också, iallafall lite.

Kollade på sista perioden av AIK-HV tidigare.
Såg lite "mörkt" ut när det stod 1-1 och HV spelade för sitt liv.
Sen kom 2-1, sen kom 3-1.
Medstuds utan dess like.
Och så 4-1 och saken var klar.
Inget mer HV i slutspelet.

Tack så mycket för det AIK, det var välbehövligt.
Inte för att HV varit något större hot med tanke på hur dom spelat det senaste.

Så nu ska vi bara se till att vi spöar Brynäs på onsdag (eller fredag eller söndag), så får vi AIK i semin.
Sen är frågan om man ska behöva vara rädd för AIK, eller snarare för Victor Fasth.
Men med tanke på att vi vunnit 5 matcher denna säsongen så borde vi väl inte behöva förlora fyra stycken nu i slutspelet.

Noterbart även att allas vår Prins Daniel är AIK:are.
En råtta i finkläder.

Sådärja.

Till slut så.

Inte säsongens mest underhållande match direkt.
Bara det faktum att jag satt och höll på att somna framför datorn berättar ju en hel del.
Men till slut, dryga minuten innan tredje perioden skulle ta slut så dök Walle upp precis där han ska vara och fick in pucken på mål.

Glädjen var totalt, även fast vinsten i sig kanske inte var så himla välförtjänt.

På onsdag är det avgörande match.
Och jag kan inte vara där.
Värdelöst.
Vissa dagar är verkligen hopplösa, men att jobba till 21 när det är avgörande kvart, det är något som är riktigt värdelöst.
Som tur är så är det den enda slutspelsmatchen som spelas en onsdag.
Övriga matcher kommer jag (förhoppningsvis) få försöka pussla in efter stressiga tandläkardagar på tisdagar och torsdagar...

Nästa slutspel ska jag ta tjänsteledigt...

Kvartsfinal 1

Check.

7-3.
Sju. Gjorda. Mål!
Har aldrig hänt tidigare den här säsongen, men får väldigt gärna hända igen!
En riktigt härlig match.
Själv skuttade jag in i arenan ett par minuter före nedsläpp efter att ha cyklat så fort jag kunde från jobbet och dit.
Dagens träningspass...

En rätt bra insats av klacken också idag, även om vi kan mycket mycket bättre.

Dagens träningspass fortsatte när jag skulle cykla hem, och hade motvind halva vägen.
Klarälvens motvind är inte nådig...

Men nu är jag iallafall hemma, har hunnit läsa det mesta som skrivit om matchen, fått i både mej och katterna lite mat, så nu är det dags för sängen.
Imorgon är det jobb 9-18 och sedan dags att träna.
Har tänkt mig att jag skulle springa 5 kilometer imorrn och se hur fort jag kan få det, men eventuellt blir det kortare, får se vad hjärnan har ställt in sig på.

Hockeynight på Pitchers

Jag och 8 andra hockeyidioter samlades tillsammans på Pitchers vid halv sju.
Beställde in dricka och mat.
Jag hade, redan på förhand, en ganska bra känsla inför matchen, samtidigt som jag inte skulle bli speciellt förvånad om vi förlorade.
Å andra sidan, skulle vi förlora så hade jag ju iallafall fått lite god mat och trevligt sällskap.
För i sällskap med dom här killarna kan man inte göra annat än att sitta och skratta, men som jag trivs!

Iallafall, matchen drog igång.
Mållös förstaperiod, surprise. Hur många mållösa förstaperioder har Färjestad spelat den här säsongen egentligen?
Typ 48?

I andra tar SAIK ledningen.
Men inte mycket senare får Åsa chansen.
Först missar han pucken, sen missar han pucken igen, sen träffar han, men är osäker på om pucken gått in, så han siktar igen, och missar pucken igen... Haha, Åsa i ett nötskal?
Som tur var så gick den ju faktiskt in på tredje försöket. :)
Och sen gör han 1-2 målet också! Ibland har han flyt, mannen.

Sen ska ju SAIK naturligtvis börja tredje perioden med att vara masiga och kvittera.
Men sen rullar det på.
Sevc fixar 3-2.
Lundh fixar 4-2, tack vare en SAIK:are som styr in pucken. Haha bra där!
Walle 5-2.
Walle igen 6-2.

Så jävla enkelt!
Hur bra som helst!
Glädjen och energin bara sprutade ur spelarna!

Längtar till torsdagens match mot fuskarna, och sedan lördagens match mot Brynäs.
Hälsa Bofors, Frölunda!!

Upp som en sol...

... och ner som en pannkaka.

Det hade jag tänkt skriva, och det gjorde jag också.
Men jag slapp skriva det "på riktigt"...
Jobbat 10-19 idag, så hockeymatchen missade jag, istället satt jag hemma och lyssnade på något som verkade vara vilken dötråkig tisdagsmatch som helst.
Linköping kvitterade och tog ledningen och det såg (lät), ärligt talat, rätt mörkt ut.
Sen kom Nygga och satte 2-2. (Nyggah!! Nyggah!! Niggah!!)
Och i förlängningen fixade Pelle P fram 2 fina poäng till alla grönvita!

Gött Gött!

Längtar tills på lördag.
Då är det No More Mr. Nice Guys.
Jag är spänd, förväntansfull och nyfiken.
Poliserna är misstänksamma och "livrädda"...
Ska bli skoj att se vad som planerats.
Är lite rädd att mina förväntningar är lite höga, men känner jag killarna rätt så har dom hittat på saker jag inte ens kunnat drömma om.

www.bollklubbensupras.se

6-2

Vilken underbar revanschseger vi tog igår!

En trevlig resa, matstopp i Arboga, och jag fick köra minibuss för tredje gången i mitt liv. :)
Sen kom vi fram till Södertälje med 1 timma och 15 minuter till godo...
Gick runt i Scaniarinken aka AXA Sports Center ett par varv, och sen landade vi på Bortastå och flaggviftandet började.

Till slut drog iallafall matchen igång, och med facit i hand vart det ju en riktigt bra match.
Tre mål i Powerplay!!
Och tre mål i 5 mot 5.
6 mål totalt! För andra gången den här säsongen, och förhoppningsvis inte sista.
Passningarna satt (oftast) där dom skulle.
Kämparglöden fanns där.
Och framför allt, dom gav inte upp när SSK kvitterade, och dom slutade inte spela när vi ledde med 3-1!

Ishallen i Södertälje måste vara Sveriges kallaste ishall, men en sak är bra. Bortaståplaceringen.
I två perioder får vi se Färjestad göra mål på nära håll.
Och det är så härligt att se hur glada dom blir när målen kommer!
Speciellt Paulsson och Holtet dom båda åkte bort till vår hörna och dunkade i plexit!
Riktigt härligt!

Next up: Linköping hemma på tisdag. Can't wait!
RSS 2.0