Försökte mig på att publicera ett inlägg från mobilen igårkväll, men det ville sig inte, så jag gör ett nytt försök nu.

Skickar en liten påskhälsning iallafall. Påskdagen är det idag, om jag inte har blandat ihop dagarna helt och hållet.
Det är grymt skönt med långhelg, känns som jag varit ledig hur länge som helst, och då är jag dessutom ledig imorrn! Helt fantastiskt!

Har tillfällig övergett familjen Färjestad till favör för familjen Magnusson.
Umgås, njuter, äter mat och mår allmänt gott.
I fredags jobbade jag på bion i Bengtsfors, mitt gamla extraknäck från tonårstiden. Har inte varit där på evigheter så det var riktigt roligt att göra en liten comeback. Poppa popcorn och sälja godis och dricka.
Och med 140 besökare så fick jag till och med jobba riktigt hårt.

I övrigt inte mycket nytt under solen. Såg igår at SAIK gått vidare i kampen om guldet. Dom kan gärna få ta hand om Le Mat åt oss ett år, vill iallafall inte se att den hamnar i Gävle stad.

Satt och kollade på foton från förra årets sista seger häromdagen. Glädjetårarna vid minnet blandades snabbt med sorgtårar över årets avslut. Hjärtat snörptes ihop.
Det känns bara fel och tomt när säsongen tar slut som den gjorde i år, speciellt när man själv sitter hemma i soffan och inte ens får tacka laget ordentligt. Inte ens får säga hejdå till alla långväga supportrar som man troligtvis inte kommer träffa förrän nästa säsong.
Tomhet.

Igår var jag och resten av familjen i Gustavsfors på revy. Tittade, lyssnade och skrattade.
Åt mat. Julbord. Förlåt, påskbord menade jag. Och påskmust så klart.
Smarrigt oavsett säsong.

Alldeles strax blir det till att dricka lite eftermiddagskaffe, efter det drar jag upp till Bengtsfors igen.
Tänkte gå på bio och se American Pie.
Får väl se om den är rolig, den lär nog uppfylla mina förväntningar iallafall...

Vi hörs!

Har gått runt hela dagen med ett deprimerat grått moln över mitt huvud, inte varit särskilt social.
Som tur är så är alla på kliniken mer eller mindre Färjestad-fans så jag har iallafall haft deras sympatier.
Att se mitt älskade lag förlora igår var hemskt.
Det kändes över huvud taget inte rättvist nånstans.
Vi kämpar och har övertaget, men det räcker inte till.

Längtar redan efter nästa säsong, då är det dags för revansch.

I eftermiddags, när jag trodde att dagen inte kunde bli mycket sämre kom en av cheferna och sa "Jag har en grej jag vill säga dig om du har tid att stanna en liten stund".
Som alltid när någon som sitter snäppet högre i hierarkin säger så, så blir man lite nervös.
Visade sig som tur var att det inte var något farligt.
Det var inte ens dåligt nånstans.
Fick meddelat att jag skulle få löneförhöjning!
Helt plötsligt lyckades några strimmor solsken ta sig igenom molnet.

Ska se om jag inte kan ta den lilla energikicken, lägga på ett kol och städa lägenheten så att den är fräsch inför påsk!

Jag blir så jävla arg ibland.
Det syns inte utanpå, men det känns inuti när det bubblar och kokar i hela mig.

Idag uppstod en sådan situation.
Färjestad förlorade mot Brynäs med 0-3i fjärde semifinalmatchen.
Man skulle kanske kunna tro att det var laget jag var arg på.
PW fick äntligen göra en riktigt bra match, en sån där matchvinnarmatch, bara laget kunde fixa några mål framåt också.
Chanserna fanns där, och dom var ju inte direkt få heller. Men det var som en flashback ifrån i höstas när det bara inte gick att göra mål.
Hur vi än försökte så satt den där jävla målvakten ivägen.

Men det som gjorde mig arg, det var vår egen grönvita publik.
När två-tre minuter av matchen återstår reser sig halva sittplats upp och lämnar arenan.
Så fruktansvärt pinsamt!
Jag förstår verkligen inte hur man kan göra något sånt!
Förstår dom inte hur det ser ut ifrån isen när halva publiken lämnar!?
Hur ska killarna kunna få sitt självförtroende reparerat när sittplatspubliken sabbar det på det viset?

Kvar fanns alla äckliga jävla Brynäsfans som är på våra hemmamatcher samt vi på ståplats.
Vi sjöng och gjorde det vi kunde tills matchen var slut.
Sen applåderade vi killarna när dom tackade oss och sen gick vi.

Jag blir så arg när alla redan har bestämt sig för att säsongen kommer vara slut på tisdag.
Det är väl för tusan inte säkert?
Den här matchserien kan fortfarande gå till sju matcher.
Ja, det kommer bli svårt.
Ja, det kommer bli tungt.
Det kommer krävas mycket arbete, både på isen och på läktarn.
Det kommer krävas en himla massa jävlar anamma.
Men det är INTE OMÖJLIGT!

JAG har iallafall kvar hoppet för våra grönvita krigare.
Det är INTE kört!