Btw

Skrev ju igår om hur besviken jag var över mitt BodyBalancepass.
Well, jag var på spinning idag. 55 minuter Tour de France-inspirerat.
Gårdagens träning var inte verkningslös, fy satan vilka sega ben jag hade.
Tröttare än någonsin i ljumskarna, ibland fick jag inte ens runt pedalerna.
Och pulsen. Enstaka toppar på 84% av maxpuls kom jag upp i, och då fick jag kämpa och slita värre än vanligt.
84% kommer jag normalt upp i bara av att stå upp och hålla ett bra tungt tempo. När jag är dödstrött och vill spy brukar jag ligga på 89%.
 
Att jag dessutom fick magknip en liten bit in i passet gjorde ju inte saken bättre.
En uppblåst mage leder helt uppenbarligen till att man förlorar all kraft i magmusklerna.
 
Men nu har jag fått i mig ett par koppar te, en portion couscous och tonfisk och magen verkar ha återgått någorlunda till det normala.
Funderar på att krypa ner i sängen tidigt idag, så ska egentligen bara skriva färdigt det här inlägget, starta en diskmaskin och sedan sova.

Body Balance

Var en sväng till SATS idag också.
Dags för en timmas balans- och styrkeövningar.
Ett pass jag tidigare älskat! Och dessutom saknat när mitt jobbschema gjort att jag inte hunnit med det.
Så förvånad jag blev när jag idag äntligen hann till BodyBalance-passet och inte nöjt av det över huvud taget.
Kanske kan det lite bero på att passet var nytt, att jag inte lärt mig rörelserna och kan koncentrera mig på att utföra dom rätt.
Men jag var besviken efteråt, både på passet och på mig själv.
Visst, det brände ordentligt i både mage, lår och armar under tiden, men efteråt kändes det som att jag inte ens tränat.
Inte svettigt, inte fysiskt helslut, bara mentalt trött.

Verkar som att spinning, löpning, crosstrainer och kettelbells har satt nivån för min nuvarande träning och att allt som inte är lika fysiskt ansträngande är tillräckligt bra.
Blir det BodyBalance igen snart så lär det nog få bli 30 minuter på löpbandet som uppvärmning.
Då kanske det iallafall känns som att jag tränat efteråt....

Spinning

Avslutade eftermiddagen med ett 75 minuter långt spinningpass.
Har inte tränat på typ hela sommaren, så det är väl lika bra att dra igång ordentligt.
Trodde inte att jag skulle orka speciellt mycket, men oj oj oj.
Energin fanns i överflöd. Syret och adrenalinet och jag vet inte allt bara flödade genom musklerna som om dom inte gjort annat.
När dessutom ledaren mitt i en jobbig etapp säger "Stort hjärta, hårt arbete" gick det rysningar utmed ryggraden och helt plötsligt fanns det ännu mer energi inom mig.

Och sista etappen, då började benen kännas trötta så jag blundade och koncentrerade mig för att orka minutrarna som var kvar.
Då hör jag de här karakteristiska trumslagen i en remix. (Ingick i förra säsongens intro)
Rysningarna och gåshuden avlöste varandra och mjölksyran var som bortblåst.
93% av maxpuls, inte många andetag som nådde särskilt långt ner i lungorna.
Men jag log, jag skrattade nästan. Och när etappen tog slut höll mina ansträngda andetag på att övergå i snyftningar.
Precis då insåg jag hur mycket jag saknat ståplats och hockeyn!


Hittade ett elljusspår.

På Våxnäs finns det uppenbarligen ett elljusspår.
2,5 kilometer långt (3,2 om man räknar med en liten transportsträcka)

På Våxnäs finns det även en inlinebana, 200 meter rundbana.

Så idag tog jag mig en sväng dit.
Utforskade inlinebanan, ska ta med mig inlinesen dit någon dag och testa också.
Asfalten var iallafall jämn och fin, och kurvorna perfekta för att träna på att svänga.

Spåret var också bra. Lite väl branta uppförs- och nerförsbackar då och då, men totalt sett helt ok.
Dessutom var det utlagt en del spån (eller liknande) i spåret som gjorde marken lite mer stötdämpande.
Hade egentligen inte tänkt jogga så himla mycket, men kunde inte låta bli när jag väl kom dit.
Tyvärr var jag själv nästan hela tiden, förutom sista 500 metrarna, då fick jag en rygg att haka på.

Det är bara 5 och en halv vecka kvar till Karlstads Stadslopp (10km) och jag har fortfarande inte ens sprungit 5km sammanhängande iår.
Måste skärpa mig, men motivationen finns liksom inte där, och det känns inte superlockande att betala 250 kronor för ett lopp jag inte kommer genomföra som jag vill genomföra det.
Dessutom går hela loppet på asfalt. Bara det tar ett tag att vänja sig vid när jag bara sprungit på löpband i princip.

Får se vad det blir av det...
I annat fall får jag väl ge mig på Tjurruset till hösten istället, hemska tanke!

Yes

Benet har repat sig.
Och som tack för det, och straff för i måndags, blev det ett ordentligt pass idag.
Först 30 minuter på löpbandet. (3,5 kilometer - rätt okej för att inte ha sprungit sen i höstas)
Och sedan 15 minuter på nån annan ben&rumpamaskin. Jag vill få det lite till en slags skate-rörelse, men jag har inte blivit helt klok på vad det är.
Ska iallafall ta rätt bra på baksida lår och rumpa, så jag får väl se vart träningsvärken sitter imorrn.

Gött iallafall med ett bra konditionspass.
Kände mig pigg, hade bra musik i hörlurarna, och det var lagomt mycket folk på plats.

Nu har jag käkat ägg och majonäs och tittat på Landskampen på Tv3Play.
Rätt skoj program faktiskt.

Nu blir det till att hoppa in i duschen så man är lite fräsch på jobbet imorrn!!

Natti!

(Tagga No More Mr. Nice Guys)

Och ett träningsinlägg.

Igår var jag på spinning, precis som nästan vilken måndag som helst.
Men till skillnad från nästan vilken måndag som helst, så funkade ingenting som det skulle.
Började trampa, och uppvärmningen kändes helt ok.
Lite seg, men med tanke på hur trött jag varit hela dagen var jag inte förvånad.
Första etappen gick också bra, 9 minuters stående klättring. Inga problem.
Sen skulle vi köra intervaller. 30, 60, 90, 120, 120, 90, 60 och 30 sekunder.
På första 60-intervallen insåg jag att något var fel.
Mitt vänstra ben lydde inte vad min hjärna sa åt det.
Det kändes som att benet inte var kopplat ihop med kroppen längre.
Det var bara stumt och segt och tungt och ville inte alls trampa runt.
Försökte så gott jag kunde med högerbenet, men det hjälpte inte.
Och på andra 120-intervallen orkade inte hjärnan heller vara med.

Gårdagen är nog bland det hemskaste jag varit med om i mitt träningsliv.
Jag är inte skadad, ifall nån blir orolig.
Men känslan av att kroppen inte gör som man vill, att jag till slut blev så arg på mitt vänsterben så jag trodde jag skulle börja gråta. Den mentala styrkan jag brukar kunna bygga upp på spinningpasset var som bortblåst. Och stumheten i vänsterbenet gjorde att jag inte kunde hitta tillbaks igen.
Ett värdelöst spinningpass.
Må jag aldrig råka ut för ett sådant igen.

Igår kväll, när jag satt i badkaret och masserade låret och tyckte synd om mig kom jag fram till att det var på grund av träningsvärk från i söndags som benet inte lydde.

Ett grymt starkt BodyBalancepass på söndag gjorde mos av måndagens spinningpass.
Måste lägga om mina träningsdagar...
Imorgon ska jag sticka in och springa lite. Får se om låret vaknat tills dess.

Träning

Mitt andra intresse.
Har varit hyfsat duktig det senaste och kört Spinning varje måndag och BodyBalance varje söndag.
"Tyvärr" har det ju varit hockey på torsdagar så mitt-i-veckan-träningen har det inte blivit så mycket av.
Känns lite halvskumt att träna söndag+måndag.
Konditionen blir ju inte mycket bättre av det direkt.
Får se till att skärpa mig lite nu under hockeyuppehållet.

På torsdag åker jag och Jenny till Halmstad, då är det dags för ytterligare en tandkurs på Accesia.
Denna gången handlar det om extraktioner.
Härligt!
Ska bli kul att få träna ordentligt på det.
Lite bättre att träna på döda rävhuvuden än på levande hundar... Dumt att bryta av rötter och pilla dit dom där dom inte ska vara annars. Typ näshålan, ögonhålan eller mandibularkanalen.
Som tur är gör det inte så mycket på en halvtinad räv... :)

Dessutom är vårat hotell superfräscht! Och det finns ett gym OCH jacuzzi!! Hur skönt?
Så underbart att få träna skiten ur sig en stund och sedan skutta ner i ett varmt badkar!

Lite mer träningsmässigt...
Den spinning jag kört mest är ju spinning med pulsband, där man jobbar i olika nivåer av procent av maxpuls.
Samma sätt använder jag (eller rättare sagt, jag ska börja snart) när jag springer.
Sprang en del med pulsband förra året, men då hade jag inte koll på nivåerna.
Det är inte konstigt att man inte orkar springa länge när pulsen ligger på 85-90% av maxpuls.
Då känner man sig lite spyfärdig.

Så nu får det bli pulsklocka + löpband ett tag framöver.
Målen i år är Vårruset och ännu hellre Karlstads Stadslopp.
5 vs 10 kilometer.
10 kilometer under 60 minuter vore ju drömmen.
Men frågan är om jag kan bli så duktig så fort, utan att få benhinneinflammation igen.
Spinningen och BodyBalance-träningen hjälper ju till iallafall, men måste få lite fart i löparmusklerna snart också...

Heja Heja!

Nu blire dusch!

Träning

Får väl försöka skriva om lite annat än hockey också. Insåg rätt nyligen (typ igår) att jag i princip bara skrivit om hockey och bortamatchresor den senaste månaden.
Men Januari har varit sjukt mycket hockey, så det är inte så konstigt.

Så det här inlägget kommer istället handla om min egen träning, och det som stod på schemat idag, nämligen Spinning med pulsklocka.
Idag gjorde jag nog ett av mina absolut bästa spinningpass.
Jag låg på rätt puls, jag hade tryck i benen och jag fick in den där spinningtekniken riktigt bra.
Det har nog aldrig varit så skönt att få strecha som efter dagens 55 minuter hårdkörning.

Och som om det inte vore nog med det så satte jag på Spotify på vägen hem och körde ett eget spinningpass på cykelvägen.
Det är ganska sjukt egentligen, hur viss musik blir spinningmusik.
Iofs blir jag ju rätt påverkad av musiken som spelas på spinningpassen, men en del låtar är verkligen sjukt peppande.

Bara för att nämna några:
One (Your name) - Swedish House Maffia
Mikrofonkåt - September
The Time (Dirty Bit) - Black Eyes Peas
Hey Soul Sister (Karmatronic Radio Edit) - Train

OPc

Dagens träning

Jogging.
Börjar blir riktigt duktig på det nu. Samma sträcka som i torsdags, tänkte lägga mig på samma puls också, men mina ben kändes trötta och konstiga.
Men på något vis var jag iallafall snabbare. Första kilometern gick inte på mer än 5:30, men sen sket sig hela passet.
Fick håll väldigt tidigt, inte jätteont, men fruktansvärt ihållande för att störa mig hela tiden.
Sen fick jag dessutom ont i ena smalbenet, det kändes som ett band runt vristen och halvvägs upp till knäet som stacks och sprängdes varje gång jag satte ner foten.

Men jag genomled mina fem kilometer, på en tid på dryga 37 minuter. En väldigt bra tid för att vara en så problemfylld runda.

Efter joggingturen blev det dusch och lasagnematlåda. Love it!

SATS

Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag hyllat SATS sen jag började där...
Idag är det Body Balance som ska höjas till skyarna.

Passet är en blandning av thai-chi, yoga och lite pilates.
Så grymt skönt, med både betoning på grymt och skönt.
På nått sätt tränar man hela kroppen utan att det känns.

Jag bara svettas och svettas och pulsen ökar, det känns i musklerna att man använder dom, och efter sista upprepningen av varje övning känner man att man nog inte orkar göra den en gång till.
Man andas, oftast iallafall, och "går in i sig själv".

Det där med att gå in i sig själv tyckte jag lät rätt flummigt när jag gick på BodyBalance första gången, men nu har jag lärt mig det.
Det är ett slags fokus. Allt man känner är sin egen kropp, allt man ser är sin kropp, hur musklerna samarbetar, och allt man hör är instruktörens röst.
Fokus på rörelser, balans, motivation.
Det är nästan så att det inte går att beskriva det.

Passet avslutas med avslappning/meditation i stilen "du känner att ditt högra ben blir tungt".
Och idag kände jag det!!
Kroppen blev tyngre bit för bit tills det bara var andningen kvar. Hade någon sagt åt mig att resa mig upp just då hade jag nog inte klarat av det.
En både panikartad och underbar känsla, det var nästan så att jag kunde börjat gråta.

Jag tror jag har fått ett nytt favoritpass...

Gröngult

Det har dykt upp ett blåmärke på mitt smalben.
Det sitter mitt fram på benet. Dorsalt skulle man kunna säga om man vill.
Jag vet inte hur det kom dit.
Det ser lite ut som ett sånt blåmärke man får om man är lite blind och missar att det står ett soffbord framför en när man är på väg någonstans.

Men jag misstänker att det är en följd av min oerhört tjusiga inlinekrock-med-staket från i lördags.
Det var en ganska "intressant" krock, så här i efterhand.
Jag är en av dom som inte kan låta bli att tänka "Tänk om..."

Tänk om Karlstad Kommun inte byggt något staket där. Då hade jag kanat på rumpan rakt ut i vägen och troligtvis blivit överkörd av en bil.
Tänk om jag inte haft stavarna runt händerna. Då hade jag kunnat fånga staketet och fått fallet att se något mindre klantigt ut... :)

Det bästa med att jag ramlade där jag gjorde var att jag hamnade precis bredvid en staketstolpe. Den var perfekt att stödja skridskon emot så att jag kunde ta mig upp på bara någon sekund.
Nån som inte tittat åt mitt håll hade aldrig märkt att jag ramlat.

Däremot var det några småkillar som såg mig.
Jag såg aldrig dom, men jag hörde.
Fniss och gapskratt om vart annat, jag kunde föreställa mig hur dom nästan rullade runt på marken och skrattade.
Riktigt så illa var det nog inte, jag vet ju inte ens om dom skrattade åt mig, men det såg nog rätt roligt ut när jag stöp.

När jag kom hem upptäckte jag dessutom att hela min ena skuldra var alldeles sandig...

Inlinesiaktagelser

Idag var den planerad. Min långtur på inlines. I 30-gradig värme, bra där.

Efter ungefär 100 meter insåg jag att jag nog inte skulle ta mig ända till Klarälvsbanan och tillbaka...
Bilar, folk, cyklar, hundar, pinnar, frostskador i trottaren och kottar!!
Dom var överallt!!!

Helt plötsligt slutade min ena skridsko svänga, och vips så åkte jag rakt in i ett staket och landade på rumpan.

Istället åkte jag några rundor på Våxnäs och tillbaks till Gruvlyckan och en liten bit på min 5-kilometerslöpsträcka.

Har iallafall kommit fram till följande under min dryga timma utomhus.
* Nedförsbackar, eller egentligen minsta lilla nedförslut, är djävulens påfund.
* Staket och lyktstoplar är livräddare.
* Gräsmattan är min bästa vän.
* Stavar kommer från samma familj som nedförsbackarna. Det enda dom är till för är att hindra mig att få tag i staketen.
* Svett i ögonen svider.

Nu ska det duschas, sen ska jag nog in till stan en liten sväng och titta på folk och kanske köpa glass någonstans.

Sen ikväll ska jag åka och titta på ett gäng killar som är betydligt bättre än mig på att åka inlines. Och dessutom hantera puck, klubba och motståndare samtidigt...
Hur dom fixar det begriper jag inte riktigt.


Men jag vill köra Klarälvsbanan!!
Jag får nog ta cykeln, med alla skydd och dret i cykelkorgen någon dag.

Efter VårRuset!

Nu har jag sprungit klart, varvat ner, fått min medalj och min gratisproverpåse!

Gissa om jag klarade av mitt mål eller inte?!

Jag klarade det!!!
36 minuter blankt!
Och oförskämt fräsch efter målgång. Kanske inte dom första femton sekunderna, hehe, men sen lugnade pulsen ner sig ganska snabbt efter min slutspurt!

En medalj rikare! :D
Och en gratisproverpåse innehållande en banan, några Weetabix, ett par Chokladhavredrycker från Oatly (Jättegoda faktiskt!!) och nån slags tranbärsjuiceaktig dricka, har inte vågat testa den ännu...

Nu blir det MAAAT och VM-ishockey Sverige - Danmark, jag vet ju inte ens vad det står ännu!
Heja Sverige!!

Inför VårRuset!

Snart är det dags!
Fjärilarna sprattlar omkring i magen som om dom vore berusade!
Fy tusan vad nervös jag är.

Underbart löparväder är det också.
Regnskurar, åska och kvalmigt.
Förhoppningsvis hinner det åska såpass mycket innan startskottet så att luften blir lite skönare, annars blir det inte roligt att ta sig runt!

Skulle ha min pulsklocka på mig också, men när jag skulle sätta på mig den alldeles nyss upptäckte jag att batteriet var heldött.
Skit också. Ingen pulsövervakning och inget tidtagarur...
Jaja.

Det finns en klocka vid mål iallafall, så jag kommer kunna få ett ganska bra hum om vilken tid jag får.
Allt mellan 35 och 40 minuter är mitt mål.
Skulle det råka gå fortare så gör det inte så mycket. :)

Grattis mamma som fyller år idag dessutom!!!

Till slut!

Idag lyckades jag äntligen!
Dom senaste fyra månaderna har jag samlat stämplar på SATS och efter elva veckor, en veckas sjukdom och två veckors "nä jag orkar inte träna idag" har jag ÄNTLIGEN samlat på mig alla stämplarna som behövdes.
Så idag fick jag en SATS-väska!

Visst är den tjusig?
Nu kan jag äntligen byta ut min fula träningspåse mot en tusen gånger fräschare väska.
Med ens blir det bra mkt roligare att träna :D


Idag tränade jag lite löpband, lite inlinesliknandemaskinträning och lite styrka.
Ganska lagom.
Märkte dock att konditionen försvinner ruskigt snabbt.
Dom två senaste veckorna har jag inte tränat nånting och nu orkar jag inte vara på löpbandet i fem kilometer, eller så är det jävlaranamat som har sjunkit.
Men nu är det bara två veckor kvar till VårRuset, dags att få till dom där fem kilometrarna!!

Årets första barmarkspass.

Skulle man kanske kunna kalla det om jag vore ishockeyspelare.
Fast för min del är det kanske bättre att säga årets första löptur utomhus...

Sprang "min" nya 4 kilometerssträcka. En helt P-E-R-F-E-K-T sträcka!
Blandat uppför och nerför, men aldrig speciellt jobbiga backar.
Insåg dock efter ett tag att det är sjukt svårt att hålla tempo utomhus när man bara har en pulsklocka med stoppur på...
Slutsatsen efter dagens pass är iallafall att jag har alldeles för lätt för att springa för fort utomhus, vilket leder till att jag blir trött snabbare och inte orkar springa 5-6 minuter i sträck.

På slutet lyckades jag dock hitta mitt tempo, på cirka 8,5km/h. Tror jag iallafall, det är det tempot jag brukar hålla på löpbandet under springa-intervallerna.
2 steg på inandningen och 2 steg på utandningen och en puls på ca 170-175.

Totalt sett rätt nöjd med dagen, trots att mina fyra kilometrar tog 40 minuter.
Har dessutom insett att den där 9-kilometerssträckan får jag nog vänta med ett par veckor... eller iallafall tills jag lyckas hålla rätt tempo...

Nu blir det MAAAAT!!

Milslång...

Har hittat en nästan milslång löparrunda som jag kanske ska försöka våga mig på till helgen.
Eller snarare så är den "bara" dryga 9 km.
Men en utmaning är det iallafall!
Och (förhoppningsvis) lite roligare än att springa rakt upp och ner på ett löpband.

Hur benhinnorna går ihop med asfalten blir intressant att se...

Running!

Japp då vart man anmäld!


20 maj ska det springas 5 km.
Med förhoppning att kunna springa det på mellan 30 och 37 minuter.
Förra gången (för två år sedan) sprang jag VårRuset på 41 minuter, då var det dock en hel del "icke-springande" av den tiden, och med tanke på mina framsteg på löpbandet (och så småninom på inlines) så hoppas jag på att kunna förbättra min tid avsevärt!

Nu blir det duschen, imorgon jobbar jag 10-19 på operation, ett annorlunda pass för mig, men jag tror det kommer gå bra det också... Hoppas på en rätt lugn dag dock... Känner mig inte på topp... Bara det inte är nån jäkla förkylning som ligger och spökar. Jag har inte TID att vara sjuk!!

Byxjävlar...

Har varit och tränat idag, i nya träningskläder...
Hade tänkt mig springa 5 km idag igen, men efter 3 km gav jag upp.
Mina nya träningsbyxor var i princip värdelösa.
Perfekt caprilängd och härligt tajta runt benen, men på nått vis måste dom ha sytt rumppartiet tre-fyra storlekar större än resten av byxorna.
Dom kanade och kanade och jag drog och drog, men det hjälpte inte. För varje steg jag sprang kändes det som om byxorna kanade ner en centimeter, och jag ville ju inte direkt visa mina trosor mitt på SATS.

Nä, ska dom byxorna användas igen ska dom sys in först. Får se om jag lyckas med det...

Nu ska jag iallafall laga lite mat, så jag har nått att leva av resten av veckan. (Kyckling och ris med sweetchili/turkisk yoghurt-sås) :D

Inlines!

Idag har jag varit ute på Bergvik och investerat i ett par inlines med skydd och stavar och alla möjliga grejer.
Råkade få med mig ett par nya vårskor också. Ett par skor som faktiskt är vita på riktigt (än så länge).
Det blev ett par såna här inlines, från SOC.

Väldigt tjusiga och blåvita :)

När jag provade dom i affären höll jag på att åka rakt in i en hylla med en massa grejer i, men på något vis lyckades jag (eller om skorna gjorde det alldeles själv) börja åka baklänges istället, så det blev ingen krasch som tur var! Hehe.

För en stund sedan tog jag på mig dom här i vardagsrummet efter att jag röjt undan lite yta, så tränade jag lite svängar och bromsar och insåg att det är inte riktigt lika lätt som det ser ut...

Sen gick jag ut med dom (tre trappor med inlines är ett litet äventyr faktiskt) och körde fram och tillbaks på en rensopad parkering här utanför i en halvtimma typ.
Då insåg jag att det är överhuvudtaget inte lika lätt som det ser ut. Det är skitsvårt!
Skejta och åka rakt fram är inte svårt, men att svänga utan att det tar ett år, och få stopp, haha, det är en helt annan historia.
Efter 30 minuter förstod jag att det kommer bli riktigt ordentlig träning det här! Mina höfter känner redan av det!
Innan jag gick in testade jag att skejta uppför en backe också, rätt jobbigt, men ännu jobbigare blev det när jag insåg att jag på nått vis vad tvungen att ta mig nerför backen också...
Började med att åka tvärs över backen, som när jag åkte slalom i början, men det funkade inte speciellt bra när jag kom fram till gräset och stapplade ut i det.
Att åka nästan rakt ner funkade inte det heller... Jag höll på att vricka fötterna och ramla framlänges samtidigt.
Till slut ställde jag mig sidledes i backen och gick neråt, på samma sätt som man går uppför i en slalombacke...

Hur tusan tar man sig nerför en backe??

Haha!
Får se när jag vågar mig ut nästa gång... Imorgon kanske?

RSS 2.0