Halvligger i soffan med datorn på magen. Kniper och blinkar med ögonen för att få fart på någon form av återfuktning.

Kunde inte förstå varför mina ögon blivit så torra så plötsligt, både igår kväll och nu. Sen insåg jag att jag stängde dörren till balkongen häromdagen för det har börjat bli lite för kallt i lägenheten annars. Dörren har ju stått öppen sen i våras nån gång för det är så skönt för katterna att ha ett litet extrarum där ute. Å så är det ju inglasat också så jag märker ju knappt att det står öppet.

Men luften i lägenheten måste ha blivit extremt mycket torrare sedan jag stängde dörren, så frågan är om jag inte ska ställa upp den på lite glänt igen.

Det är antingen det eller skaffa en luftfuktare känns det som just nu.

Alternativt börja gå och lägga mig och sova i tid så att jag inte sitter och glor på dataskärmen hela kvällen.

 

Är dessutom irriterad över att jag har ont i nacken, det känns som att en muskel som fäster in nånstans på nackbenet (os occipitale, hihihi) har låst sig och det släpper inte oavsett hur jag klämmer och masserar mig själv.

 

Idag har vi haft redovisning på skolan. Muntligt, i grupp, framför resten av klassen.

Nervöst och pinsamt, jag frös innan så jag hade långärmat på mig, så fort jag kom fram till tavlan slutade jag frysa och höll istället på att bli överhettad.

Kunde inte koncentrera mig på vad jag skrivit på mitt papper så det kändes mest som att jag stod och babblade och inte fick fram det jag ville. Jag kunde gjort så himla mycket bättre ifrån mig, men nerverna pallade inte.

Gruppen som redovisade innan redovisade bland annat om hur ångestsyndrom kan påverka och efteråt blev det lite diskussioner om ångest och hur det kan påverka.

Jag kan inte direkt säga att jag haft ångest "på riktigt", men under tiden klassen diskuterade det kändes det som att jag bara ville krypa ihop, gömma mig under bordet och krypa på alla fyra ut ur klassrummet och åka hem.

Som tur var så tog diskussionerna slut och det blev lunchrast så jag fick komma ut i friska luften och ta en promenad med Elliott och då gick det över.

Vet inte riktigt vad det var som kom över mig, någon slags livspanik? En undermedveten önskan om att ta studieuppehållet redan nu och inte vid årsskiftet.

Jag jämförde mig själv med dom andra i klassen idag och när jag tittar på dom andra så ser jag att dom är intresserade av ämnena, dom pratar och engagerar sig och ser fram emot redovisningar och kommande kurser.

Precis som jag kände när jag gick i Skara. Precis som jag inte känner nu.

En del av mig vill bli tandhygienist, men den delen krymper lite för varje dag. En annan del av mig funderar på om den vill bli tandsköterska istället, den har inte krympt ännu, men den har heller inte börjat växa.

Den största delen av mig vill bara återvända till djursjukskötarrollen och jag hoppas verkligen att det här vikariatet kan få bli förlängt, annars lutar det nog åt att någon annan stad kommer få bli mitt hem i framtiden.

 

Anyway, imorrn har vi redovisning igen i den andra kursen som vi avslutar denna veckan, så jag borde nog gå och lägga mig och sova så att jag åtminstone kan vara lite pigg imorrn förmiddag när jag och Petra redovisar.

Har hört att max fem timmars sömn per natt inte är något att sträva efter...

 

Denna veckans närträff tar iallafall slut imorgon. På torsdag är jag ledig och ska åka hem till Billingsfors och slänga på vinterdäcken på bilen så att jag överlever på vägarna sedan.

Dessutom fyller jag tydligen år också så vi ska äta lite tårta, wihoo!!

Och på lördag ska jag vara figurant på ett MH i Forshaga och funktionärerna ska samlas klockan sju på morgonen.

Ack du stackars morgontrötta människa, varför skulle du utbilda dig till MH-figge för?

Men men, nått som är bra med MH:n, förutom att det är väldigt roligt att vara med och se hundarna, är att man är så genomtrött i både kroppen och hjärnan efteråt att man kommer hem och somnar och sover som en död oavsett vad klockan är.

 

Godnatt.

En helg i full fart efter en vecka i lika full fart!

 

Skrev ju lite i förra inlägget om vad jag skulle göra i helgen, men det krävs väl ändå en liten resultatsrapportering eller vad man ska kalla det.

Kursen gick jättebra. I början kändes den väldigt basic för mig, men kanske inte så konstigt eftersom jag redan kan alla skyltarna i nybörjarklass, jag vet hur momenten ser ut och jag har i huvudsak alla reglerna klara för mig.

Det hade inte dom andra.

Majoriteten av dom andra som var med på kursen var sådana som tidigare både tränat och tävlat vanlig lydnad med sina hundar. Så bara att förstå att man får prata hur mycket man vill och ge hur många kommandon som helst verkade vara lite småsvårt. Och även var man ska göra av kopplet när man tävlar. Hehe.

Så på så vis kanske det var bra att jag redan har tävlat till och med, jag behöver inte lära mig särskilt mycket nytt.

På fredagskvällen var det teori och vi fick även en uppgift att tänka på tills dagen efter, då vi skulle bygga några kortare kombinationer med 5-6 skyltar där huvudfokus låg på fyra olika saker.

1) Följa händer (handtarget)

2) Bakdelskontroll

3) Gå nära föraren

4) Hitta och hålla positioner.

 

Jag och en tjej till fick nummer 1.

Så på lördagen fick vi planera vilka kombinationer vi skulle göra, sen fick vi gå ut och bygga upp dom och sen testa allas små banor med våra hundar.

Det var jätteroligt och det gick riktigt bra för Elliott. Han va lite ofokuserad i början, men det blev bättre och bättre. Insåg efter ett tag att det var väldigt skönt att ha skyltar att träna efter och att det är väldigt bra att köra ett par skyltar och bryta och belöna och sen fortsätta.

Tanken har ju varit sådan tidigare också, men det kanske inte alltid blivit så. Mest för att jag inte har några egna skyltar utan bara hittar på i huvudet vilka moment jag ska träna. Och då är det väldigt lätt att glömma bort vissa moment och bara köra "dom gamla vanliga".

 

Sen tog vi en liten paus och fick en banskiss över en tävlingsbana som vi skulle få bygga och testa sedan. Det var också väldigt kul, framför allt att bygga banan. Det var krångligare än jag trott, och då var nog jag ändå den som hade mest koll av deltagarna.

Banan var rolig, det var både spiral och slalom med och ganska många moment i spring-tempo. Något som blev lite extra spännande tack vare en regnig förmiddag med halkiga löv som resultat.

Gick banan och Elliott var jätteduktig. Dock rev han några koner i spiralen. Både för att jag gick lite för tätt inpå dem och inte gav honom så mycket utrymme som han behövt, men också för att jag nog insåg att vi nog inte egentligen tränat så mycket på bakdelskontroll i rörelse på det viset. Svängar på stället och sådär har vi tränat mestadels på.

Så det blev en hel del tips och råd till slut, så nu har jag lite uppskrivet inför kommande träningar.

Extra roligt är att det finns chans att det kan bli en träningsgrupp av det här och det är ju extra kul att va ett gäng som kan träna ihop och titta på en medans man tränar så dom kan se sånt man själv inte ser.

 

Och idag då, så har jag varit i Säffle. Började dagen med en kort sovmorgon, den häringa tidsomställningen var rätt trevlig!

Sen åkte jag ut i skogen med Elliott och vi tog en sväng på Sörmon. Han skötte sig väldigt fint, kom när jag ropade och hittade inget äckligt bajs nånstans att äta till mellanmål, han nöjde sig med godiset som jag hade med i mina fickor.

När vi nästan var tillbaks vid bilen dök det upp en människa med två labradorer. Elliott var ute i skogen på andra sidan vägen och jag ropade på honom, han vände direkt och kom in till mig utan att bry sig om dom andra hundarna. Wihoo!

Sen visade det sig att hen skulle åt samma håll som mig vilket Elliott verkade tycka va rätt skumt då dom gick en bit bakom oss hela tiden. Men för det mesta så släppte han fokus på dom och höll fokus på mig istället.

Kontaktträning is da shit.

 

Sen åkte jag vidare till Säffle och mötte upp resten av familjen, vi åt lite lunch (eller ganska mycket om jag ska vara ärlig, jag blev proppmätt).

Och sen gick vi in på SäffleOperan och tittade på Skönheten och Odjuret.

Jag tror att jag hade väldigt höga förväntningar på föreställningen, mest för att jag älskar filmen så himla mycket, och dom flesta förväntningarna uppfylldes.

Fin sång och musik så klart, även fast det tog ett tag för mig att inse att texterna i film- och musikalversionerna skiljer sig något. Bra skådespelare och ett bra gjort Odjur.

Det enda som egentligen irriterade mig var den hemskt fula peruken som Prinsen hade efter att han blivit återförvandlad till prins igen.Såg mer ut som en vit domarperuk än håret på en ung fransman...

Men ja ja, Skönheten och Odjuret är alltid Skönheten och Odjuret och den nostalgiska och lyckliga känsla jag får av att se på dem är helt fantastisk!

 

 

 

Hör och häpna med examinationsuppgiften blev faktiskt klar till slut. Jag tvivlade, men det gick. Lämnade in den i söndags vid sju-tiden på kvällen.

Drog en djup suck, tjoade lite för mig själv, drack ett glas vatten och sen klädde jag mig själv och Elliott fulla i reflexvästar och annat reflekterande blingbling och gick ut och tog en riktigt skön och lång promenad.

Aldrig har väl frisk luft varit så efterlängtat!

 

Igår jobbade jag i receptionen på Ulvsby. Skulle hjälpa till för att måndagar brukar vara köriga, men så klart följde gårdagens tempo förra måndagens tempo och det var JÄTTElugnt. Det ringde väl lite då och då, men vi hade lite tomma luckor i bokningen så det var inga problem att ta in dom som ville komma.

Men ändå kul att jobba när det är en lugn dag, då hinner man med allt man ska. :)

Idag har jag varit på "praktik" eller vad man nu ska kalla det. Det är ju ingen officiell praktik genom skolan utan jag har bara frågat Alex om jag fick gå med henne och hennes tandhygienist Ary nån dag för att få se lite mer verklighet och för att kanske komma närmare nån vettig åsikt om min fortsatta skolgång.

Som jag misstänkt så var det supertrevligt att va där idag, även om det mest beror på sällskapet. :)

Satt med Ary när han hade patient och skrev i journalen när han tog status och sen var jag med Alex och assisterade när hon lagade ett par tänder.

Vet inte om jag blivit så mycket klokare dock. Tänder är ju ett väldigt intressant område, även fast dom sitter på människor. Men frågan är om jag inte skulle passa bättre som tandsköterska än som tandhygienist egentligen.

Men det är så olika var man jobbar också tror jag. På vissa ställen får tandhygienisten bara vara tandhygienist men på andra ställen får man vara med och assistera också. Och det är ju mycket roligare, att få se "allt" liksom.

Att först ha patienten själv, och kanske upptäcka ett kariesangrepp på röntgen, skicka vidare till tandläkaren för åtgärd och då få vara med och assistera och ser hur kariesangreppet ser ut "på riktigt".

Men jag vet inte, har jättesvårt att bestämma mig.

Ska jag bli tandsköterska istället så är det en utbildning på 1,5 år (där jag antagligen inte kan tillgodoräkna mig nått som jag redan läst), men ska jag bli färdig hygienist så är det också 1,5 år ytterligare.

 

Förra veckan hände det som gjorde att jag la ut en bild på en studsig och lycklig Elliott.

Då var jag på Djursjukhuset och skrev på ett anställningsavtal! Det är ett vikariat startar i januari nästa år, fast det lutar åt att jag kommer få jobba några mellandagar också.

Så att det blir studieuppehåll är nu beslutat. Eller jag har beslutat det iallafall, skolan har inte fått in min ansökan än. Men då blir det ett års uppehåll om denna terminens kurser blir godkända.

Sen vet man ju aldrig. Har jag tur får jag erbjudande om förlängning, eller något annat vikariat kanske om någon ska gå på mammaledigt, och annars får jag väl fortsätta plugga.

Det vore ju onekligen rätt trevligt att jobba deltid både hos Alex och på antingen Ulvsby eller Djursjukhuset i framtiden.

Får bara hoppas att min studiemotivation återvänder efter en jobbperiod. :)

 

Imorrn ska jag kanske också till Alex, men det ska komma några ventilationsfolk som ska in i lägenheten nån gång under dagen, och eftersom Elliott måste vara hemma när jag är hos Alex så vill jag inte att han ska vara ensam hemma när dom kommer. Även om han brukar vara glad och snäll, om än väldigt intensiv, så kanske vakthunden i honom vaknar när det är okänt folk som kommer in i lägenheten och inte jag...

Så jag får se, kommer dom på förmiddagen så åker jag till Alex på eftermiddagen, men jag ska dit på torsdag också, så i värsta fall får jag nöja mig med det.

Imorrn ska jag dessutom åka till SATS och träna med Jenny vid halv sex, så jag kan ju ändå inte va på praktiken hur länge som helst. :)

 

Och, som om detta inlägget inte redan var tillräckligt långt, och om jag inte redan hade tillräckligt mycket inplanerat den här veckan så ska jag på Rallylydnadskurs med Elliott fredag kväll och lördag förmiddag. Ska bli väldigt kul. Jag och Elliott har i princip bara tränat kontakt sedan de misslyckade tävlingarna i Forshaga. Så det ska bli intressant att se om något i vårt samspel förändrats sen dess. Det känns ju som han är mer aktiv och håller koll på mig när vi är ute på promenad iallafall.

 

OCH. På söndag ska jag åka till Säffle och möta upp resten av familjen för vi ska till Säffleoperan och se på Skönheten & Odjuret. Det ska bli väldigt roligt! Det var ju inte jättelängesen vi var på Sound of Music, men musikaler och sånt kan man inte få för mycket av.

Jag lär väl dessutom sitta och gråta som en tok, Skönheten & Odjuret är en av mina absoluta favoriter!

 

Nu ska jag dricka en kopp kaffe, titta på lite tv och skriva ner lite recept. Har hittat ett par vegetariska recept som verkar smarriga och köpt ingredienser till det, så det blir väl till att laga snart. Kanske säkrast att försöka få det gjort ikväll med tanke på att det är rätt mycket grönsaker och sånt, dom vill väl iinte ligga i kylskåpet hur länge som helst...

... med två veckor till inlämningsdatum.

 

- Öppna en Word-fil, skriv alla obligatoriska rubriker och stödfrågor och gör mellanrum mellan rubrikerna.

- Öppna alla PDF-källor och lägg fram alla vanliga böcker framför dig på bordet.

- Ägna tre dagar med att sitta framför datorn och sucka och känna sig hopplös, men undvik att läsa något ur källorna. Möjligtvis kan man börja döpa om PDF-filerna så att de heter något vettigt istället för aldhgsh46566-111.

- Ägna ytterligare tre dagar med att variera mellan att läsa ett par meningar ur en källa, kolla facebook, läsa två meningar till, kolla twitter, läsa ett par meningar till, kolla instagram. Repeat.

- Låt datorn stå ensam i viloläge en dag. Du kommer ju ändå aldrig bli klar med skiten så varför ens oroa sig över den? Gå ut och lek med hunden istället.

- Återvänd dagen efter med nya krafter och fingra ihop några meningar och skriva om ordföljden 13 gånger men på ett sätt så att det fortfarande betyder samma sak som det stod i källan men så att det går igenom urkund utan anmärkningar. Ägna ett par minuter efter varje mening till att oroa dig för att urkund inte kommer godkänna det och du kommer bli avstängd från studierna pga fusk och plagiat.

 

Just nu är jag här i processen. Det är en vecka kvar till inlämning.

Jag har skrivit ganska precis 1 A4-sida men uppgiften ska hamna på 4-5 sidor. Hittills är kanske, och då menar jag k a n s k e, ett av kursmålen uppnådda i texten.

En av sju källor är använda, resten har jag knappt ögnat igenom.

 

Vem jobbar bäst under press? Jo jag!

Misstänker att jag sitter där på lördag och söndag och håller på att stressa ihjäl mig för att skriva klart och försöka få något vettigt sammanhang i texten...

Eller så kanske, kanske jag faktiskt kommer få lite gjort både tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag OCH söndag. Sex dagar. Skriver jag en sida per dag har jag två dagar kvar till finjustering.

 

Tänkte skriva något, men tar det säkra före det osäkra och håller det hemligt några dagar till, hihi.

 

Bjuder på lite hundbilder istället. Är så sur på att min nya mobil var tvungen att gå sönder, nu använder jag min gamla Mini istället och den kameran är verkligen inte bra. Suddigt och eländigt och det måste vara dagsljus för att det ska bli något vettigt över huvud taget. Det är därför det aldrig blir några kort på katterna. Dom syns helt enkelt inte...

 

Här var Elliott och jag på promenad på Sörmon. Elliott ställde sig och vädrade efter något och mobilen var för en gångs skull snabb så jag fick till ett kort på honom. Tyckte att han såg så vuxen och manlig ut helt plötsligt. Min lilla plutt, vart tog tiden vägen?

Rallylydnadstävling.

Tja. Jag är rätt glad att jag och Elliott inte har nån mer tävling inplanerad inom den närmsta framtiden, för vi behöver träna upp vår kontakt och samspel innan vi gör nått annat tror jag.

Han kan ju momenten egentligen, men inne på banan, där matte antagligen är lite tråkigare än vanligt, och allt annat är rätt intressant är det liksom inte nån idé.

Jag var på brukshundklubben i Forshaga klockan 9 för att anmäla mig och 9:45 trodde jag att banvandringen för våran första runda skulle vara.

Visade sig att avancerad klass skulle starta i ringen innan det var dags för nybörjare, och domaren var dessutom sjuk och orkade inte döma så många ekipage i taget. Sen vet jag inte riktigt vad som tog så extremt lång tid, men vi gick iallafall våran banvandring när klockan var omkring 14.

Fyra extra timmars väntetid var inte vad jag hade räknat med och jag var allt annat än pigg när jag gick in på banan. Elliott var nog också rätt trött, efter alla intryck och att ha legat och sovit av och till i väntan på lite action.

Tror att det var vid sjätte skylten jag bröt. Elliott nosade lite för mycket på en skylt och jag kunde riktigt se hur lyfta-på-benet-och-kissa-synapserna började jobba. Så jag satte handen under magen på honom, lyfte undan honom och gick av planen istället för att låta honom kissa och förstöra för nästkommande ekipage.

"Diskvalificerad - föraren rör medvetet vid hund"

Andra starten dröjde inte alls lika länge, men jag hann fundera massvis innan. Skulle jag ens starta? Vad det någon idé eller förstör det bara ännu mer? Till slut blev jag irriterad på mig själv och tänkte att nää, har jag betalat för det så ska jag banne mig starta. Tänkte att om jag fick med mig honom så skulle jag tjoa, ta fram leksaken, bryta och belöna. Det skulle ju automatiskt innebära ännu en diskning.

Så jag lekte med honom innan start, viftade lite till med leksaken innan vi gick in på planen och sen körde vi.

Han var lite mer med, så jag kände mig mer hoppfull, andra skylten var "Sitt - spring", det tog ett tag innan jag fick honom att sätta sig ner, men när jag började springa tyckte han att det var riktigt kul. Och eftersom jag tydligen kan vara envis som synden ibland så tänkte jag att ska jag bryta, då ska han göra ett moment så jäkla snyggt att det är värt belöningen, så jag fortsatte banan och vi kom runt hela vägen.

Men jag visste att det inte skulle bli några fina poäng. Och vi slutade på 28 poäng.

 

Kvällen

Åkte till Kebab House och mötte upp Elina och Jannike (och två tjejer till som jag för närvarande inte kommer ihåg vad dom hette...). Vi beställde in mat och åt och pratade om allt möjligt.

Himla trevligt och en bra avslutning på dagen!
Jag åt en rätt med wookade äggnudlar, kyckling och en massa grönsaker, med någon slags yoghurtsås med mango chutney i. Så vansinnigt gott!!

Synd att det inte är särskilt billigt annars skulle jag vilja kunna äta ute oftare.

Åkte hem, tog en härlig kvällspromenad med Elliott och sen somnade jag väldigt gott!

Friskluft gör under för insomnandet! Speciellt när man suttit utomhus mellan kl 9 och klockan 18...

 

Söndag

Helgen har verkligen gått i hundens tecken!

Vaknade och gjorde mig iordning, fixade kaffe och fika och åkte ut med Märit och gänget till skogen.

Vi lade ut ett spår till varje hund och sen satte vi oss och fikade medans spåren la till sig.

Elliott fick börja och jösses vad fint han gick! Verkar som att han saknat att spåra och jag vart alldeles lycklig i hela kroppen hela spåret, trots att stora delar av det bestod av bergsklättning, lutande underlag och halkiga grenar att gå på. Men Elliott han gick som en klocka, hittade alla apporter utom en som han antagligen hade full fart rakt över. Så himla stolt över vad han kan. Och så himla sugen på att köra mera spår!!

Sen gick vi Ellens spår. Det var lite krångligare visade det sig. Hon hittade första och andra apporten, men sen snurrade det till sig på mitten nånstans, men till sista apporten hittade hon iallafall!

Sen tänkte vi spara lite tid, så jag fick gå med Bodil samtidigt som Märit gick med Agnes.

Tänkte att det skulle bli spännande, för Bodil är jätteduktig på att spåra men ibland väldigt studsig. Men hon gick så fint så fint. Precis lika fint som Elliott om inte ännu finare, fast med lite mer fart. Fart som mina ben inte riktigt är van vid. Framförallt inte när det är stockar och stenar och halkig mossa som en ska över.

Men framåt gick vi och alla apporterna hittade vi. Jag var lite tveksam på slutet för vi var inne i en rättså tät granskog, jag fick spränga mig igenom kvistarna och hade barr överallt, men plötsligt var vi framme vid slutapporten!

Har nog aldrig varit så trött efter ett spår tidigare, men riktigt roligt var det!
Sen åkte vi hem till Märit, åt vegetariska burgare med rostbröd istället för hamburgerbröd (supergott faktiskt!) och pommes.

När maten hade landat i magen tog vi varsin pensel och gick ut och målade Märits grind, hehe.

Och sen efter ett tag så åkte jag hem. Tog en snabbis inom affären och nu sitter jag hemma i soffan.

Har precis korrekturläst hemtentan och skickat in den så att den är klar.

Ska belöna mig själv med att titta på lite tv en stund, sen ska jag plocka ihop lite tvätt för imorgon har jag tvättstugan i några timmar. Sen får det bli kvällspromenad med Elliott och sen ska jag sova jättegott igen!!

 

Gonatt!

En ska inte ropa hej förrän en är över bäcken. Men en kan ju få börja vinka lite iallafall. :)

 

"Vi är intresserade av dig" fick jag veta idag, så jag blev alldeles glad och pirrig.

Ska bli spännande att se vart det här tar vägen.

Jag hoppas och håller tummarna iallafall.

 

Idag har jag suttit med hemtentan, sen tog jag en paus och åkte ut i skogen med Märit och hundarna.

Tränade lite kontakt och rally med Märits hundar som störning. Det gick ganska bra iallafall och en liten stund tränade vi utan koppel också. Det gick också bra, fast inte lika länge...

Elliott var väldigt sprallig och fick fnatt ett par tre gånger, jag tappade räkningen till slut.

Samtidigt som jag tycker att det är irriterande att han springer runt som en stolle och inte lyssnar när jag ropar så tycker jag att det är så kul att se när han springer och hela hans kropp bara utstrålar glädje och stollighet...

Men, med lite övning så kanske han både kan stolla sig och lyssna när jag ropar.

Han verkar ju dock vara en sån där sort som inte tar åt sig om man blir arg. Vilket är både bra och dåligt.

 

Efteråt åkte vi till IKEA och åt middag och kikade runt lite. Jag råkade köpa ett helt gäng bra grejer. En badrumsmatta och en sån där laptopkudde som man kan ha i knäet till exempel. :)

 

Så nu sitter jag med datorn i knäet och tänkte få färdigt hemtentan så att jag kan lämna in den. Antingen hinner jag färdigt och kan lämna in den innan jag går och lägger mig. Eller så hinner jag färdigt och lämnar korrekturläsning och eventuell justering tills på söndag när jag kan göra det i lugn och ro.

 

Imorgon är det ju rallytävling igen, i Forshaga, så det kanske är bra om jag är någorlunda pigg imorrn bitti.

 

 

 

Ända sen jag fick veta vilket datum vi skulle göra mentalbeskrivning (MH) med E-kullen så har jag längtat och längtat.

Och i söndags var det äntligen dags!

Dagen innan hade jag, Märit och Elisabeth (som har Eddie) mött upp ute i skogen för att spåra med hundarna. Har ju tagit en liten spårpaus med Elliott eftersom han varit i sin egen lilla värld, men gjort ett par spårupptag med honom som gått fint.

Och spåret gick väldigt fint, han tappade bort sig ett par gånger, men hittade tillbaks, förutom sista gången, då tappade han bort sig, men vindade in slutapporten så han hittade slutet iallafall. :)

 

Sen åkte vi hem till Märit, träffade Katarina (som har Eskil) och Hanna (som har Cathla, "valparnas" mamma). Vi gick bort till pizzerian och åt mat och pratade.

Jag åt en falafeltallrik som var jättegod, men jag blev så mätt så jag trodde jag skulle spricka.
Vi betalade för oss och gick hem igen, det började bli sent och vi skulle ju upp tidigt dagen efter, så jag tackade för mig och åkte hemåt.

Tog en kvällsrunda med Elliott, gick in och kollade att allt jag skulle ha med mig på morgonen var förberett och klart och så gick jag och la mig.

Och sen låg jag och vred på mig i säkert en timme. Lite blandad nervositet och positiv pirrighet. Jag var liksom uppe i varv och kunde inte riktigt slappna av och somna.

Men till slut somnade jag iallafall för helt plötsligt var klockan sex och väckarklockan började pipa.

Det är bra att vara lite pirrig på morgonen, för då har jag inte ro att ligga och snooza. Så jag klev upp, gjorde mig iordning, gav Elliott lite frukost och sen gick vi ut och tog en ordentlig morgonpromenad.

Jag var lite nervös för att Elliott skulle kissa ner hela MH-banan, så jag gick ifrån mina vanliga principer och lät honom kissa på varenda sabla träd han ville kissa på. Det blev några gånger. Men sen verkade det tomt iallafall, så mission accomplished. :)

 

Sen åkte jag ut till Karlstad brukshundklubb där MH:t skulle hållas och gick en liten promenad till och sen gick jag upp till klubbstugan och anmälde att jag var där och stod och hängde lite tills dom andra också kom dit.

Jag och Elliott skulle starta först, så jag var lite nervös innan. Men det kändes ändå rätt bra eftersom jag varit figurant innan och vet lite hur det går till iallafall.

Så vi startade, fick gå runt publiken och fram till testledaren och säga hej. Precis som jag trodde så hälsade Elliott med hopp och studs precis som vanligt. Han tyckte att det var roligt att leka och kampade rättså bra. Inkallningen gick väl sådär, men det tog inte en evighet att få in honom iallafall.

Nästa moment, lilla bytet gick superfint. Elliott sprang med full fart mot bytet båda gångerna, första gången nosade han lite tveksamt först men andra gången tog han den direkt.

Avståndsleken gick ungefär också som jag trodde att den skulle göra. När figuranten startade och kom ut och rörde sig hade Elliott full koll, men sa inget. När jag kopplade loss honom och släppte fram honom sprang han, men stannade en bit ifrån gömslet. När figuranten började prata så började Elliott skälla och när hon kom fram och lekte så tyckte han att hon var knepig och sprang mest runt och stollade sig och skällde. Jag fick gå fram till figuranten och då kom Elliott också och tyckte att "jaha, var det en människa man kan leeeeka med! Det fattade ju'nte ja..." *hopp och studs*.

På dumpen och skramlet blev jag mycket positivt överraskad. Elliott kan ju ibland reagera lite övermycket om något plötsligt skrämmer honom, så jag trodde att han skulle hoppa en meter upp i luften och studsa därifrån, men det gjorde han inte. Dumpen backade han lite, skällde lite men sen gick han fram och nosade nästan direkt. Och skramlet brydde han sig knappt om över huvud taget. Kröp ihop en halv sekund men gick fram och nosade direkt efter.

Min lilla tuffing. ;)

 

Sen kom det mest spännande momentet. Spökena!

Elliott började skälla på dom direkt när dom visade sig, sen skällde han nästan hela tiden med lite kortare avbrott, men han befann sig mestadels vid min sida, eller strax bakom. En gång gjorde han ett kast bakåt och då ska man släppa hunden om den "försöker fly bakåt mer än kopplets längd". Han gick inte särskilt långt bakåt, men han höll sig där och skällde och väntade på att nån skulle göra nått.

Jag fick gå och ställa mig framför ena spöket och prata lite. Och då går han och luktar på det andra spöket, haha. Så då fick jag gå dit istället och ta av luvan på henne. Och så blev Elliott superglad och hälsade, sen gick jag till det andra spöket och tog av den luvan också och då blev han lika glad igen!

Människor är superkul men spöken är läskigt...

 

Sista delen, då ska man leka igen för att se om dom blivit påverkade av testet. Han var lite trött det märkte jag, men inte så värst. Han lekte inte lika energiskt men han sprang efter trasan och tog den när den kastades iväg.

Sen lekte vi med Elliotts egna trasa under två skott och sen stod vi passiva under två skott och Elliott klarade det galant. Inte en endaste reaktion, precis som jag förväntat mig.

 

Att gå MH-banan med Elliott var verkligen hur kul som helst! Nästan så att jag ville gå en gång till. :)

Men jag fick "nöja mig" med att gå med och titta på när alla andra syskon (utom ett som inte kom) gjorde sina MH:n. Och dom gick superfint dom också. Lite individuella skillnader här och där, men över lag en väldigt jämn och fin kull.

Märit, kullen och vi valpköpare fick så mycket beröm av både domaren och testledaren efteråt så jag blev alldeles tårögd.

Det var så himla kul att träffa valparna igen. Dom har blivit stora allihopa! Och extra roligt att både mamma Cathla och pappa Rocky och deras ägare också kom dit!