Väskan är packad. Eller väskorna rättare sagt.
Passade på att packa både hem-över-jul-väskan och norrlands-väskan samtidigt.
Varför ödsla tid på något så tråkigt flera gånger?
Imorgon är sista arbetsdagen innan 9 dagars frihet!

Åh, det ska bli så skönt!
Jag ska få åka hem!!
Har haft sån sjuk hemlängtan ikväll, nästan så att jag velat sjukanmäla mig imorgon och åka hem direkt, men lite tålamod får jag faktiskt ha.
Jag har inte varit hemma sedan semestern i augusti. (Om inte mitt minne sviker mig)
Det är så lång tid så jag tror knappt att det är sant.
Det ska bli så härligt att få komma hem, så det går inte att beskriva. Julafton, Juldagen och Annandag Jul hemma hos mamma och pappa.
Och brorsan.
Och älskade lille Bullen!
Som jag har saknat dom. Men som tur är så har jag ju iallafall träffat den mänskliga delen av familjen sedan semestern.
Ah! Jag har lust att bara skrika rakt ut!
Jag svamlar i skrift.
Bäst att bara avsluta detta inlägget, borsta tänderna, gå och lägga mig och sova bort natten.
Ju fortare det blir fredag morgon, desto fortare kan jag jobba färdig och åka hem till Dalsland!

Go'natt!!

Text taget delvis ur sitt sammanhang blir lite lustigt ibland, men ändå träffande.

Läste en sådan mening idag.
"Det finns inte något svenskt förbud mot någon särskild hundras, men det är förbjudet att ha hundar som lätt blir retade och biter."

...

Vänta lite nu, en sån hund träffade jag idag.
Och en likadan i förrgår, och i förra veckan också!
Hur många sådana hundar har jag träffat under min yrkesverksamma karriär?
Rätt många.

På samma sida kan man läsa ännu en mening som jag bara skakar på huvudet åt.
"Det är förbjudet att ha andra rovdjur än hundar, katter, grävlingar och tama illrar som sällskapsdjur."
Finns det verkligen nån som har grävlingar som sällskapsdjur?

Haha.
Alltid skönt med ett gott skratt såhär på kvällskvisten.
Trodde dock inte att jag skulle få det av att gå in på Jordbruksverkets hemsida...
Man lär så länge man lever.

Hade lust att skriva något. Måste ju ta igen den bloggtid jag missat, men nu när jag loggade in så glömde jag bort det jag ville skriva.
Eller så hade jag egentligen inget att berätta om, får se om jag kommer på något as we go along.

Var en sväng på IKEA efter jobbet idag, tillsammans med några arbetskamrater.
Hungriga och kaffesugna som vi var så tog vi en fika i restaurangen.
Pratade, skrattade, drack kaffe, väldigt mycket längre än vad vi hade tänkt. Klockan var halv åtta när vi tog oss därifrån till slut, men trevligt var det.

Har varit två lugna dagar fritidsmässigt, men två hektiska dagar arbetsmässigt.
Men bra arbetsdagar.
Många katter och hundar som blivit friska(re).
En hel del varierande fall, livmoderinflammationer, tumörer här och där, tänder som sitter lite som dom har lust, och en underkäke som inte hunnit ikapp överkäken. Såg väldigt lustigt ut.
Men det märks att folk försöker hålla sig hemma och spara pengarna till julklappar och julmat.
Klokt.
Sjuka djur i juletid är inte roligt
.
Jag går och nojar mig över Morgan. Han mår inte bra.
Rent fysiskt mår han bra. Alla blodvärden är bra. Urinprovet som togs för ett tag sedan var bra. Alla inre organ såg bra ut på ultraljudet jag gjorde.
Men psykiskt mår han inte bra.
För en månad sedan såg jag att han hade slickat bort lite päls på magen. Nu har det eskalerat, stora delar av magen är i princip bar och slickandet har fortsatt längs insidorna av låren, ända ner till haserna.

Jag tror att det tyvärr är O'Malley som ställer till det för honom, och återigen börjar tankarna dra sig mot omplacering, precis som för ett år sedan, då skrev jag DETTA...
För ett år sedan hade jag bestämt mig. O'Malley skulle få flytta till en ny familj, kanske få chans att vara utekatt.
Han har energin till att vara utekatt. Och skulle nog bli en helt fantastisk råttfångare.
Men det perfekta hemmet försvann när en annan katt flyttade in där istället.
Både Morgan och O'Malley skulle må bra av att inte bo tillsammans längre.
Jag skulle också må bra av det.
Morgan är mitt allt och hur gosig och härlig O'Malley än är så har han aldrig kommit in i mitt hjärta på riktigt.
Det är som att han är någon annans katt, någon som jag bara förvarar ett tag.
Inte min katt.
Men hur länge kan det få va så?
Han är ganska happy-go-lucky om man får säga så, men hur lång tid kommer det ta innan han också mår dåligt?

Jag har alltid varit så glad att jag har friska katter, och då får jag psykiska bekymmer på halsen istället.
Som om jag inte har nog med mina egna?!

Om man ska återgå till dom roligare delarna av livet: Bara 1 vecka kvar tills Norrlandsresan.
Karlstad - Hudik - Luleå - Hudik - Timrå - Karlstad.
En nätt resa på totalt 235 mil i minibuss.
4 dygn.
Och när man väl kommer hem igen är det dags att fira nyår i Karlstad.
Vad gör man då?

Ojoj, nu var det så längesen jag skrev att jag inte ens knappt kommer ihåg vad jag gjort sen dess.
Jobbat mest såklart, tränat en massa, slappat lite till.

Igår var jag på Blue Moon Bar på julbord tillsammans med jobbet. God mat var det, och trevlig musik.
Ett gäng artister, bl.a. Markoolio och Linda Pritchard uppträdde och sjöng en massa för oss.
Även Thomas Di Leva, men då stängde jag av öronen, jag klarar verkligen inte av honom.
Efter julbordsätandet och musiklyssnandet så var det dansningsdags.
Och dansade gjorde jag, men jag var helt uppenbart inte tillräckligt full för jag fick så ont i fötterna.
Vilket gjorde mig på ett lite halvtaskigt humör, men jag höll ut hela kvällen iallafall.
Något som gjorde mitt humör lite bättre var alla hockeyspelare som också var där. Då hade man iallafall något fint att titta på, det övriga utbudet var inte så vidare tyvärr.
Herr Okänd från några helger sedan var inte där. Såklart. Det hade väl varit för bra för att vara sant?

Sitter framför datorn nu och funderar på vad jag ska göra med resten av dagen.
Städade och diskade gjorde jag igår, så idag skulle jag egentligen kunna bara ligga och kolla på film och äta chips hela dagen.
Men jag har lust att gå ut på stan. Fast jag har inga pengar. Eller rättare sagt det har jag, men inga som jag borde spendera på nonsens...

Roliga saker som hänt sen sist som behöver dokumenteras. Inte minst för min egen skull:

# Missade Färjestad - AIK 6-3 när jag var på föreläsning och trerättersmiddag. Såg resultatet när jag kom hem och blev så glad att jag nästan ramlade av stolen.
Blev lätt deprimerad över att jag missat matchen, men som tur var så var föreläsningen bra (även om jag redan kunde allt som sades) och middagen var jättegod (och gratis)!

# Hade cykeln upp och ner i vardagsrummet en hel helg för att byta vinterdäck och bromsar. Muttrarna som hållet fast fälgarna bråkade med mig, så jag var tvungen att åka och köpa en särskild nyckelgrej till den. Frambromsarna misslyckades jag med, så dom funkar inte att bromsa med. Undrar när jag ska orka fixa till det...
Önskar att cykelverkstaden kunde ha lite bättre öppettider så att jag kunde lämna cykeln där istället.

# Julklappshandlade i flera timmar förra helgen. Åt lunch på Wayne's och kom hem senare på eftermiddagen och kände doften av nybakade lussekatter i trappuppgången. Önskade att doften hade kommit från min lägenhet, men konstigt nog hade ingen därinne bakat medan jag var borta.

# I torsdags tog vi i styrelsen i the Wolfpack (Färjestads supporterklubb) emot kommunens pris för "uttomordentliga insatser". Ett pris till alla supportrar och deras insatser, att vi i vått och torrt stöttar vårt kära lag och att vi gör det lite roligare för alla som besöker LLA.
Ett roligt pris. Skönt att få uppskattning för det vi gör på läktaren. Förhoppningsvis blir även vi bättre och bättre ju längre säsongen lider.
Så här fina var vi på prisutdelningen. Lägg märke till mitt lyckliga leende. Det är mitt normala fotoleende, men i jämförelse med alla andra ser jag överlycklig ut... Vi kan väl säga att det beror på min placering.


FOTO: Daniel Briander.

Hemma igen efter en trevlig helg i Norrland tillsammans med ett gäng (andra) hockeyidiotersupportrar.

Vi åkte iväg i går morse klockan 7.30. Alldeles för tidigt en lördagsmorgon.
1 värmlänning, 1 dalslänning och 2 östgötar men idel grönvitt. Såklart!
I Gävle anslöt ytterligare en och jag själv tog över bilkörandet.
Inledde bilkörande med en ovanligt osnygg och livsfarlig sväng från fel fil när jag höll på att missa avfarten till E4:an norrut...
Men trots det så vågade dom ha kvar mig som chaufför resten av vägen upp till Örnsköldsvik.

På vägen anslöt ytterligare en bil och två norrlänningar. Vi vart ett rätt skönt gäng till slut.

Det är långt till Övik. Riktigt långt.
Typ 70 mil ganska precis.
Vi kom fram på eftermiddagen iallafall, då var det precis lika mörkt som när vår färd hade börjat.
Letade upp en pub och fick i oss lite vätska innan vi fortsatte vår promenad mot e-on Arena.

Jag hade inga större förväntningar på matchen men hoppades att varannandagshockeyn skulle hålla i sig och att vi skulle vinna.
Hemfärden blir så mycket lättare med en seger i bagaget.
Och som killarna spelade! Spelet mot Timrå var som bortblåst och det var fart och kontroll och bra passningar!
Farliga målchanser!
Kändes grymt orättvist när Modo fick ett PP och gjorde första målet.
Men vi kvitterade snabbt och tog ledningen lite senare och vårt lilla gäng på bortastå hade det riktigt festligt med ramsor och flaggor!
Hade dock en riktigt bitter Modogubbe på sittplats som höll på att tjafsa på oss. Till slut insåg iallafall vakterna att vi var snälla och att han var allmänt störande och så blev han borteskorterad.
Andra och tredje perioden fortsatte och trots Modos kvittering så kändes det ändå väldigt bra.
Killarna var grymt duktiga och gav aldrig upp vilket till slut gav oss en 5-3-seger och ett gäng grönvita killar som tackade oss med breda leenden efter slutsignal!
Lycka!

Glädjen dog dock något när vi lämnade arenan för att ta oss till bilen.
Då blev vi förföljda av ett större gäng slagsmålssugna Modoiter som gick och tjafsade, skrek och höll på.
Som tur var hände det oss ingenting och puckona försvann till slut, men det var rätt obehagligt under tiden.
Oschysst jobbat av Övikspolisen som inte eskorterar bortaföljet till sin transport.

Vi lämnade Övik så fort vi bara kunde. Så långt norrut vill man inte stanna längre än nödvändigt om man inte måste.
Åt kvällsmat i Sundsvall och landade till slut på "hotellet" i Hudiksvall.
Somnade nöjt på luftmadrassen och sov som en stock under dom få timmar som var kvar av natten.

Så i förmiddags fortsatte vi hemfärden, grymt nöjda över att inte behövat köra ända hem under natten.
I Västerås tog jag över bilkörandet igen, och återigen visade jag prov på min briljanta bilkörning.
Välja fel fil + inse sitt misstag och försöka byta fil + nästan missa ett rödljus som var grönt sekunden innan = stå tvärsöver båda filerna och blockera precis allting.
Förstår ni att killarna måste vara grymt imponerade av mig?
Nåja.
Resten av resan gick iallafall smärtfritt och x antal tiotal mil senare så vart vi hemma igen.

Möttes av två små pälsbollar i dörren som var lite extra gosiga. Iallafall Morgan. O'Malley är precis lika översocial som vanligt.

Längtar redan tills nästa norrlandsresa. Bara 23 dagar kvar!

Helgens skratt: När Höga Kusten-bron byter namn till Höga Bastu-bron och får en egen ramsa!