Ytterligare en sköterska har sagt upp sig på jobbet.

Två sköterskor de senaste två månaderna.

 

Frågan är inte om någon mer kommer sluta, frågan är när och vem.

 

Igår sa ena chefen "Det har inte gått oss obemärkt förbi att ni har sagt upp er och det är ju tråkigt såklart."

Kände för att klappa mig själv i pannan och dunka huvudet i bordet.

 

Det cheferna inte verkar inse är att det delvis är deras egna handlingar den senaste tiden som är den största anledningen till att folk inte orkar med längre.

Införa nattarbete när i princip ingen vill jobba natt.

Helt plötsligt öppna en ny klinik 10 mil bort och tro att alla kommer att hoppa jämfota av glädje för att få chansen att jobba där några dagar i veckan...

Nej, jag flyttade inte till Karlstad för att jobba i Arvika.

Sköterskebrist och överskott på veterinärer.

 

Bäst att stänga av datorn och gå och lägga mig innan jag börjar grubbla igen.

Är på alldeles för bra humör för att grubbla hela natten.

Har varit på hockey idag. Äntligen!

Kommer inte ens ihåg när jag var där sist, vilket lag vi mötte eller hur matchen slutade.

Övertid på jobbet och influensa har förhindrat mig från att se en himla massa matcher känns det som.

Men idag var jag där och jag kände till och med att jag hade saknat det.

Det var skönt, vissa dagar har det känts som att jag tröttnat på hockeyn.

Matchen var väl ingen höjdare, men vi vann ju iallafall, även om Timrå, målmässigt, var oss hack i häl hela tiden så kunde vi till slut gå vinnande ur striden.

En lite nervös sista halvminut, mest för att jag var fruktansvärt osugen på förlängning.

 

Hade mer att göra vid WP-bordet idag än vad jag haft att göra på jobbet.

Har tagit ett blodprov idag. Ett!

Inte sövt någon, inte tagit några röntgenbilder, inte nånting.

Jag har skrivit ut papper, skrivit ut etiketter, skrivit adresser på kuvert.

Stendött.

Dessutom försov jag mig, rejält.

Slog upp ögonen, kände mig utvilad och upptäckte himlen utanför fönstret.

Det var så ljust, det kändes som att det var sommar.

Sekunden senare insåg jag att det ska inte vara så ljust när klockan är sju.

Och klockan var inte sju heller, den var tio och jag skulle ha börjat jobba åtta...

Det som förvånade mig mest var att ingen ringt efter mig, men det var extremt lugnt på jobbet, få patienter inbokade och inte mycket för sköterskorna att göra. Operationspersonalen trodde jag var på mottagningen och tvärt om.

Lite tragiskt dock att två timmar av arbetsdagen gått och ingen hade hunnit sakna mig. :(

 

Anyway. Sova nu, försöka att komma i tid till jobbet imorrn.

Sedan är det äntligen helg igen.

På lördag ska jag åka ner till Göteborg för säsongens första bortaresa!

Wihoo!!

Ända sen jag blev sjuk har jag varit fruktansvärt slemmig i halsen, det vill liksom inte komma upp utan det känns som det sitter som en stor klump i svalget och bara sitter fast.

Den där klumpen gör mig illamående och gör det svårare för mig att andas, så idag tog jag mig i kragen och åkte till Apoteket för att köpa hostmedicin.

Letade mig fram till skyltarna med "Mot slemhosta" och tittade på flaskorna.

En Apoteksmänniska kom fram och frågade om jag hittade det jag sökte och jag undrade vilken som smakade minst äckligt.

En av sorterna skulle smaka lakrits, resten skulle smaka typ mint, förutom en svagare barnvariant som det var jordgubbssmak på.

Eftersom jag vet att lakritssmakande medicin är fruktansvärt vidrigt och att jordgubbsmedicin inte heller brukar vara någon höjdare tog jag en av mintflaskorna.

 

Betalade, kom hem och hällde upp mina femton millilitrar.

Skjutsade in det i munnen, svalde och kände sedan smaken. Så vidrigt!

På bipacksedeln står "kräkningar" som en vanlig biverkning. Förståeligt med tanke på den fruktansvärda smaken.

I innehållsförteckningen står följande: vanilj- och lakritsarom.

Tack för den.

Det var det äckligaste jag någonsin svalt. Och detta ska jag få i mig 15 milliliter 3 gånger per dag.

Det får fan se till att vara värt det.

 

Nu ska jag fixa våfflor, blev så grymt sugen på det.

Har ingen grädde, men vafan, det kanske jag överlever utan.

Annars får jag slänga mig till närbutiken och köpa ett paketgrädde för typ 20 kronor...

Har för första gången i mitt liv genomlidit en släng av influensa.

 

Gick och la mig när jag kom hem efter jobbet i fredags förra veckan. Sov 12 timmar och vaknade upp med hög feber, huvudvärk, halsont och värk i hela kroppen.

Tänkte väl att det skulle gå över tills på måndag, det brukar mina förkylningar göra.

Typiskt att behöva ligga sjuk hela helgen.

Influensa är inte en vanlig förkylning. Jag var inte frisk på måndag.

Och inte tisdag, onsdag, torsdag eller fredag heller.

Igår förmiddag började jag äntligen se en ljusning. Febern var borta.

En hel vecka sjuk från jobbet.

Stora klumpar av dåligt samvete eftersom vi redan innan någon är sjuk är kort om folk där.

Men jag förträngde det och inriktade mig på att sova, dricka vatten och bli frisk.

Jag vet inte hur många timmar jag sovit den här veckan eller hur många liter vatten.

Känns som att jag sovit konstant, vaknat då och då för att inse att febern inte lämnat mig.

Levt på panodil. Druckit vattenglas efter vattenglas. Övergav små glas för stora glas och nu de sista dagarna har jag druckit direkt ur litermåttet.

Mat kunde jag knappt tänka på första delen av veckan. Fick i mig lite lasagne och kanske någon skorpa eller riskaka.

En effektiv bantningskur, även om jag inte rekommenderar den.

Men något gott ska väl komma ur eländet? Jag behöver inte längre kämpa för att nå 80-kilosstrecket, influensan har skickat dit mig.

 

Något av det värsta med att ligga sjuk är ändå ensamheten.

Det känns konstigt att sakna mänskligt sällskap samtidigt som man verkligen inte vill träffa någon.

Samtidigt som hostan och halsontet trollat bort ens röst, så man skulle ändå inte kunna prata.

Katterna fick hålla mig sällskap. Dom säger inte så mycket, så jag har inte behövt försöka prata.

Dom är bra på sällskap. Ligga nära eller ännu hellre, ligga ovanpå.

Dessutom finns det ingen risk att dom smittas av influensa. :)

Mamma har ringt några gånger, va inte särskilt lätt att prata med henne. Fick viska för det mesta, men det lindrade iallafall min hemlängtan något.

Jag insåg att när jag blir sjuk, då blir jag som en litet barn igen.

Helst av allt vill jag ligga hemma i min egen säng hos mamma och pappa, kura ihop mig i en förälders famn och bli struken över håret.

Bli serverad vatten och saft (men slippa meningen "Du måste äta något.")

Bli ompysslad och bortskämd.

 

Men, vuxen och sambolös som jag är så får jag pyssla om mig själv istället.

Och jag överlevde ju faktiskt.

Frågan är hur jag kommer överleva morgondagen, dags att jobba igen.

Känns som jag glömt bort allt och kommer däcka i soffan vid lunch.

Jag vill jobba 8-17.

 

Jag vill inte jobba 9-18 och kanske lite till.

10.00 - 19.00 och kanske en timme till.

12.30 - 21.00 och kanske en timme till.

20.30 - 08.00 varav halva tiden snurrig, trött och rastlös på samma gång.

 

Vardagarna passerar som i ett töcken.

Jag kan aldrig planera något vettigt på kvällarna.

Har jag planer går dom ofta i stöpet utan förvarning.

 

Jag vet inte hur många av Färjestads matcher jag missat på grund av all jävla övertid.

Jag är trött på övertid.

Hur ska jag någonsin kunna bygga upp ett liv med vänner och familj när jag aldrig kan planera något?

Den enda tiden jag har till mitt eget förfogande är helgerna.

Två dagar som försvinner i ett nafs.

 

Att försöka hinna till vissa träningspass är ofta meningslöst. Nu har jag iofs inte tränat på ett par månader, men jag vet hur det kommer bli när jag ska försöka komma igång.

Kommer försent till spinningpass, balancepass, boxpass osv så att det istället förvandlas till styrka och en halvtimme på löpbandet.

Inget fel med det egentligen, men det finns ingen variation i det.

 

När man är trött kan man göra lite knäppa saker.

När man är så trött att man nästan somnar stående gör man ännu konstigare saker.

Tog mig en kopp te på jobbet tidigt imorse, typ vid halv fem eller vad klockan nu kan ha varit.

Slår mig ner i soffan med mitt te och min telefon.

När jag sitter där som bäst, avslappnad och låtsas att arbetspasset snart är slut glider telefonen ur min hand och rakt ner i tekoppen.

 

Sony Ericsson X10 mini tycker inte om att bada i te, särskilt inte skållhett sådant.

Stendöd.

Min trötta hjärna tänder "vatten är bättre än te" och så river jag bort skalet och sköljer telefonen under kranen.

Vet ännu inte om det gjort saken bättre eller värre.

Plockar ut minneskort och sim-kort men det är det enda som går att få loss.

Försöker torka det som går men det går ju inte att komma IN i telefonen.

 

En sak har jag iallafall lärt mig. Man ska inte försöka starta en blötlagd telefon.

Lindar in den i papper och lägger den i väskan.

När jag kommer hem får den åka in i ugnen en sväng och nu ligger den och vilar i en påse med riskorn.

Förhoppningsvis letar sig fukten ur telefonen så att den går att använda igen så småningom.

 

Jag ville ju skaffa mig en ny telefon, men inte på det här viset, och inte så akut och ogenomtänkt.

Dessutom måste jag skaffa mig en väckarklocka om mobilen inte tänkt att vakna innan måndag.

 

Härliga utgifter såhär efter jul...

 

Hoppas och håller tummarna för att min söta lilla x10 överlever.

Varför ska telefoner behöva vara så känsliga för?

__________________________________________________________________

 

Snart dags att ta sig till jobbet igen.

Längtar ännu mindre efter denna nattens arbetspass.

Jag har huvudvärk och ont i halsen. Hela huvudet dunkar.

Är både frusen och överhettad på samma gång. Feber på väg?

 

Sjukanmälan när jag är den enda personen som ska patrullera kliniken?

Knappast ett alternativ.

Längtar mig tolv timmar framåt och ska sova resten av helgen.

Vaknade upp lyckligare än någonsin häromdagen.

Det kändes som att mitt hjärta höll på att växa ur bröstkorgen på mig.

 

Sökte i de kvarvarande bilderna av min dröm för att hitta anledningen.

Jag hade befunnit mig på något jättekonstigt träningsläger.

Solen sken starkt hela tiden, men inte obehaglig styrka, bara varmt och ljust och trevligt.

Kanoter uthuggna ur stockar var inblandade på något vis, ett tag tror jag vi pladdade dem över en liten sjö.

 

Men det som gjort mig så glad var de två personerna som stod på något som kunde ha liknats vid en stor scen byggd i trä.

Den ena personen var jag, den andra var Fred (eller möjligen George) Weasley...

Han hade precis friat till mig och jag hade sagt ja!

Visserligen var ringen för liten och passade bara på mitt lillfinger, men ändå.

Han stod där i solskenet, höll om mig runt midjan, log mot mig, kysste mig och så vaknade jag.

 

Varför kan inte drömmar som gör en så lycklig få pågå lite längre?

Vad ska man göra av dagarna innan nattjobb??

Sover redan bort förmiddagen för att inte somna inatt.

Känns som att jag inte kan dra igång några större projekt (även om det kanske vore möjligt) och dagen bara försvinner.

Många timmar som bara innebär rastlöshet.

 

Tänkte baka men äggen var slut och det låg ett dött kryp i kakaopaketet.

 

Har redan kollat på fem avsnitt Stargate SG-1, ju fler jag kollar på desto snabbare kommer serien att ta slut, och det vill jag inte att den ska göra. Även om det är oundvikligt.

 

Behöver diska men det är ju så tråkigt så jag dör.

 

Jag hatar, hatar, hatar nattjobb.

Ja, lite försenat kanske, men jag har ju glömt att skriva om både jul och nyår!

Dåligt av mig.

 

Så här i efterhand börjar ju dessutom mitt minne falna.

Ibland undrar jag i vilken ålder demens kan debutera...

 

Under julhelgen fick jag äntligen komma hem till familjen igen. Har inte varit hemma i Billingsfors sedan semestern i somras i princip. Var väl hemma en sväng igen i juli och tittade på teatern, men det var ju bara en snabbtur.

FIck äntligen träffa Bullen. Min gamla älskling. Han är 21 år iår. Varje gång jag åker tillbaks till Karlstad undrar jag om han fortfarande kommer vara vid liv nästa gång jag kommer hem.

På jobbet känner jag mig oftast kanska känslolös när djuren dör/avlivas, men när det gäller mina egna...

Kommer antagligen bryta ihop och vilja isolera mig från omvärlden när det händer.

 

Anyway...

 

Julafton spenderades hemma hos familjen tillsammans med min ena moster.

Vi åt en massa god mat såklart, tittade på Kalle Anka, drack kaffe och åt kakor, åt tårta.

Var det något vi inte åt?

Skulle varit risgrynsgröt då...

Delade ut och öppnade en massa paket.

Fick en hel hög med trevliga grejer. Bland annat kunde jag bocka av massor med saker från min önskelista!

En fönsterlampa, en golvlampa, en USB-hub och ett kakfat i två våningar.

Sen fick jag även en mediaspelare att koppla in i tvn, en verktygslåda, ett par fiffiga böcker, ett gulligt tvålfat, en verktygslåda, pengar och klädvårdsrullar :)

Får hoppas att jag inte glömt något nu, det dyker väl upp isåfall.

 

På juldagen förflyttades kalaset in till ovan nämnda moster aka grannen. :)

Tillsammans med massa släktingar som jag inte träffat på hur längesen som helst.

Dom flesta har jag väl troligtvis inte sett sedan förra julen.

En del ännu längre.

Himla trevligt hade vi iallafall, ville att dagen aldrig skulle ta slut.

Åt mat, pratade och pratade, spelade kort (Texas Hold'em, med tändstickor istället för marker.)

 

Annandagen blev ganska kort. Klockan 16 skulle Färjestad spela match igen efter juluppehållet och jag skulle vara där.

Men innan jag åkte hann vi med lite lunch tillsammans med min andra moster!

 

 

Mellandagarna försvann i ett diffust surr av alldeles för sjuka djur till djurägare som väntat alldeles för länge med att kontakta veterinär.

Ja det är dyrare att få behandling under röda dagar, men väntar man på dom vanliga dagarna hinner djuren oftast bli såpass sjuka att behandlingen iallafall blir dyrare, långvarigare och djuret kanske inte ens överlever.

Suck.

 

Nyår sedan!

Åkte hem till Elina och Sebastian, vi fixade, dukade, lagade mat.

Ytterligare fyra personer anslöt sig till oss framåt sjutiden.

Bål med jordgubbar och stjärnfrukt till välkomstdrink.

Kräftor och vitlöksbröd till förrätt.

Oxfilé, pressad potatis och sallad till varmrätt.

Vaniljpannacotta med jordgubbssylt till efterrätt.

Så gott. Så mätt. Så trevligt.

Det enda tråkiga var att en i sällskapet blev magsjuk. Inget man vill ha på nyår. :(

 

Vi spelade spel och satt och pratade och drack vin.

Sen närmade sig tolvslaget.

Vi tog oss ut i duggregnet med plastglas och en flaska (äkta!) champagne och väntade.

Fyrverkerier färgade Karlstads natthimmel, och vi hade även lite egna fyrverkerier som fick lysa upp oss där vi stod och skålade.

Mysigt! (Sjukt bara att lite papper, krut och stubin ska behöva vara så dyrt. Kommer aldrig lägga ut pengar på fyrverkerier)

 

Mitt nyårslöfte, vare sig det är officiellt eller inte är att leva ett lyckligare och hälsosammare liv.

 

Morgondagens arbetspass börjar 20.30.

Dags för nattarbete igen och dags att vända fel på dygnet igen.

Dags att sova bort ett par dagar, men inte sova ordentligt.

Inte äta ordentligt.

Spendera nätterna med att vara orolig för inbrottstjuvar, mördare och våldtäktsmän.

 

Har laddat upp lite ikväll. Spenderade några timmar framför tvn i soffan hemma hos Märit.

Åt kebabtallrik och drack tre (eventuellt fyra) glas vin.

Måste hålla mig vaken i några timmar till.

Har fortsatt titta på Stargate SG-1 igen. Inne på näst sista säsongen.

Vill sätta mig i soffan och fortsätta titta, men risken är överhängande att jag somnar då.

 

Har förövrigt glömt bort när jag sov i sängen sist.

Sovit i soffan säkert 4-5 nätter nu.

Första soffnatten somnade jag i soffan, vaknade 02:35 och förflyttade mig till sängen.

Där låg jag och vred mig och kunde inte somna i över en timme. Återvände till soffan och somnade nästan direkt.

Är det ett tecken på att man behöver köpa en ny säng när soffan är skönare?

Att jag har ont i axlar/nacke/skuldror när jag sover i sängen, men inte när jag sover i soffan.

Soffan som jag fick gratis mot att jag kom och hämtade den när jag flyttade från Skara.