Vila i frid lilla Freja.

Freja har alltid varit en pigg och glad liten lärka.
Den neutrala parten som umgåtts med både Morgan och O'Malley eftersom dom ändå inte vill umgås med varandra.
Alltid först upp på hyllan när det vaknades mat, med några extra jamanden för att berätta hur hungrig hon faktiskt var.
Aldrig hade jag väl trott att Freja var den av katterna som skulle skutta först över regnbågsbron.
Morgan är snart 16, om än frisk, och O'Malley är runt 7-8 och lilla Freja var ju bara en vecka äldre än Elliott.
 
 
 
Så plötsligt upptäckte jag nu efter julhelgen att hon kräktes massor. Skurade rent golvet och dagen efter hittade jag massa nya små kräkpölar. Tyckte att hon kändes torr så jag tog det säkra före det osäkra och tog med henne till jobbet. Å uttorkad vad hon, men det är ju inte så konstigt när hon kräkts så mycket.
Så hon fick lite dropp,m och fick stanna kvar för att ta blodprover på dagtid (jag jobbade natt).
Veterinären ringde lite senare på eftermiddagen med blodprovssvaret. Och det visade sig att hon hade ett skyhögt njurvärde. Kreatinin kallas det. Maxvärdet för friska njurar brukar ligga nånstans vid 170.
Freja hade drygt 900.
Jobbade även natten därpå, så Freja fick lite extra uppmärksamhet. Nu är hon ju inte särskilt förtjust i att bli buren och klappad, men hon fick finna sig i det för min egen själviska sidas skull. Jag visste inte vad det skulle bli av henne, men magkänslan sa att det inte var någon god prognos. Tvååriga katter ska bara inte ha så höga njurvärden och dom inte är förgiftade, och det fanns liksom inget hon kunde blivit förgiftad av.
 
Dagen därpå togs nya och utökade värden. Kreatinin hade stigit ytterligare och var nu närmare 1200. Och några andra värden som togs var också onormala. Så utifrån mina önskemål ultraljudades njurarna.
När veterinären ringde hörde jag direkt att det inte var några goda nyheter hon kom med.
Njurarna såg inte alls ut som dom skulle. Jag fick bilder skickade till mig och det syntes tydligt att det där inte var några friska njurar.
Stackars lilla Freja.
Det tog ett tag för mig att landa efter telefonsamtalet. Och det var skönt att jag var hos Martin då så att jag hade någon som höll om mig när jag grät och inte riktigt kunde komma ihåg hur man andades normalt.
Beslutet var egentligen lätt att fatta, för det är ett beslut jag tagit utifrån mina erfarenheter av "njurkatter". Jag vill inte att mina katter ska behöva lida och jag vill verkligen inte att deras sista veckor i livet ska innebära en massa resor fram och tillbaks till veterinären, dropp som bara förlänger lidandet, tvångsmatning och elände, bara för att fördröja något som är oundvikligt. Medans katten blir sämre och sämre.
Jag hade bara inte väntat mig att beslutet skulle gälla Freja.
 
Samma kväll åkte jag och Martin in till djursjukhuset och fick sitta i ett rum tillsammans med Freja. Det märktes tydligt på henne att hon inte mådde bra, trots att hon mestadels såg förhållandevis pigg ut.
Efter att vi suttit med henne ett tag fick hon lite lugnande och sen den sista sprutan.
Sen satt vi kvar en stund. Men Freja hade lämnat oss.
 
 
23/6 - 2013   -    8/1 - 2016.
Vila i frid, fina lilla fröken Freja.
 


Kommentarer
Fröken klöver

<3

2016-01-25 @ 01:20:50
URL: http://frokenklover.se
Märit

Vila i frid Freja

2016-03-13 @ 17:17:31
URL: http://www.sunnanhof.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0