Jag överlevde måndagen och tisdagen, men med nöd och näppe.

Knappt någon lunchrast. Stress och oro hela dagarna.

En timmas övertid på måndagen och tre (!!) timmar på tisdagen.

Ett riktigt helvete rent ut sagt.

Att sen få förmånen att avsluta veckan med två nattpass, åh så jag längtar.

 

Känn ironin strömma ut genom skärmen.

 

Hört rykten från personalmötet som var på jobbet idag.

Chef beter sig som ett as och får personalen i tårar.

Kan inte säga att jag är förvånad. Men jag är lite ledsen över att dom inte inser åt vilket håll dom driver sin klinik.

Jag vet inte vilka personer som läser här, men jag säger ändå följande, för jag måste få ur mig det.

 

Hur mycket jag än älskar mitt yrke och mina arbetskamrater, så står jag inte ut med det här.

Jag kan inte jobba på det sättet vi tvingas jobba på, med stressen (konstant överbokade trots att vi även är konstant kraftigt underbemannade), med övertiden (som vi inte blir tillfrågade om, vi bara förväntas stanna oavsett vilka planer vi kan tänkas ha för kvällen), med nattpassen, med oron att när som helst bli ivägskickade för att jobba i Kristinehamn eller Arvika.

Jag vägrar offra mig själv för den här kliniken längre. Jag tänker inte jobba ihjäl mig eller bli utbränd för den här klinikens skull.

Jag vet vilka symptomen för utbrändhet är, och jag vet att jag har några av dem redan.

 

Frågan är inte om jag kommer säga upp mig, frågan är inte ens när jag kommer göra det.

Frågan är vilken dag och hur ska jag ska formulera brevet jag håller på att skriva.

Små Citroner Gula blev filmen för kvällen.

Ena vännen uteblev så det var bara jag och Jenny som slog oss ner i salongen med varsin popcornbägare.

Filmen, som tydligen är baserad på en bok  - det visste jag inte, var jättegullig.

En lagom mysig, romantisk och lite gråtig svensk film.

Äkta feel-good.

 

Jag lyckades bekämpa tvättberget. Eller nästan iallafall.

Det gick från att vara ett enormt berg i mitten av mitt sovrum till att istället vara elva små högar lite här och var på golvet.

Återstår bara att få tag i tvättmaskinen som kan göra jobbet. Vissa dagar önskar jag verkligen att jag hade en egen maskin. 

Elva maskiner liksom, det är ju minst två tvättider.

Och vart kommer alla kläder ifrån? Jag har ju aldrig nått att ha på mig. 

Dags att rensa och förnya kanske?

 

Jag fick ett litet lass med komplimanger tidigare idag. "Du ser bra ut och är trevlig, du har alla attribut jag vill ha hos en partner".

Blev lite chockad av att se det svart på vitt. Men jag önskar bara att orden hade kunnat komma från rätt person.

Det tragiska är ju att det inte är första gången det händer heller.

Någon som jag inte är intresserad av är intresserad av mig, samtidigt som jag är intresserad av någon annan.

Är det så här mitt liv ska se ut?

Ska jag behöva stå ut med att ha "beundrare" men aldrig få den mannen jag vill ha?

 

Nä. Ska ägna resten av kvällen åt att varva ner och samtidigt ladda inför morgondagen. Jag har förväntningarna satta på att måndag och tisdag kommer bli två av de värsta arbetsdagarna på länge.

Tur att det finns folk där som gör mig lycklig iallafall.

 

   

          g

Har precis skickat in en ansökan som, om det går som det ska, komma förändra mitt liv ganska radikalt om några månader.

På ungefär samma tema har jag även uppdaterat ett gammalt dokument som jag trodde det skulle dröja många år innan jag skulle behöva använda.

 

Framtiden får utvisa hur livet blir, men att ta de här besluten har lyft en tyngd från mina axlar.

Jag hittat ett par ljuspunkter i livet och har stora förhoppningar på de kommande månaderna.

 

Ikväll ska jag på bio med Jenny och Jeanette, vet inte riktigt vad vi ska se, det blir nog lottning när vi står i kön till kassan.

Men antingen Oz eller Små Citroner Gula, blir trevligt det.

Och idag ska jag nog lyxa till det och köpa dom där svindyra popcornen också. Mmm...

 

I övrigt. Var visst längesen jag skrev. (igen)

Kommer knappt ihåg vad som hänt sedan dess.

- Färjestad har börjat spela slutspel iallafall, och spelat och vunnit de tre första kvartsfinalmatcherna. Imorgon är det dags igen och jag hoppas att vi kan fixa till en semifinalplats redan nu.

 

- Har varit ute och promenerat med en liten söt, tjock ponny. Elina har en medryttarhäst och jag fick följa med till stallet förra helgen. Himla mysigt! Är nog lite av en hästmänniska ändå. Borde åka på turridning nån gång...

 

- Förra helgen var jag även hemma hos Jenny, vi drack vin, åt hemmagjord pizza och kollade på Melodifestivalen. Pratade, skrattade och hittade på lite eventuella planer för framtiden. Sen sov jag över och dagen efter åt vi frukost framför skidåkning på tvn och sen åkte vi in till stan och shoppade lite.

Jag hittade ett par skitfina stövlar. Insåg dock igår att dom är vansinningt höga också, så jag vet inte riktigt när jag ska våga ha dem på mig...

 

- Har varit kaos på jobbet. Inget nytt egentligen, det är som det brukar. Men när 2-3 personer har influensa åt gången, och ytterligare 1-2 personer är hemma och vårdar sina sjuka barn, då är det kaos på riktigt.

Med tre-fyra sköterskor och fem-sex veterinärer på en klinik som är större än vad den borde vara, då är det mest bara jobbigt att jobba. Var hemma sjuk i torsdags, men var piggare på fredagen så jag offrade mig och gick till jobbet eftersom jag visste hur dåligt med folk det var. Det skulle jag inte ha gjort. "Jag ska bara hjälpa till lite" blev istället "Jobba 8-18 med nästan ingen lunch".

Sliten är bara förnamnet.

 

Nä, ska ta mig i kragen och göra lite vettigt igen. Var jätteduktig igår och diskade och gick ut med sopor och grejer. Så idag får det väl bli lite tvättsortering eller nått. Har äntligen fixat mig en tvättid nästa helg. Första på flera månader känns det som.