Men hallå!
Jag måste ju skriva ett inlägg om matchen också :)
Första perioden drog igång under tiden jag fortfarande satt på spinningcykeln, men andra och tredje perioden såg jag iallafall.

Finns inte mycket mer att säga än att Färjestad verkligen äntligen blivit ett lag!!
Dom kör stenhårt, kämpar och sliter, åker skridskor, vinner puckar.
Och då och då gör dom faktiskt mål också!!

Patrik Lundh vet jag inte vad jag ska skriva om! Vilken fart!
Som någon skrev: Lundh har tagit tjack i pausen. Eller Redbull.
När han sätter fart kan inte motståndarbackarna göra mycket annat än att titta efter honom.
Alternativt haka honom med klubban och bjuda oss på en straff!
:)

Inför morgondagens hemmamatch ska Färjestad testa på en ny grej.
Ikväll tar dom in på hotell och återvänder till Karlstad imorgon.
Gör hemmamatchen till en bortamatch?
Och med tanke på bortastödet de haft de två senaste matcherna kan dom ju inte vara nervösa inför stå iallafall.

Det enda negativa är att imorrn jobbar jag 10-19 och kommer därför med allra störta sannolikhet missa matchen.
Och på lördag, när veckans andra hemmamatch går av stapeln, ska jag ut med jobbet, så den kommer jag också missa.
Pest.
Har jag tur är det väldigt lugnt imorgon på jobbet, så kanske jag kan kompa ut så jag hinner till matchen iallafall.
*ta i trä*

Klockan ringde alldeles för tidigt imorse, men jag masade mig upp, gjorde mig iordning och cyklade in till stan.
Efter ett antal timmar i buss, och ett kort återseende av kära Skara kom vi till slut ner till Göteborg.
Åt mat.

Och sen var det dags att marchera från restaurangen till Scandinavium.
Poliseskort.
Sjungandes diverse ramsor.
Bomber och granater och grön rök.
Blockera trafiken.
Bli tittade på av lokalbefolkningen som antagligen tycker att vi är fullkomliga idioter.
Well, the feeling's mutual.

Kom till ett ödsligt Scandinavium och fyllde upp "bortastå", eller rättare sagt Sektion M, med vår underbara klack och alla våra flaggor.
Direkt matchen började så drog vi igång våra ramsor, och det var inte många sekundrar som var tysta från vårt håll.
Vilket tryck!
Av Goa Gubbar hördes som vanligt bara trumman, men tack vare våra röster kunde vi dränka ut det enformiga dunk-dunk-dunket från den ganska ofta också.

Något av det fräckaste idag var när vi insåg att vi hade en himla massa sittande Färjestadfans i närheten.
"Hejsan Sittplats är ni klara?!"
Och efter ett positivt gensvar på det så körde vi växelramsa tillsammans med dom.
"Sopa på, FBK"
Helt sjukt att kunna köra växelramsa med sittplats i en bortaarena!
Det händer ju knappt hemma i LLA ens.
Ren och skär glädje!

Och efter C.Berglund x2 och Sannys luriga mål så vann vi!
I Scandinavium!!
Och Salák fick hålla nollan!
Orden räcker inte till för att beskriva hur underbart det var. (Och pappa har sagt att jag inte ska svära när jag skriver...) :P

Efter att spelarna hade gått av isen började vi ropa in dom igen, och efter ett tag kom dom tillbaks ut!
Matchtröjorna var av, men i en blandad kompott av skydd och underställ stod dom på isen och applåderade och tog emot våra hyllningar igen.
Och vilka leenden! Leendena från dom killarna ikväll kan jag leva på länge.
Glädje. Glädje. Glädje!

NU VÄNDER VI PÅ DET HÄR!!

Nä, jag vet inte. Jag hittar inte ens några ord att börja det här inlägget med...

När jag kom hem efter förra hemmamatchen letade jag efter saker att slänga i golvet för att få ut min ilska och frustration på något vis.
Höll på att slänga mobilen i golvet, men lyckades sansa mig lite så att det blev istället bara ett par vantar, en jacka, en kattleksak och en klädvårdsrulle från IKEA (som jag fortfarande inte hittat) som fick smaka på plastmattan.
Ikväll har jag inte slängt något i golvet.
Helst av allt hade jag bara viljat gå och lägga mej i sängen och grina för att hockeyn är så jävla dålig just nu.

Jag är inte ens förvånad längre när vi förlorar hemma.
Det är bara hopplöst.
Läste nånstans att det var två månader sen vi vann hemma.
Konstigt att det bara var 5500 pers i LLA idag?
Konstigt att det bara skulle varit 5300 pers där sist match om FBK inte hade strött ut 2000 gratisbiljetter i Värmlands hockeyungdomar?

Det är inte spelet det är fel på i första hand.
Det är slutresultatet.
Jag, och troligtvis många med mig, struntar fullständigt i hur det ser ut på plan, bara vi vinner!
Så länge vi gör fler mål än motståndarlaget kan dom få göra hur många misstag som helst.
Hellre en seger med 6-5 än en förlust med 2-1.

Jag fattar inte hur det kan vara så upp och ner!
Efter matchen mot Modo i tisdags var jag till och med taggad inför dagens match.
Med tanke på bortaspelet kanske jag borde vara mer taggad inför lördagens resa till Göteborg.
Men just i det här ögonblicket känns det som att Färjestad nog borde betala mig för att kolla på deras hockey.

Och det värsta är att Färjestad mer och mer börjar bli DOM, inte VI.
Det är VI som är Färjestad. Det är VI som är Bollklubben ifrån Karlstad.
Men när DOM spelar så här jävla dåligt, då förtjänar DOM inte längre att vara VI förrän DOM skärper till sig.

(Och domarna ska vi inte ens gå in på. Jag kan också dömma hockey om det ska vara på den nivån!
Enögda, halvblinda, inkompetenta, värdelösa bortadomare som bara tar en massa fjantiga utvisningar för att hävda sig mot hemmapubliken och sedan blundar för sånt som bortalaget borde utvisas för!)

Enough said.
Nu ska katterna och min kudde få min fulla uppmärksamhet dom närmsta sju timmarna.

Äntligen äntligen äntligen vann Färjestad!!
Hur skönt?!
Hoppas nu bara att veckan fortsätter i samma tecken, hemma på torsdag, och storresa till Götet på lördag!!

Under kvällen har jag dessutom konstaterat följande
* Det är sjukt jobbigt att sitta framför datorn och lyssna på hockey när man har ont i huvudet.
* Det är sjukt skönt med en vetevärmare över axlarna. Synd bara att den inte täcker hela armarna och ryggen också.
* Cheeseburgare från McDonalds som fått åka cykel i 7 minusgrader i 10 minuter innan de äts är inte goda längre.
* Köpesemlor är inte gott. Torr bulle. Slibbig spraygrädde. Och alldeles för lite mandelmassa.

Jag är sjuk igen, men tack vare dagens seger har jag iallafall kommit igenom kvällen ganska så smärtfritt.
Men nu blir det sängen.
Go'Natt!

Det perfekta motivet.
Eller rättare sagt, jag har hittat tio bilder, som om man tar det bästa från varje bild tillslut blir en helt underbar och perfekt tatuering.
Enda problemet är hur jag ska få ut resultatet på ett papper.

Motivet finns i min hjärna och är alldeles alldeles underbart.
Det är så att jag får rysningar och lyckorus varje gång jag tänker på det!

En skyddande ängel.
Come What May.
Omfamnande vingar.
Svartvit.
Färginslag.
Kvinnlighet.
Trygghet.
Styrka.

Allra helst skulle den ha suttit på min skuldra igår, men jag får nog hålla mig till tåls ett tag.
Skissa, skissa och skissa.
Perfektion.
Den som väntar på något gott...

Sitter som vanligt och varvar ner framför datorn efter dagens 10-19 jobb.
Dricker stora koppar te för att kurera min hals som inte verkar bli frisk.
Trodde jag var frisk i helgen, men inser nu så här i efterhand att kombinationen av Panodil för mensvärkens skull (den kom till slut) och alkoholdrickandet gjorde att jag helt enkelt inte fokuserade speciellt mycket på halsen...
Får väl se om jag blir "frisk" under veckan, annars ska jag träna till helgen, så får jag se om det kan bryta ut på riktigt, vad det nu är för bakterier som huserar i mitt svalg...

Sitter och har en liten fundering kring delar av helgens bravader.
Men jag kan inte riktigt klura ut hur jag ska få ut det ur hjärnan och in i datorn med det så att orden blir förståeliga.
Dessutom vet jag inte riktigt vilka det är som läser min blogg, så det kan ju vara lite "riskabelt" att skriva vissa saker...
Får fundera ett tag till, och under tiden kan ni ju se piken och berätta lite om vilka ni är, även om ni inte är så himlans många...!

;)

Den här helgen har både gått jättelångsamt och jättefort.
Jag har nog aldrig någonsin varit så tidsvilsen tidigare heller.
Mitt i natten, mitt på dagen, sen eftermiddag, tidig kväll? Ingen aning.

Klockan 16 i fredags lämnade vi Karlstad i en vida omtalad Ford.
Efter X antal kissepauser var vi framme någonstans i Stockholm, parkerade bilen och tog pendeltåget in till Centralstationen.
Med drygt 1,5 timme till godo innan tåget skulle gå satt vi på O'Learys med ett gäng andra grönvita och drack öl/cider/applemartini under tiden vi väntade.
Tåget skulle gå i tid enligt skyltarna, men när vi väl hade letat upp våra platser ropade dom ut i högtalarna att dom hade problem med loket, så dom skulle koppla på ett nytt.
Men till slut lämnade vi iallafall Stockholm, 30 minuter försenade, och påbörjade resan norrut.
Diverse drycker dracks, och det pratades och skrattades och stojades.
Ett tag satt vi i Bistron och hittade både Goa Göteborgare och en Modosupporter.
Kvällen blev till natt, och festen fortsatte.
Och tåget blev senare och senare.
Vi fick dock i princip aldrig någon information om varför vi stod still.
En gång var det tydligen fel på loket fick vi reda på senare, och en annan gång var det ett lok framför oss som hade pajat.

Som någon säkert läst blev två personer avkastade av tåget.
LÄNK
En klant. Och ett jävla äckel till idiot som har bränt sina broar på vår läktare.
Fylla kan få folk att göra dumma saker, men en del saker är bara äckligt och perverst.
Som att filma en tjej som sover. Filma närgånget, pilla i håret på henne.
Filma sin hand och sedan filma hur handen tafsar på tjejens bröst.
Tjejen var jag, och jag är glad att jag sov, för annars vet jag faktiskt inte hur jag hade reagerat.

Som tur är så satt en hjälte på andra sidan gången och såg allting.
Jag vaknade av ett jäkla väsen.
Hjälten tog tag i äcklet, vrängde runt honom och gav honom det stryk han förtjänade.
Sen lugnade det ner sig.
Och på nästa station stod polisen och väntade.
Inte mindre än sex Ö-vikspoliser (finns det så många poliser i Norrland) marscherade in i vagnen, blev visade till äcklet och plockade med honom sig ut.

Efteråt var det lugnt, och trevlig stämning igen, och jag blev snabbt varse hur underbara killar vi har på läktarn.
Killar som försvarar tjejer utan att tveka.
Killar värda guld.
__________________________________________

Nog med tråkigheter.
Natten blev till dag, soluppgång över ett snöigt Norrland är rätt vackert faktiskt.
Men alla stoppen utefter vägen gjorde oss riktigt försenade.
Ett tag var jag orolig över att riskera att missa matchen.
Men kvar över två rullade vi in på Luleå Centralstation.
Och fick rapporter om att det var 24 minusgrader.
Tjoheej!
Fler norrlandspoliser stod vid stationen och väntade på oss när vi kom.
Och vilka trevliga killar!!
Dom hade fixat en buss till alla supportrarna, helt gratis! Och körde oss först till ett matställe, och sen direkt till arenan.

Matchen finns väl inte så mycket att säga om. Nihlstorp spelade i tre perioder. Resten av laget spelade bara i sista.
Lyckades ta ett 2-0-underläge till förlängning och iallafall stjäla en poäng från Luleå.
Klacken gjorde ett bra jobb.
En hel del flaggor hade vi fått med oss. Och rösterna fungerade trots promillehalten i vissas (typ allas) blod.

Poff sa det, så var matchen helt plötsligt slut, och hemresan skulle påbörjas.
Men först fick vi sitta och vänta på att tåget skulle gå, för vi hade 1,5 timmas marginal mellan match och avgång.
Hade liggvagn på hemvägen och hade fått mycket trevligt sällskap, och mer blev det.
Samling och efterfest och en massa pratande i våran kupe, och sväng i Bistron.
En mycket trevlig kväll, härligt att få lära känna folket lite extra.
Och jag fick ännu en gång bekräftat vilka guldkillar vi har.
Trygghet.
Det dröjde långt in på småtimmarna innan folk droppade av, men å andra sidan, när jag då väl gick och la mig, så somnade jag på direkten och sov som en stock ända tills vi var strax norr om Uppsala.
Och inte så mycket senare återvände vi till slut till Stockholms Central.
I tid!!!  
__________________________________________

För att spara lite tid tog vi en taxi till bilen istället för pendeltåget.
Men tji fick vi.
Med två kilometer kvar till bilen lyckades taxin krocka i en korsning med en annan bil.
Det gick inte speciellt fort, och var ingen större smäll.
Men med ett punkterat däck kom inte taxin därifrån, så vi fick gå och leta upp bilen därifrån istället.
"Imorse var det jättehalt, men nu är det inte alls lika illa" - Jo tjena...

Efter en uppfriskande promenad i t-shirtvädret, plusgrader och regn istället för 24 minus(!), så kom vi fram till bilen och åkte hem.

___________________________________________  

Allt som allt, en trevlig helg, med härligt sällskap.
6-7 timmar i bil.
32 timmar på tåg.
2,5 timme på hockeymatch.

Men, det blir nog ingen mer Norrlandsresa denna säsongen förhoppningsvis.
Jag är en aning utmattad.

Jag vet att jag tjatar...

Satte mig i soffan och käkade mat och tittade på The Big Bang Theory på DVD.
Köpte boxen med de tre första säsongerna för ett tag sedan, och nu är det det enda som visas på min tv. :)
När maten tog slut la jag mig och bäddade ner mig under en filt och fortsatte titta.
Sista avsnittet på dvdn hade jag redan sett på tvn, men tittade iallafall, dock dröjde det inte länge förrän jag låg och halvsov...
Lyckat. Tre kvällar i rad har jag somnat i soffan.
Är jag trött eller är jag trött?

Well, nu är väskan iallafall packad.
Eller rättare sagt, allt som ska ner i väskan är framplockat, och väskan står framför.
Morgondagens kläder är framplockade.
Så nu är det bara att fara.
Imorgon klockan 15.30 reser vi.
Karlstad - Stockholm - Luleå.

Magsjukan härjar i Färjestad.
Färjestadsupportrarna härjar på tåget.
Luleå är ett av få lag som Färjestad kan frambringa sitt bästa spel emot.
Kan bli spännande, och roligt... eller gå helt åt helvete.

Återkommer på söndag.
Förhoppningsvis.

Äntligen är dagen här.
Tandvärken visade sig bara vara en dag.
Halsen är bättre.
Röda fara lyser fortfarande med sin frånvaro.
Det kan bli en riktigt bra helg!!

Nu är det bara dom stora frågorna kvar.
När åker vi från Karlstad?
Kommer vi överhuvudtaget ta oss till Luleå?
Hur många kommer bli avkastade på vägen norrut?

Har hört en del rykten om förra årets Luleåresa, och jag säger bara en sak: Det kommer bli en sjukt spännande resa...

Gjorde något konstigt med käkarna i morse förmiddags när jag vaknade.
Någon snedtuggande ofrivillig ryckning.
Det small till och ilade genom en av kindtänderna.
Misstänkte direkt att jag väl lyckats tugga av den på något jäkla vänster.
Men tanden kändes hel, och efter noggrann inspektion (ja jag är lätt yrkesskadad) i spegeln med hjälp av en ficklampa och en tandpetare kom jag fram till att det iallafall inte fanns några synliga skador.
Och inga emaljflisor hade jag ju i munnen heller så.

Trots det så isar det som satan ibland.
Trycker jag på tanden i sidled känns det ingenting, men trycker jag på tanden uppifrån så ilar det.
Och tuggar jag på något så ilar det.

Så jag har fått tugga på andra sidan hela dagen, och hålla mig ifrån kalla och varma drycker.
Och inte andas in våldsamt, för då ilar det också...

Varför var det IGÅR tandläkaren var på besök hos oss??

Tänkte nästan ta en röntgenbild på tanden på jobbet, men misstänkte att det inte skulle synas så mycket där...
Får väl se om det blir bättre eller sämre under helgen...
Annars är tandläkaren på besök nästa torsdag igen... :D


PS. Halsen mår bättre. DS

Om tre dygn sitter jag på ett tåg som, förhoppningsvis, är på väg norrut.
Från Stockholm till Luleå.
Crazy.
Jag fattar inte att tiden gått så fort! Känns som det bara var ett par veckor sedan jag vägde för- och nackdelar och funderade och funderade innan jag till slut beställde biljetterna.

MEN...

I helgen började jag känna mig konstig i halsen.
Idag och igår vaknade jag med halsont och har ont i halsen konstant.
Inte jätteont, men molande och inflammerat.
Tonsillerna är röda och har ploppat ur sina fickor. (intressant va?!)
Hela svalget är rött.
Och igår fick jag veta att en kollega precis blivit sjukskriven pga halsfluss OCH lunginflammation.
Halsfluss är smittsamt, men ska det verkligen komma så här smygande?
Och ingen feber har jag.

Antagligen ska det väl knäcka ner mig rejält på torsdag eller fredag.
Ungefär samtidigt som den där röda kladdiga veckan ska börja.

Yay, min kropp har verkligen planerat in den här Luleresan perfekt!!

Idag är jag bara förbannad, frustrerad och arg.
Det började med att det absolut skulle snöa hela dagen.
Och dum som jag var bestämde jag iallafall för att ta cykeln till matchen, det mest korkade beslutet jag tagit på jag vet inte hur länge!
Med 5 cm äcklig blöt nysnö på alla 6 kilometrarna till LLA tog det en hel timme att ta sig dit. Och var jag inte redan irriterad innan så var det ju inget mot vad jag var när jag väl kom fram.
Vad är det för inkompetent snöröjning?
Varför prioriteras inte cykelvägarna för??
När det är så mycket snö att det knappt går att ta sig fram så borde det väl ändå plogas?

Och sen matchen då.
Ärligt talat hade jag lust att gå därifrån flera gånger, men tanken på cykelturen som väntade på mig gjorde att jag ändå stannade kvar.
Men hela matchen var värdelös från början till slut.
Med ett par ljusglimtar, först när Sevc gjorde mål (för det var faktiskt mål), sen Sterner och sedan Sevc igen, fast Lundh styrde in den.
Sista ljusglimten kom när Salák visade hur jävla illa han tyckte om dagens match och dängde till en Timråspelare.
Hade väl varit bättre att slå honom med andra handen, eller iallafall ta av sig stöten först.

Efter Färjestads pinsamma insats var det knappt att man lade märke till klackens insats. Men det fanns inte så mycket att sjunga för direkt...

Efteråt väntade cykelturen från helvetet. Igen.
Men nu snöade det inte längre, det regnade.
Dessutom tror jag att jag håller på att bli sjuk, jag får knappt någon luft när jag cyklar.
Och efter dagens 12 kilometer cykel i blötsnö har jag dessutom ont i knäna.

Tjohej, vad jag längtar efter Luleåmatchen på lördag.
Som tur är har jag en känsla av att timmarna det tar att ta sig till Luleå iallafall gör resan värd.
Med tanke på dagens insats lär vi garanterat förlora stort mot Luleå.
Om inte Torpet bestämmer sig för att göra sitt livs match nu när Salák är avstängd ett tag.

Eller vecka med ett uppehåll mitt i kanske man ska kalla det.
Jobbade kvällen idag, precis som vilken onsdag som helst, men idag var min veterinär ledig, så jag hade inte speciellt mycket att göra.
Sålde lite hundgodis, men gick mest runt och plockade och städade lite lätt.
Imorgon är det ledigt, och på fredag är det jobb som vanligt igen.

Morgondagens ledighet ska spenderas på resande fot.
Mina vyer ska vidgas ytterligare, och nu är det Linköping som ska få besök av oss grönvita.
Sist gång jag skulle på bortaresa till LHC lyckades jag försova mig.
Men det kommer inte hända imorrn, för imorrn är det så lyxigt att jag ska få skjuts in till Järnvägsstationen.
Hur bra!?

Det har ju kommit "lite" snö dom två senaste dagarna, typ 15-20 centimeter eller nått...
Och när dom inte hinner med att ploga cykelvägarna är det ingen höjdare att cykla faktiskt.
Även om det är friskt, så är det lite väl tungt att trampa sig igenom snön. När dessutom mina båda par "vinterskor" i princip inte har något mönster alls, så jag halkar av tramporna.
Hur kan en skoaffär sälja "Varmfodrade vinterskor" nästan helt utan mönster i sulan. Lika värdelöst som blankslitna vinterdäck på halkbanan...

Hade ju velat skriva att jag spenderat kvällen med att se Sverige vinna JVM-brons.
Efter förlusten igår hoppades jag på att få se en riktigt kämpaseger för att revanschera sig, men så blev det inte.
Trist.
Får hoppas Färjestad fixar en seger imorrn istället.. Förhoppningsvis har några av våra sjuklingar blivit friska igen.
Magsjuka/feber/vad-det-nu-är är ingen höjdare att ha i ett hockeylag som ska spela match varannan - var tredje dag...