Sovmorgon.

Morgonkaffe i nästan-solen på balkongen.

Vila, slappna av, inga måsten.

 

Första dagen som arbetslös är en hel okej dag.

Att få höra hur alla kommer sakna en är dessutom en trevlig självförtroendeförhöjare.

 

Igår var sista dagen och jag avslutade min tid på Solstaden med nästan två timmars övertid.

Efter att jag stämplat ut och rensat ur mitt skåp blev det tårta, och sen mellanlandade jag hemma hos Märit och fick lite mat innan jag åkte hem.

Var så uppe i varv när jag kom hem att det tog ett tag innan jag kunde somna, men sen sov jag så skönt, och vaknade utvilad tillsammans med klockradion vid tio imorse.

 

Sen dess har jag druckit kaffe, tömt och fyllt och kört en diskmaskin och sedan suttit i telefon med mamma och pappa i en dryg timme.

På fredag ska jag åka hem en sväng och ha lite semester några dagar, sedan återvänder jag till Karlstad för att nästan omedelbart åka vidare till Stockholm.

 

Sen, den 10:de juni, så är det full fart på nya jobbet!!

Ledighet ska bli skönt, men lika mycket som semestern är efterlängtad, lika mycket längtar jag efter att börja jobba på Ulvsby.

Denna helgen har jag:

 

- träffat Jenny och Martin igen, två av mina bästaste tandkollegor.

- varit på invigning av Ulvsby Smådjurskliniks nya lokaler.

- träffat gamla och blivande kollegor.

- gått skogspromenad med Märit och tre Hovawartar.

- gått skogspromenad med Jenny och tre Bearded Collies + en Wachtel.

- fått en lätt överdos av frisk skogsluft till följd av de två tidigare punkterna...

- varit på invigningsfest.

- blivit ignorerad av mina nuvarande chefer som var på samma fest. (Gulligt...)

- buggat flera gånger med min blivande chef. (Han är fantastisk!)

- buggsnurrat in i ett bord...

- insett hur jävla mycket bättre mitt liv kommer bli snart. (hoppar jämfota!)

- dansat och kalasat till klockan blev tre på natten.

- sovit i husvagn.

- ätit cheese twisters och coca cola till frukost.

- åkt till landet med Elina och Sebastian.

- solat lite.

- busat med tre söta blandrashundar.

- åkt motorbåt.

- fiskat och fått den största gädda jag någonsin fångat!

- försökt starta båtmotor.

- rott båt...

- ätit grillat (inte gädda dock, den var kanske inte riktigt så stor som tidigare antytts...)

- återvänt till staden.

- druckit kaffe.

- tittat på The Host. (Boken bör läsas före filmen ses, men filmen är helt klart sevärd!!)

 

Slutsats.

Har spenderat en riktigt trevlig helg med riktigt trevliga människor.

Kommer ha träningsvärk i armar och axlar imorrn och träningsvärken från Vårruset har inte riktigt släppt ännu...

Kommer få en underbar chef snart.

I torsdags var det som sagt dags.

Ingen träning what so ever på hela året och lite till, men köra vårruset det skulle jag göra.

Blossom Tainton stod på scen och killarna från SATS körde uppvärmning.

Redan efter uppvärmningen var jag halvdöd och glad att det var tio minuters väntan tills startskottet för mig och resten av kvinnorna i den startgrupp jag ställt mig.

 

Senast jag sprang Vårruset hade jag tränat innan, sprungit fem kilometer på löpbandet iallafall 1-2 gånger per vecka och hade klarat av det på 36 minuter.

Så förhoppningarna inför detta loppet var inte direkt höga.

40-45 minuter kanske kändes rimligt.

Första kilometern lyckades jag iallafall springa hela tiden, förutom en liten sväng när mitt skosnöre tvunget skulle knyta upp sig.

Sen gick det sämre. Efter 1,5 kilometer fick jag håll, och efter det var det jogga-gå-jogga-gå som gällde.

Torr i halsen, torr om läpparna, trött i benen och viljan var inte alls med.

2,5 kilometer och första vattnet, så gott med vatten.

Men vatten är inte alltid bra, hållet blev bara värre och halsen var lika torr som innan.

3 kilometer, 4 kilometer. Är det inte slut snart??

 

Nånstans efter 4 kilometer ropade någon "Heja Jessica!". Jag är fortfarande inte säker på vem det var, men lite extra energi hittade jag.

Försökte springa hela sista kilometern också, men det gick sådär.

Förväntade mig en dålig tid och gick i mål på 38 minuter.

Va fan? Här har jag inte tränat över huvud taget och så blir tiden bara 2 minuter sämre än förra gången?

Vet inte om jag ska vara stolt över att min grundkondition är bättre än jag trott eller bara tycka att jag var lika tragiskt otränad då som jag är nu, trots att jag trodde jag var i bra form då.

 

Stadsloppet nästa?

 

Så dröjde det visst en månad sedan senaste inlägget igen...

Har verkligen tappat det här med att blogga just nu.

Gör iofs inte så himla mycket värt att blogga om. Jobbar mest. En hel del övertid.

Men nu återstår bara 10 arbetspass innan nästa äventyr väntar, så jag står nog ut några dagar till.

 

Vad som hänt under den senaste månaden?

 

- Jag åkte till Stockholm igen med Elina och Sebastian. Den fjärde maj var det dags att bättra på tatueringen.

Tanken var att det skulle bli skuggning och färgläggning, men väl på plats visade det sig att en hel del linjer behövde fyllas i, så det blev "bara" nya linjer och skuggning. Färgerna får vänta en månad till.

Insåg att jag nog var lite väl kaxig efter förra gången. Konturer var väl minsann ingen match. Skuggning var däremot en match. En jobbig och utdragen en...

Sved och brände som tusan, och jag insåg många gånger att jag glömde bort att andas.

Lyckades inte hitta den där förmågan att andas långsamt och djupt och fokusera hjärnan på något annat.

I efterhand insåg jag även att det kan ha blivit värre av att det var den där tråkiga veckan i månaden...

Sjunde juni är det dags igen. Då SKA det bli färger.

 

- Jag har fikat. Massor. Alldeles för mycket. Tänker undvika vågen den närmaste framtiden.

 

- Jag har tappat en massa hår, och blivit mer och mer nojig över det. Häromdagen när jag tvättade det och återigen hade drivor av hår mellan fingrarna höll jag nästan på att börja gråta.

Det "värsta" är ju att det syns inte särskilt mycket. Håret är lika fluffigt som vanligt, men jag ser att flätorna är tunnare. Och jag känner det när jag grejar med håret.

Innerst inne vet jag att det beror på stressen det senaste halvåret. Och att febertopparna under influensan hjälpte till. Samtidigt blir jag orolig för att någon sjukdom ska ligga bakom. Men ändå har jag inte ork till att boka läkartid och be om blodprover...

Så jag gjorde det näst enklaste. Jag köpte Priorin och började med för några dagar sedan, får väl se om det gör någon skillnad.

Är det inte typiskt? Jag har länge tyckt illa om mitt hår, tyckt att det varit jobbigt att det är så tjockt och ostyrigt. Önskat mig tunnare och rakare hår. Och nu får jag tunnare hår helt automatiskt och blir jätteledsen.

 

- Jag har varit på några lägenhetsvisningar, en hyresrätt och några bostadsrätter. Men bostadsrätterna har blivit för dyra för mig, så än så länge blir jag kvar på Gruvlyckan.

Antingen är lägenheten för stor, eller för liten, eller för dyr, eller ligger på tredje våningen, eller på markplan, eller så är badrummet ofräscht eller så är balkongen ful, eller så...

Blir mer och mer kräsen för varje lägenhet jag tittar på känns det som. Men snart kommer jag hitta rätt lägenhet, det gäller bara att ha lite tålamod.

 

- På torsdag är det dags för VårRuset. Det kommer bli "spännande". Jag har inte tränat över huvud taget på över ett halvår, inte satt min fot inför dörrarna på SATS. Jag har inte ens gjort situps hemma på vardagsrumsgolvet.

Kanske kan VårRuset bli min kickstart? Eller kommer jag ens överleva 5 kilometer?

 

- Jag har börjat fundera på att skaffa valp. En valp som isåfall kommer födas om ca 7 veckor, om dom nu lyckades bli till. Får väl se hur det blir med den saken.

 

- Kommer inte på nått mer just nu. Nån som kommer på nått jag borde skriva om så påminn mig!!