27/12

Avresan var satt till 14.30 så jag lyxade till det med lite sovmorgon.
Väskan var färdigpackad sedan innan och efter lunch blev jag upplockad för att haka på och hämta minibussen som skulle bli vårt andra hem de närmaste dygnen.
Alla möttes upp på järnvägsstationen och väntade på vår sista medresenär som satt fast på spåret 1 kilometer från stationen eftersom det hänt en olycka som stoppat trafiken.
Men till slut kunde vi ge oss iväg norrut mot Hudiksvall och vårt lilla "Camp".
Ganska många timmar senare kom vi fram och möttes av ytterligare ett grönvitt gäng som hälsade oss välkomna till Norrland med diverse eld-, rök- och pangpangpyro.
Så blev det mat (makaroner och falukorv!), lite cider och en massa snack innan 16 grönvita själar till slut tog natten.


28/12

Vaknade klockan 6, sådär lagom morgontrött.
Juice och tekaka till frukost och klockan 7 lämnade vi Camp Hudik för den 60 mil långa resan till Luuuleeeååå.
Matstopp och mellandagsshopping i Skellefteå och ankomst till Luleå med typ 3 timmar kvar till match, så vi gick till ett ställe som heter Allstar och drack dricka och åt popcorn.
När klockan till slut började närma sig matchvärmning intog vi Coop Arena, träffade Luleås sköna poliser och hjälpte våra grönvita krigare att tagga till med ett rungande "Här är vi! Bollklubben från Karlstad!"
Läktarmässigt en riktigt rolig match, många ramsor, mycket flaggviftande och dessutom bildade vi ett hoppande tåg när FBK gjorde mål!
Spelmässigt inte lika roligt dock. Ett tunt försvar mot ett hårt jobbande Luleå resulterade i en ilsken och frustrerad målvakt som bytte ut sig själv och tyvärr sedemera en förlust.
Efter slutsignal tackade killarna oss och vi tackade dem och vände minibussarna söderut.
På Twitter skrev Sanny:
"Så jävla stort att se välkända ansikten från Karlstad i klacken idag. Imponerande att ni tar er hit! Det kallar jag hjärta."
Sånt värmer!
Efter ytterligare några mil i buss och mat längs vägen återvände vi till slut till Camp Hudik, knappa dygnet efter att vi lämnat det.
Stupade nästan i säng.


29/12

På torsdagen hade vi vilodag.
Eftersom vi inte somnat förrän sex på morgonen fick vi sova en bra bit in på dagen.
Framåt lunchtid började man vakna till liv igen, iallafall såpass mycket att jag kunde ta mig ur sängen och ner i köket.
Frukost: Kall falukorv och ketchup. Inte den mest kulinariska upplevelsen, men den fyllde sitt syfte.
Framåt eftermiddagen började jag dricka lite cider (vissa började tidigare...) och sedan åkte vi och käkade pizza i Delsbo.
Grymt gott faktiskt.
Sen tog vi oss ännu längre bort från civilisationen till en badtunna och bastu.
Mer och mer alkohol korkades upp och stämningen var på topp!
En riktigt trevlig kväll, spenderade lite tid i bastun, men den största delen av kvällen satt jag och trängdes i badtunnan.
Varmt och skönt i vattnet och minusgrader i luften.
Vissar var mysigare än andra och jag hade en arm runt mina axlar ett bra tag.
Sen är jag värdelös på signaler/icke-signaler, så om det var något mer där vet jag ärligt talat inte.
Dock skulle jag nog inte haft något emot det om det var så.
Under kvällen myntades ett nytt uttryck, nämligen "syafull". Vid det stadiet har man passerat dödsfull.
Mycket senare på kvällen, klockan hann bli midnatt, återvände vi till huset.
Några illamående (inte jag) men dom flesta på väldigt gott humör.
Festen fortsatte, som vanligt, långt in på småtimmarna.


30/12

Sista dagen vaknade dom flesta förkylda. Mycket konstigt efter kombinationen badtunna, minusgrader och spritflaskor som går laget runt...
Tack vare att dagen skulle bjuda på kvällsmatch i Timrå hade vi tid att ta sovmorgon, packa, städa och äta lunch (makaroner och falukorv såklart) i lugn och ro.
Framåt eftermiddagen åkte vi norrut för sista gången under 2011 och strax klev vi in på E.on Arena.
Killarna på isen såg att vi var där igen.
Inte så konstigt när vi annonserade oss med ramsan "Här är krislaget, här är krislaget, krislaget från Karlstad!" med en lätt ironisk touch.
Killarna bara skrattade och skakade på sina huvuden.
Kvällen bjöd på en riktigt rolig match!
3 självmål av Timrå med Christian Berglund som officiell målskytt!
Tredje gången sjöng vi "Timrå har gjort mål igen. Hurra! Hurra!"
Och vi hade grymt roligt på vår sektion, det blev en hel del skojiga och udda ramsor.
Vi försökte tysta Timråklackens trumma (den är värre än Frölundas) genom att sjunga "Sluta trumma jag är bakfull!".
Det gick sådär. Men inför sista perioden hade halva klacken inklusive trummisen gått hem, så då hade vi i princip hallen för oss själva.
En härlig seger, lyckliga killar på isen och mera hyllningar på Twitter.
Sedan var det bara dags för hemresan.
Timrå - Karlstad tar ett tag att köra men med så perfekt väglag som det var gick det väldigt bra.
Fick dock träningsvärk i gaspedalsfoten efter ett tag.
Gjorde även en omkörning som kvalade in på topp 5 "Mest puckade omkörningar gjorda av FBK-fans" och hela bussen sjöng "Kvinnor kan också köra bil" för mig.
"Stolt"

Efter att ha lastat ut folk i Kristinehamn och olika delar av Karlstad var det till slut min tur att komma hem.
4.30 klev jag in genom dörren, tog vägen genom duschen, stöp i säng och somnade på stört.

Äntligen hemma efter en magisk, episk, helt fantastisk resa som jag egentligen inte ville skulle ta slut.

Tack allihopa!

Edward, Tim, Magnus, Olle, Edman, Lovisa, Helena och Mårten.
Kalle, Pompe, Gustav, Hansson, Sya, Stoffie och Svelander.

Ni är underbara!!