Minisemester Göta Kanal

Brorsan kom till Karlstad och hämtade mig i fredags, innan vi åkte drack vi kaffe på McDonalds och sen bar det iväg. 
Tanten i GPS:en fick leda oss dit vi skulle.
 
Det började sådär. Nånstans kring/i Laxå kom regnet. Det öste ner och asfalten såg ut att flyta bort.
 
 
Kul semester.
Men sen ordnade det upp sig.
 
Efter ett tag var vi framme i Motala och letade oss upp till Sveriges Rundradiomuseum. Solen stekte och temperaturen närmade sig 30 grader, om den inte redan hade hunnit dit.
Inne i den stora byggnaden var det dock svalt och skönt. Jag följde efter brorsan medans han fotade och kollade på alla apparaterna.
 
 
Rätt stora grejer dom använde för att skicka ut radiosignalerna på den tiden.
Var ingen idé att ta några kort för min del där inne dock, dels är mobilen värdelös på att ta kort när det är lite mörkt och dels är väl intresset inte på topp när jag knappt vet vad det är jag tittar på... :)
 
Efter museibesöket blev det lite mat på stan innan vi åkte vidare för att leta upp mamma och pappa.
Vi råkade hitta dom på en parkering där vi inte trott att de skulle vara, på Brunneby Musteri.
Tvingade in brorsan i gårdsbutiken där. De har massor med saft, sylt, honung, choklad, knäckebröd och glass från östergötska (?) gårdar.
Men med en solvarm bil är det inte mycket man kan förvara, så jag fick göra plånboken glad och nöja mig med lite saft, lite kex och chokladbiscotti, en flaska linfröolja (tydligen är 1 msk/dag nyttigt, men inte jättegott) och en glass att äta upp direkt.
 
Sen åkte vi vidare till Linköping och brorsan checkade in sig på sitt hotell innan vi åkte ut till campingen där mamma och pappa bodde.
 
Och sen fick jag sova i husvagn!! Nostalgin och euforin var stor! Hade det bara regnat lite på natten hade det varit perfekt. Älskar ljudet av regn mot husvagnstak, finns inte mycket som är mysigare än det.
 
På lördagen fick vi lov att gå upp tidigt. Väckarklockan ringde klockan sju, vi åt frukost och satte oss sedan i bilen och åkte in till det lilla samhället Berg.
 
Där skulle vi kliva på en båt som hette Ceres som skulle få ta hand om oss under förmiddagen.
 
 
Halv tio på morgonen drog Ceres igång sina motorer och började slussa uppför genom Bergs slussar.
Egentligen är det rätt fräckt att slussa, men det tar ju sån tid!
In i slussen, stänga slussporten bakom, öppna luckorna till slussen framför och fascineras av de vattenmängder som väller in i slussen. Och vänta tills tillräckligt mycket vatten forsat in för att vattennivån ska ha jämnat ut sig.
 
I en av slussarna hade vi den här utsikten. Sen tjatade jag om glass med jämna mellanrum hela förmiddagen...
 
 
Efter en stund hade vi tagit oss igenom de första slussarna och åkte sakta fram i den långa kanalen.
Grävd för hand för 200 år sedan av tiotusentals soldater. Några meter djup och rätt många meter bred.
Inte konstigt att det tog typ 20 år att gräva klart den. Fy vad jobbigt...
 
Ett "litet" gulligt lusthus dök upp längs resan. Tydligen känt från frimärken säger dom som vet...
 
Turister fotar turister medans vi passerar den ena akvedukten.
 
Och här är vi på väg in i en utav slussarna, har glömt bort vilken det var...
 
Cirka 3,5 timme efter att vi startat resan är vi framme vid slutet av vår etapp, Borensberg.
Vi kliver av båten och slussas (hihihi...) in i en buss som ska ta oss tillbaks till utgångspunkten.
Men eftersom bussen typ rååååkar passera Cloettas fabriksförsäljning så ska vi in där också och Jessica råååkar köpa med sig liiiite godis hem... Typ 10 st kexchoklad och lite till...
 
Sen kommer vi iallafall tillbaka till Berg och är sugna på glass. Som det bortskämda (inte särskilt) sladdbarnet som jag är så får jag iallafall som jag vill till slut och vi går till Fröken Jennys café/glassbar/restaurang-och-lite-till och äter glass och dricker kaffe.
 
  
 
Hur gott ser inte det här ut? Apelsinchokladglass, mjukglass, chokladströssel och romerska bågar.
Så gott så jag nästan svimmade lite.
 
Efter glassätandet sa jag och brorsan hejsvejs till föräldrarna och åkte hem igen.
1,5 dygns semester är faktiskt rätt lagom ibland, man hinner med en hel del ändå. :)


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0