I lördags var det så äntligen dags för Sebastians och Elinas bröllop!

Mycket förberedelser var det, på fredagen var vi på Almars krog (där bröllopet skulle hållas) och fixade lite dekorationer och övade på hur vi skulle gå.

Och dagarna innan hade jag både sytt löparna till borden och gjort klart fotoramen som skulle hänga ner från taket och folk skulle fota sig bakom.

Resten av kvällen spenderades hemma hos Elina och vi drack vin, pratade om allt och ingenting, spelade spel, la ansiktsmask och åt kopiösa mängder popcorn.

 

På lördag morgon gick vi upp vid åtta, åt frukost och började förbereda oss så smått.

På grund av en blandning av nervositet och dåligt minne kommer jag knappt ihåg vad vi gjorde.

Men jag plattade iallafall håret och fick topparna klippta.

Vi sminkade oss i lugn och ro, fick frisyrerna fixade, var iväg och handlade det allra sista som behövdes och åt lunch.

Efter lunch var det påklädningsdags. Bruden fick på sig sin klänning och vi tärnor fick på oss våra. Brudens mor fick ta på sig sin klänning själv, den var inte lika avancerad att klä på sig. :)

Strax innan tre kom Sebastians mamma och hämtade upp oss och vi åkte iväg.

När vi kom till Almars krog slog nervositeten igång på riktigt.

Munnen blev torr och knäna skakade.

Vi gick upp på loftet, hittade marsalkerna och ställde oss på led redo att gå uppför "altargången". Vet inte om det heter något särskilt när man inte är i en kyrka, så jag kallar det för altargången iallafall...

Jag gick med Pompe, Casandra gick med Einar och Emma gick med Räven.

Jag och Pompe gick först, och alldeles för långsamt. Anledning: min jävla sko som tyckte att den inte behövde sitta kvar på foten just precis då... Suck.

Men det blev bra ändå till slut. Och alla hann fram innan låten var slut som tur var.

 

När jag stod där framme och väntade på att Elina skulle ta sig fram var det väldigt nära till tårarna, ögonen var väldigt fuktiga. Att se hur förväntansfull Sebastian var, och att se hur rörda alla som satt ner på stolarna var.

Det kändes helt fantastiskt att få vara med om något sånt här.

Elina kom fram och Sören (Elinas pappa) lämnade över henne till Sebastian. Jag tog över buketten och vigselförättaren började prata lite.

Både Sebastian och Elina svarade "Ja" på varsin fråga och jag, som även agerade ringbärare, fick lämna över ringarna till dom.

Sen var ceremonin färdig och vi gick ut igen.

 

Ganska direkt efter vigseln så var det fotografering för brudparet och under tiden fick bröllopsgästerna roa sig med några quizfrågor och lite mingel.

Sen kom brudparet och efter att ha fått en hel del såpbubblor blåsta över sig var det fördrink och skål för brudparet innan alla fick sätta sig till bords.

Förrätt (västerbottenbakelse) och varmrätt (lammytterfile) serverades och åts med god aptit. Jösses vad gott det var!

Drack vin och lyssnade på alla som höll fina tal.

Sören sjöng en jättefin låt till Elina och då var det dags för tårar igen.

Efter varmrätten nån gång var det min tur att hålla tal också. Just då var jag mer nervös än jag varit någon gång under dagen.

Att prata inför folk på det där viset är det värsta jag gjort. Men det gick bra, jag överlevde, jag fick ganska många att skratta med min liknelse "kärlek är som tänder" (Ja, jag är väl ganska skadad...) och jag lyckades till och med att inte spilla vin över klänningen när jag utbringade skålen.

Men det var enbart tack vare att det var ganska lite kvar i glaset. Hej, darrhänt!

 

Efter alla tal var det dags för bruden och brudgummen att dansa sin vals. Så fint!

 

Och nån gång därefter var det tårtdags! (Och kaffe!!)

Jättesmaskig tårta var det, synd att man redan var så mätt annars hade det nog kunnat få plats en bit till.

 

Efter tårtan var det fest!

Musiken drogs igång ordentligt och vi spenderade resten av kvällen på dansgolvet. Det tog inte lång tid innan skorna fick stå still i ett hörn och alla dansade barfota.

Klockan 2 på natten stängde Almars och det var dags att åka hem igen efter en riktigt härlig dag!

Sov gott den natten kan jag säga.

 

Som jag sa i talet:

Man skulle kunna säga att kärlek är som tänder, dom finns där redan från födseln och med tiden växer dom sig större. Dom är starka och tål många påfrestningar och man kan reparera dom, även om dom ibland behöver lite hjälp på traven.

Av hela mitt hjärta önskar jag er att lycka och kärlek som finns. Att ni kan lära er saker av varandra och om varandra, dela varandras intressen och utveckla nya intressen tillsamans.

Att få dela den här dagen tillsammans med er har varit en ära för mig.