Februari - månaden då mamma kanske äntligen får den hjälp hon behöver.

 

Kommer inte ihåg hur mycket jag skrivit om det, men mamma är iallafall inte bättre än.

Fortfarande glömsk, snurrig och vinglig och ibland tycker hon att hon är svagare i olika delar av kroppen.

Har funderat på om hon har minskad känsel också...

 

Hon hade varit och tagit blodprov och fått som svar att alla proverna såg bra ut.

Dom hade tagit urinprov som också såg bra ut, men inte skickat det på odling. (Hur kan man då säga att ett urinprov ser bra ut om man inte kollat upp bakterieväxt??)

 

I torsdags åkte hon och pappa ner till NÄL för att hon skulle röntgas, någon slags skiktröntgen och/eller kontraströntgen tror jag.

 

När mamma och pappa var på väg hem så ringde dom från sjukhuset och satt att dom måste komma tillbaka. Då hade dom tittat på röntgenbilderna och sett någon slags cysta, vätskefylld ansvällning, som tydligen ligger och trycker på hjärnan...

Så nu ligger mamma inlagd (efter att mamma och pappa fått vänta i massor av timmar eftersom hon tydligen lågt längst ner på prioriteringslistan...) i väntan på MR och under tiden får hon mediciner som ska förminska den här svullnaden, förhoppningsvis.

 

Skulle ju vilja säga att "no news is good news", men ibland funderar man ju på hur humansjukvården fungerar egentligen. Dom hittar inget fel på blodproverna och då ska allting vara bra när det helt uppenbarligen inte är bra? Dom skickar en remiss för röntgen "inom 2-3 månader". Det är ju jättelång tid!! Tänk om något hinner hända innan dess!? Och pappa har fått ringa och söka dom flera gånger för att dom ska förstå att man inte kan vänta flera månader på en tid...

Och så magnetröntgen nu då (eller Magnetisk Resonanstomografi som MR egentligen betyder). Lär väl inte bli gjort under helgen antar jag, men hoppas att det blir gjort på måndag iallafall.