Julen

Det var väldigt skönt att vara hemma över jul.
Mysigt att få va med familjen, träffa släktingar och mysa lite med Bullen.
 
Det blev inte så många dagar hemma eftersom jag skulle jobba på fredagen, men det var nog rätt lagom ändå. Det gick väldigt bra med katterna och Elliott. Bullen och Elliott behövde i princip aldrig träffa varandra. Bullen låg i fönstret och var avvaktande om Elliott var i samma rum.
Jag och mamma tog lite promenader så att Elliott fick springa lös. En promenad var vi ner till Höljen, då fick han bada lite, och det verkade som att han kom på att det var rätt kul. Han jagade lite pinnar ute i vattnet, men tyckte inte att han behövde gå djupare ut än till magen, så några pinnar övergavs.
 
Jag kom hem dagen före jul och jag och mamma (mest jag) bakade lite kakor och så gjorde vi knäck.
Brorsan klädde julgranen med katt- och hundsäkra prydnader, men ingen förutom Freja verkade särskilt intresserad av granen.
Julafton spenderade vi inne hos Maj och det var väldigt trevligt!
Alla familjerna hade tagit med sig lite olika mat till julbordet så det blev ett riktigt smaskigt knytkalas.
Och juldagen firade vi hemma som vanligt med presentutdelning på morgonen. 
Jag vart nöjd med mina julklappar, fick en hel del av det jag önskat mig, bland annat en eltandborste. :)
 
Det enda tråkiga, som tyvärr var såpass tråkigt att det ta ett grått täcke över hela julen, är att mamma blivit "sjuk".
På bara några veckor har hon börjat glömma en massa saker, såna där självklara saker, som var olika saker brukar stå i köksskåpen, hur man bakar och hur man lagar mat. Vad olika saker heter och hur man använder en del saker.
På grund av detta verkar hon ha blivit osäker och väldigt tystlåten. Och det blir värre när hon blir trött, så framåt kvällarna var hon väldigt förändrad.
Hon och pappa har varit till läkaren, men det enda dom hittat än så länge var att hon hade lågt natrium.
Hon ska remitteras för skiktröntgen av huvudet, men det var tydlingen inte så akut som man borde tycka att det är, för hon skulle få tid inom 2-3 månader. Fy fan vad jag hatar humansjukvården ibland.
 
Jag känner mig hjälplös när jag inte vet vad jag kan göra åt det, och det känns konstigt när mamma inte är sig själv längre. Jag hoppas bara att det är något som går att förbättra.
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0