Det är väl så dags igen. Insåg att en hel hög med dagar hade passerat igen. 14 om man ska vara exakt.

På dessa dagar har jag hunnit med att genomföra seminariet (vi fick godkänt och jag har även fått godkänt på hela kursen) och skriva tentan. Tentan gick bra tror jag. Jag svarade på alla frågor och jag kunde inte komma på nått i efterhand som jag glömt bort, så förhoppningsvis räcker det.

Vore skönt att få lägga det bakom sig.

 

Jag, eller rättare sagt folket på verkstan, har även hunnit med att laga bilen. Den har ju haft svårt att starta nu hela vintern vilket är fruktansvärt irriterande Känns ju inte vidare bra när man måste försöka starta tjugo gånger bara för att få fart på bilen liksom.

Dom bytte några sladdar under motorhuven och det verkar ha gjort susen för sedan dess har den startat på första försöket varje gång trots temperaturväxlingar, fukt och en massa minusgrader.

 

Jag och Märit har varit väldigt duktiga och varit i träningshallen med hundarna ett par gånger i veckan.

Det är så kul att se vilka framsteg hundarna gör mellan varje gång trots att man, eller iallafall jag, inte tränar särskilt mycket mellan gångerna. Visst, jag tränar lite på varje promenad, lite kontakt, lite fotgående och nån snurr här och där. Men från att ha en vimsig, hormonstinn hanhund för några veckor sedan har jag nu en hund som lyssnar (iallafall mer än förut) och följer mig i fotgåendet med bra kontakt (nästan hela tiden). Coolt. Och det känns lovande inför framtiden.

Jag sitter och kikar på både lydnadsklass 1 och appellklass (som är första klassen i bruks) och funderar på hur mycket jag har kvar innan vi är tävlingsmässiga. Och det är ju några moment som vi inte har börjat med särskilt mycket än, och så är det klart att inga moment sitter helt hundra, och framförallt sitter inte momenten utan godis- och/eller lekbelöning mellan momenten. Men vi ska nog ändå försöka haka på någon träningstävling på klubben när snön börjar försvinna och se lite hur mycket som är kvar.
Kanske jag till och med vågar mig på någon tävling framåt sommar/höst. Det vore roligt, om nu mina tävlingsnerver klarar av det.

 

 

Och icke att förglömma, så har ju jag och Martin setts en del också. Så jag går på rosa moln för det mesta. =) Förra helgen var jag hemma hos honom, i huset i skogen bland snö och hönor och söta lilla Skrållan, och denna helgen kom han hit, till lägenheten i stan där man hör pipande lastbilar utanför fönstret så fort man vaknar, fast det finns många söta djur här också. Kontraster kontraster. =)

Jag vet inte riktigt hur många mil som krävs för att det ska klassas som ett distansförhållande, men 7,5 mil är ju inte nästgårds direkt. Så då är det tur att det finns helger. Synd bara att det är så många dagar mellan helgerna...

Avståndet gör det svårt att åka och ses lite spontant, särskilt när han är en sån där som är duktig på att gå och lägga sig tidigt på kvällarna och jag... inte är det, hmm.. Kommande helg ska vi ses igen, men helgen där på ska jag jobba kvällar hela helgen så då vet jag inte riktigt hur jag ska överleva. Får pussla lite så kan vi säkert ses ändå på nått vis.

 

Nepp, nu är det dags att sova faktiskt. Imorgon börjar jag jobba klockan åtta och det är ju bra att nån gång då och då gå och lägga sig på rätt sida om dygnet.