På nyårsdagen blev det officiellt!

Jag är inte singel längre.

Det är ju tydligen så, att när man minst anar det och när man nästan slutat leta, då dyker Han upp.

Han som får mig att le utan att ens vara i närheten. Som gör att min mage pirrar för jämnan.

Det är så fascinerande. Vi har inte känt varandra så länge, men ändå så har jag redan lärt mig så mycket om honom och jag trivs så bra i hans sällskap att jag helst av allt aldrig skulle vilja lämna honom.

 

Men jag har upptäckt att det är rättså bra att längta också, även om det inte känns så under tiden man längtar.

 

Och imorrn ska vi ses igen! Bäst att passa på när man är ledig liksom!

 

Allihopa, det här är Martin.

Min pojkvän!

<3

 

 

(Ja, jag flinade lite när jag skrev där där sista)