Jag är inte särskilt mycket för det här med kedjebrev och skicka-vidare-grejer, men denna är faktiskt riktigt rolig.
Har läst den flera gånger, men ler och skrattar lika mycket varje gång.
Skulle man dessutom råka vara berusad när man läser texten, då skrattar jag så jag storknar.

Om du skriker i 8 år, 7 månader och 6 dagar har du producerat tillräckligt med energi för att värma en kopp kaffe. (Knappast värt det.)
Om du fjärtar oavbrutet i 6 år och 9 månader, är gasen som produceras tillräckligt för att skapa energin av en atombomb. (Nu börjar det likna något!)
Det mänskliga hjärtat skapar nog tryck när det pumpar runt i kroppen att spruta blod 30 fot. (O.M.G.!)
En gris orgasm varar i 30 minuter. (I mitt nästa liv vill jag vara en gris.)
En kackerlacka kan leva i nio dagar utan huvud innan den dör av svält. (Ohyggligt!) (Jag kan inte sluta tänka på grisen.)
Om du bankar ditt huvud in i väggen gör du av med 150 kalorier i timmen. (Prova inte detta hemma, kanske på arbetet.)
Hannen hos vandrande pinnar kan inte para sig när dennes huvud är fast vid kroppen. Honan tar initiativet till sex genom att slita loss hannens huvud. (Älskling, jag är hemma. Vad ...?)
En loppa kan hoppa 350 gånger sin kroppslängd. Det är som att en människa hoppar längden av en fotbollsplan. (30 minuter. Lyckliga gris! Kan du tänka dig?)
Havskatten har över 27000 smaklökar. (Vad kan vara så välsmakande på botten av havet?)
Några lejon parar sig över 50 gånger om dagen. (Jag vill fortfarande vara en gris i mitt nästa liv ... kvalitet framför kvantitet.)
Fjärilar smakar med fötterna. (Någonting jag alltid velat veta.)
Den starkaste muskel i kroppen är tungan. (Hmmmmmm......)
Högerhänta lever i genomsnitt nio år längre än vänsterhänta. (Om du är ambidextrous, behöver du dra ifrån skillnaden?)
Elefanter är de enda djur som inte kan hoppa. (Okej, så det skulle vara en bra sak.)
En katts urin lyser under svart ljus. (Jag undrar hur mycket staten betalat för att ta reda på detta.)
En struts öga är större än dess hjärna. (Jag känner människor med samma problem.)
Sjöstjärnor har ingen hjärna. (Jag vet vissa människor med det problemet också.)
Isbjörnar är vänsterhänta. (Om dom byter, kommer de att leva längre.)
Människor och delfiner är de enda arter som har sex för nöjes skull. (Hur är det med grisar? Vet delfinerna om det här med grisar?)

Nu när du har lett minst en gång, är det din tur att sprida dessa galna fakta vidare och skicka detta till dem som du vill få att le, kanske till och med skratta. Med andra ord, skicka det till alla! (Och Gud älska det där med grisar!)


_____________________________________________________


PS. Den snygga killen jag såg på Blue Moon har jag nu genom ett par knapptryckningar hittat på Facebook. Han heter Erik. Han är till och med snyggare än jag minns honom. Those eyes...
Frågan är bara om det är en extremt stor stalkervarning på att skicka ett mail till honom på Facebook. Troligtvis. Måste nog ordna detta via omvägar på något vis. DS

I början av veckan började jag känna mig hängig, ont i halsen och tung i huvudet.
I onsdags rann näsan konstant, och en djurägare på jobbet påpekade (lite pik-aktigt) att borde jag inte vara hemma och bli frisk istället?
Envis som jag är brukar jag gå till jobbet ändå, men i torsdags vaknade jag med feber, heltäppt näsa och en hals som inte var av denna värld.
Så för första gången på jag vet inte hur länge var jag hemma sjuk både torsdag och fredag.
Spenderade 2 dygn liggandes i soffan, drickandes ett oräkneligt antal muggar honungste (tror jag gjort åt en halv burk snart) och tittandes på avsnitt efter avsnitt av Förhäxad.
Innan jag blev sjuk hade jag knappt hunnit igenom första säsongen, nu har jag hunnit igenom halva fjärde säsongen.

Det värsta nu är att jag längtar efter varje avsnitt.
Nu har jag ju nästan inte tid med något annat liv!

Lade iallafall Förhäxad åt sidan igår och åkte hem till en kompis för lite tacomiddag och frågesport.
Vi spelade ett spel som hette MIG som jag aldrig hört talas om.
Ett slags TP-liknande spel. Fast äldre.
Visade sig att jag kunde en massa saker jag inte visste att jag kunde, och att jag inte visste saker som jag borde ha kunnat veta.
Haha.
Efter tacomiddagen framför Fångarna på Fortet tog vi oss in till stan för lite dans.
Började på Harry's men drog därifrån ganska snabbt då vi drog ner medelåldern rätt rejält.
Fortsatte till Blue Moon, hamnade i en jääääättelång kö, som egentligen bara var tjugo minuter, tog oss in och dansade resten av natten.
Eller till kvart i två iallafall.
Det var dödsvarmt där inne, trodde att jag skulle flyta bort.
Men roligt hade jag.
Fick syn på en snygg kille, men han försvann fortare än jag hade velat.
En annan, mindre snygg kille fick syn på mig, och stannade kvar alldeles för länge. Obehaglig, desperat människa som inte fattade att om jag flyttar på mig varje gång han närmar sig så kan han gå åt andra hållet istället.
(Efter allt mitt Förhäxad-tittande hade jag nästan lust att dänga till honom, eller iallafall kunna frysa honom så att jag kunnat ta mig ur hans synfält)

Vaknade pigg och utvilad klockan elva imorse och har spenderat hela eftermiddagen med att städa.
På onsdag ska hyresvärden göra en statuskoll av alla element och avlopp och grejer, och då är det rätt trevligt om jag inte behöver skämmas för att lägenheten ser ut som ett stort bombnedslag. (Eller demonanfall ^_^ )

Imorgon återvänder jag till jobbet för en intensiv vecka.
Ett spinningpass imorgon om halsen känns okej.
Bortamatch på radion på tisdag.
Kvällsjobb på onsdag.
Färjestad - Djurgården på torsdag.
Och på fredag åker jag och jobbet till västkusten för att konferera oss på Vann.
Trevligt!!

Ont i halsen.

Och ibland blir jag bara så trött på folk!

Regn, regn, regn.
En sväng till IKEA och lite matshopping på Bergvik.
Idag satt jag för första gången och frös i busskuren, sommaren är officiellt över.
Höst och vinter väntar.

Idag har jag gjort gelé av mina paradisäpplen. Vet inte riktigt hur bra gelé det blev, men om resultatet blev lika bra som den överkokta saften som är kvar på spisen så blev det riktigt bra gelé...
Vid vissa tillfällen (ganska många ärligt talat) försvinner husmodersgenerna och latheten tar över.
Så istället för att städa upp den rosa, sötklibbiga geggan på spisen så la jag mig i soffan och tittade på åtta avsnitt av Förhäxad.
Insåg att jag inte vet när jag började titta på Förhäxad, men jag har uppenbarligen inte sett dom här avsnitten iallafall.
Äntligen förstår jag alla kommentarer om Jeremy och Andy.
Längtar efter nästa avsnitt, får se när jag hinner kolla på det.

Imorgon blir det jobb igen. Några tandpatienter som ska få sina tänder rengjorda, och efter jobbet blir det troligtvis spinning.
Hoppas verkligen att jag får större lust att träna snart.
Sommaren har inte varit snäll vare sig mot mina muskler eller mot min vikt.
Och två hemmamatcher har gett mig fruktansvärd träningsvärk i vaderna...

På ett sätt vill jag gå och lägga mig, för att komma igång med nästa vecka.
Men samtidigt vill jag inte gå och lägga mig, för jag vill inte att det ska bli morgon.
Dock, vis av erfarenhet, vet jag att morgonen kommer oavsett om jag sover eller inte.
Frågan är om jag ska möta dagen trött eller utvilad.
Å andra sidan kommer jag vara trött i vilket fall som helst. Känns som att jag alltid är trött nu för tiden.
Medgångarna är få. Motgångarna är fler.
En del av mig vill ta tjänstledigt och flytta hem till mamma några månader.
Eller flytta utomlands, åka på äventyr, utan att behöva ta ansvar för någon annan än mig själv.
Utan tråkiga vardagsrutiner, bara nya saker hela tiden.
Nya erfarenheter, nya människor.
Men modet och möjligheterna att ta det steget saknas.

Egentligen vet jag inte vad jag vill, jag vill bara att mitt liv ska förändras på något sätt.

Jag börjar med att borsta tänderna och gå och lägga mig.

Då och då vaknar husmorsgenerna inom mig.

Döm om min förvåning när jag idag, i ett ärende utanför klinikens väggar, inser att jag i snart två år jobbat granne med ett paradisäppelträd som fullkomligen bågnar av mogna äpplen!
Den lyckan!
Hur har jag inte insett det tidigare?
Små gulröda äpplen som gör den godaste gelén som finns.

När jag var liten gjorde mamma alltid paradisgelé, sen flyttade vi, och trots att jag tjatade och tjatade och tjatade (ja det är sant) så flyttade mamma och pappa inte med paradisträdet till vårt nya hus.
Bör nämnas att jag var 7 år...
Efter ett tag kom jag över förlusten när jag insåg att vinbärsgelé var rätt okej.

Men nu!
Med dryga kilot äpplen kommer jag kunna äta gelé hur länge som helst!
Måste bara få tag i receptet först. Och burkar. Och paraffin...

Flagghissning "Svenska Mästare 2011".
Emil Kåberg gick fram till flaggan och lät sina vita handskar följa med flaggan på dess färd upp i taket!
<3
Mannen, myten, legenden.
Han kommer vara grymt saknad i Färjestad.

Tyst minut för Stefan Liv och Lokomotiv Yaroslavl.
Bildspel på Stefan på kuben.
En stor klump i halsen och tårar i ögonen.
När Nationalsången drogs igång direkt efter tog det ett bra tag innan rösten fungerade som den skulle och inte stockade sig i halsen.

Matchen
Det satt lite längre in än vad jag hoppats på, men till slut visade underbara Sanny hur man prickar maskorna i målet.
Och hans egen reaktion på målet är ju helt fantastisk, det är SÅ en spelare ska reagera när han gör mål!
Lycka!
När sen Nygga också satte dit pucken och utjämnade resultatet vågade man nästan börja andas lite.
Ville verkligen inte förlora allra första matchen.
Att sen se Holtet genomföra sina straffar... Det var inte för inte han fick supporterklubbens pris ikväll!

I övrigt är jag inte mycket mer att säga ikväll förutom två saker.

Domaren
Jag menar kom igen! Hur jävla dålig kan man bli egentligen?
Snacka om att hela tiden döma till Skellefteås fördel.
Våran spelare blir utvisad när en SAIK-spelare tacklas in i sargen.
När sedan Sanny blir intacklad i sargen, på ett mycket värre sätt, får SAIK fortsätta att vara fulltaliga!
Och Sevc!? Vad var det för jävla matchstraff?
Tur för domaren att vi faktiskt vann till slut ändå, när straffarna började hade domaren äntligen ingenting att säga till om längre!

DJ:en
Konstigaste introlåten någonsin.
Sällsynt dålig "utvisningsmusik".
Avblåsningsmusik som fullständigt dödar klacken.
Och orgel!
Jag hoppas verkligen någon berättar för honom att orgelmusiken hör hemma i NHL och i kyrkan, inte i Löfbergs Lila Arena.
Möjligtvis kan dom få dispens nere i Jönköping, men jag hoppas att jag slipper höra orgelmusik i LLA.
Låt klacken göra jobbet, det är vi som står för stämningen, värdelös musik gör det inte!

Så, nu har jag avreagerat mig.

Återigen en härligt slapparhelg.
Man tror att man är utvilad efter fyra veckors semester, sen börjar man jobba igen och inser att kroppen uppenbarligen inte insett att det har varit semester.
Samma trötthet efter jobbet, samma stressnivå på jobbet, dygnets timmar räcker inte till.
Planerna är många, men denna helgen har varit totalt oplanerad.
Troligtvis årets sista oplanerade helg.

Kommande helger bjuder på hockey, hockey, hockey, en spa-helg ("konferens"), en kurshelg i Halmstad (plugga sövning av gamla patienter med tandproblem) , mitt eget 24-årsfirande (vad det nu ska bli av det) och lite mer hockey.

Imorgon efter jobbet cyklar jag till Färjestad och går på årsmöte.
På tisdag efter jobbet återvänder jag till Färjestad, för att sedan åka vidare till Rud och fixa med medlemskväll på Pizzeria 91:an.
Niclas Czarnecki är inbjuden för att presentera sig själv, några spelare ryktas dyka upp, och förhoppningsvis en och annan medlem.
Och på torsdag drar Elitserien 11/12 igång på riktigt när vi möter Skellefteå i LLA.
"Tyvärr" har jag tandläkardag på jobbet, och med tanke på hur dom dagarna brukar se ut hoppas jag bara att jag iallafall hinner till LLA i tid till matchstart.
Kan ju inte missa säsongens första match!!

När jobbet äntligen är slut och nästa helg är här så kommer dom gulsvarta gnagarna på besök från Stockholm.

Slutsats.
Om jag inte uppdaterar nånting förrän nästa söndag, så vet ni iallafall varför... :)
Å andra sidan lär jag ha en massa att berätta då, och inlägget kommer bli alldeles alldeles för långt.

Dessutom har jag "upptäckt" ny musik.
Secondhand Serenade.
Härlig musik.
På Spotify.

Idag har jag jobbat i receptionen.
En rätt trevlig dag, om än med en mörk skugga i bakgrunden.
Några gånger när jag haft för lite att göra, när det inte funnits folk att hjälpa i kassan, när det dröjt för länge mellan telefonsamtalen, då tänker jag på det som hänt, och det skär till i hjärtat.
Jag läser på forum, på bloggar, på tidnngarnas hemsidor och tårarna bränner innanför ögonlocken.
Återvänder som av en självplågande tvångstanke till sidan på Eliteprospects...

Det känns ändå hoppfullt på något sätt, att se hur allas lagtillhörighet har försvunnit rakt ut i tomma intet.
Alla hyllar och sörjer de omkomna spelarna och ledarna från Lokomotiv Yaroslavl.
Hockeyvärlden är en liten bubbla för sig själv, men idag har jag märkt hur många som lever i bubblan lite i skymundan.
Vi är många, och tillsammans är vi starka.

1:an ska hissas i Kinnarps Arena.
Stefan Livs minne kommer att hyllas i det oändliga, och det med rätta.
Vi har bortamatch mot HV71 den 22:a och jag önskar att jag kunde följa med, men jobbet hindrar mig.
Dock hoppas jag på en hedrande insats av det grönvita bortaföljet.
I Jönköping möts vi aldrig med respekt, men kanske kan vi visa det, och göra oss förtjänta av lite mer av den varan.

Jag trodde inte att den här händelsen skulle påverka mig så starkt som den har gjort.
Generellt sett brukar tragedier och katastrofer inte få mig att stanna och tänka till.
Förrän nu.

En tyst minut under elitseriepremiären.
Medlemskväll på 91:an tillsammans med Czarnecki och några spelare.
Känns redan nu som att många tårar kommer falla under den minuten.

Tills vi möts igen.

Igår dog en av mina patienter efter narkos.
Idag dog Stefan Liv och hela hans lag i en flygkrasch i Ryssland.

Min patient kan jag såklart av tystnadspliktsskäl inte skriva särskilt mycket om.
En tung klump i hjärtat.
Många funderingar fram och tillbaks, vad kunde man gjort annorlunda?
Kunde man gjort något annorlunda?
En frisk vovve i sina bästa år, slut, bara sådär, helt oförklarligt.
Sorg.

Stefan Liv.
Nog för att HV aldrig någonsin legat mig särskilt varmt om hjärtat, men Stefan Liv var en speciell person.
Duktig målvakt och en skön människa som bjöd på sig själv.
Många ramsor har sjungits, de flesta inte särskilt välmenta, om än kanske med glimten i ögat.
Men någon sånt här.
Från en minut till en annan.
Ett helt hockeylag fullt av individer och berörda familjer tillintetgjort.
Jag förstår det inte.
På Eliteprospects möts man av en lång rad med kors, var och ett med texten "Player has passed away".
Chockerande, förstummande, bara ren och skär smärta.
Ett band som dras åt runt bröstkorgen, en klump som ligger och skaver i halsen.
Tårar...

Tänk om det varit Färjestad!

Ikväll går alla mina tankar till dom som sörjer.
Alla hockeyfamiljer, supportrar och min patients familj.

Requiescant in pace

Vissa dagar är bättre än andra.
Vissa dagar får man träffa Frögga och Sanny :)


Bild från Färjestad BK's Facebook.

Synd bara att resten av dagen inte gick riktigt lika bra.
Efter en första, värdelös, period ledde Frölunda med 4-0.
I andra gjorde Sterner ett mål och så slutade matchen.
En dålig och två bra perioder.
Gratis inträde, massor med publik, riktigt dålig reklam för sig själva...
Tråkigt.
Stämningen på läktaren var obefintlig, inte konstigt när i princip alla klackmänniskor går på fotboll istället.
Får hoppas att det blir bättre under den riktiga säsongen, tyvärr verkar det som att fler och fler tröttnar på läktaren.

Resten av kvällen blir det till att slappa inför ännu en intensiv arbetsvecka.