Då och då vaknar husmorsgenerna inom mig.

Döm om min förvåning när jag idag, i ett ärende utanför klinikens väggar, inser att jag i snart två år jobbat granne med ett paradisäppelträd som fullkomligen bågnar av mogna äpplen!
Den lyckan!
Hur har jag inte insett det tidigare?
Små gulröda äpplen som gör den godaste gelén som finns.

När jag var liten gjorde mamma alltid paradisgelé, sen flyttade vi, och trots att jag tjatade och tjatade och tjatade (ja det är sant) så flyttade mamma och pappa inte med paradisträdet till vårt nya hus.
Bör nämnas att jag var 7 år...
Efter ett tag kom jag över förlusten när jag insåg att vinbärsgelé var rätt okej.

Men nu!
Med dryga kilot äpplen kommer jag kunna äta gelé hur länge som helst!
Måste bara få tag i receptet först. Och burkar. Och paraffin...