Imorgon bitti skriver jag tenta, efter det kanske jag kan tänkas uppdatera bloggen lite.

Har ju ändå hänt en del dom senaste veckorna.

 

Har en lite konstig känsla inför den här tentan, eller rättare sagt har jag nog ingen känsla alls...

Jag har inte pluggat ens i närheten av så mycket som jag borde ha pluggat.

Det blev många lediga dagar över jul och en del dagar satt jag med böckerna framför mig men klarade inte av att fokusera så mycket att jag faktiskt läste något.

Trots det är jag inte ett dugg nervös. Trots att jag inte ens är säker på om jag kommer klara tentan.

En del grejer vet jag ju att jag har koll på, men när jag tittar på vissa frågor på dom gamla övningstentorna blir hjärnan helt nollställd.

 

Kanske det kommer till mig när jag sitter vid bänken imorrn förmiddag?

Eller så har min hjärna bara bestämt sig för att det inte är hela världen om man får göra en omtenta nångång.

 

Samtidigt säger stoltheten "klarade du hela Djursjukskötarutbildningen utan en enda omtenta så ska du klara Tandhygienistprogrammet också!"

 

Men ja, det ordnar sig.

I alla fönster brinner ljus,

Fint och pyntat är varje hus,

Jag längtar till en gransskogs sus.

 

Och imorgon är det dags!

Klockan är satt på tidig uppstigning, och imorrn kanske jag lyckas.

Har spenderat dagen med att fixa det sista, varit och köpt hundmat så att han klarar sig över jul och lite sådär.

Har börjat packa så smått, ska försöka få ner en del av det redan ikväll tänkte jag.

Bara att få in tre katter och en hund i bilen tar ju lite tid.

Sen ska julklappar, lite julbak och kläder med också.

Tur att jag har en kombi...

 

Ska bli grymt skönt att komma hem.

Har inte varit hemma på evigheter. Kommer inte ens håg när jag var hemma sist, men jag tror att det var i somras nån gång.

Innan jag skaffade Elliott var det iallafall.

Blir "intressant" att se vad han tycker om gammelkatten och vad gammelkatten tycker om honom.

Jag förväntar mig att Elliott kommer bli lika kär i honom som han är i katterna här, och jag förväntar mig att Bullen kommer att hata Elliott. Å andra sidan verkar Bullen ha blivit lite senil på senare tid, så det kanske kommer gå bättre än jag tror.

 

Julfirande, julmat, julmys, julgröt, uppesittarkväll framför tvn, klä granen och bara va.

Kunna släppa alla tankar på plugg (även om litegrann får följa med hem utifall att).

 

Men nu ska jag slänga i mig lite mat, för tredje dagen i rad - pyttipanna!

Idag med ett ägg också! Wihoo!

Shit, ibland kan man ju undra hur hjärnan är funtad egentligen.

I mina drömmars värld där är det ren och skär science fiction och fantasy. Iofs tycker jag att sånt är kul, så why not. Man blir bara jäkligt förvirrad när man vaknar.

 

Nattens dröm.

Kommer inte ihåg hur den började och kommer inte ihåg hur den slutade, jag vet bara att det var jag och Märit och våra hundar som var med i den, och vi flydde ifrån nånting.

Medan Bodil (Märits ena hund) stod och skällde på det vi flydde från sprang jag och Märit iväg och flög sedan iväg på våra hundar.

Hovawarts kan flyga. Det är ni medvetna om va? Och dom har inga problem med att samtidigt bära en fullvuxen människa på ryggen.

Elliott och Ellen hade dessutom hunnit bli vuxna, så ingen behöver vara orolig för att vi flyger på en valp.

När vi var säkra uppe i luften vände Bodil, kutade iväg som bara hon kan och steg till väders hon också.

 

Sen vet jag inte hur det slutade.

Jag vaknade av att Elliott kräktes ut lite skum på golvet. Måste ha varit jobbigt med en sån däringa flygtur mitt i natten.

 

Var tillbaks till veterinären med O'Malley i tisdags, dels för att kolla så att såren läkte ordentligt och dels för att ytterligare diskutera och spåna lite kring diagnosen.

 

Såren såg ganska fina ut, men ett par suturknutar hade börjat krypa ut, så dom klippte vi bort. Såret på frambenet är fint och läkt förutom ett litet ställe som fortfarande är lite sårigt. Troligtvis har han kunnat skava på det med kanten på tratten, eller så har han fått hjälp av sin mycket hjälpsamma lillasyster...

Jag röntgade katten också, alltid skönt att få uteslutet att det inte finns några metastaser någonstans.

Det fanns det inte. Lungorna såg väldigt fina ut, och buken också. Man kunde urskilja alla bukorganen väldigt tydligt, vilket ju låter väldigt bra egentligen. Men snarare betyder att han har lite väl mycket fett i buken.

Inte så konstigt eftersom den katten O'Malley jag hade i somras vägde cirka 4,5 kilo, men har gått upp något vansinnigt i vikt sedan kattungematen dök upp...

Han hade iallafall gått ner ett hekto sedan operationen, och snart är det kastreringsdags för Freja och därmed dags för övergång till vuxenfoder.

Kanske räcker det för att få ner O'Malley i vikt. Annars blir det pyssligt...

På röntgenbilderna upptäckte vi dock något väldigt spännande. Han har en gammal och läkt bäckenfraktur!

Han lär ha både fått den och hunnit läka den innan jag fick honom. Hade varit sjukt spännande att få se vad han gjort innan jag fick honom.

Han är ju en hittekatt och var iallafall säkert 8-9 månader när han kom till mig.

Nåja, bäckenfrakturen har han iallafall inget problem med. Han hoppar och skuttar och har sig utan problem.

 

Sen funderade vi lite mer kring diagnosen. Genom att läsa provsvaret kunde man inte riktigt komma fram till om det var mastceller som blivit tumöromvandlade eller om dom "reagerade på något annat". Mastceller är ju en del av immunförsvaret och det är dom som är först på plats i vävnaden vid en inflammation (eftersom dom flesta av dom redan bor i vävnaderna) och om dom är många kan det tyda på någon slags inflammatorisk process som pågår.

Slutsatsen av detta är att det inte är alls säkert att det är tumörer, det kan lika gärna vara något annat.

Och ska man behandla "något annat" så behandlar man det som om det vore en allergi.

 

Så nu har O'Malley fått lite kortisonspray för att spraya på områdena där hudförändringarna fanns. Och dessutom får han fiskolja som han ska en gång per dag.

Tack och lov tyckte han att fiskolja var rätt gott, så det var inga problem med att ge det till honom via spruta i munnen. Förhoppningsvis kommer han att fortsätta tycka om det. Annars är det inte särskilt enkelt att ge en katt 5 ml fiskolja. Och den doften vill man ju helst inte skvätta på kläder och möbler och resten av katten...

 

Så nu är det bara att behandla och avvakta. Men iallafall slippa oroa sig.

Om det var "riktiga" tumörer så finns risken att dom kommer tillbaks, eller så gör dom inte det. Det är bara att vänta och se.

Men frisk är han iallafall, tokkatten. Och vansinnigt gosig.

Idag har jag bakat bullar. Saffransbullar med mandelmassefyllning och lite apelsinzest i.

Hur goda som helst blev dom. Enda nackdelen är väl att jag glömde äta middag och smällde i mig 5-6 bullar istället. :)

 

Resten av dagen har jag spenderat med att städa och lyssna på Musikhjälpen.

Jag vet inte riktigt om min lägenhet är stökigare än vanligt eller om det är min motivation som tryter, för det känns inte som att jag kommer nånstans.

Hade hellre satt mig i soffan med djuren och myst under en filt framför någon rolig film.

Med en kopp te och en nybakt bulle (till, fast det kan jag inte som tur är för dom har jag stoppat i frysen).

 

Appropå advent så har jag väldigt lite julkänsla.

Det är alldeles för varmt och alldeles för snöfritt. Hur kan det inte vara minusgrader i mitten på december? Det här är ju värdelöst! Bara regn och slask, och stackars Elliott drar med sig en himla massa grus med sig in.

En adventsljusstake har jag uppsatt i köket, men mer julpyntat än så är det inte.

Julklappar har jag inte fixat några än, men det ska fixas nästa vecka.

Tyvärr känns det som att det blir nedskärningar i julklappsbudgeten igår.

Efter bilköp och bilkrångel och kattoperation så har sparkontot tömts radikalt.

Kul.

Tur att både frysen och skafferiet är fyllda sedan tidigare, lär inte svälta på ett tag iallafall.

Och tur att bensinen köps på kredit, det lider jag inte av förrän fakturan kommer. (tyvärr...)

 

Pratade iallafall med min kära klinik (samtidigt som jag fick provsvaret på O'Malley) och som det ser ut just nu kommer jag troligtvis att få möjlighet att jobba en dag i veckan efter årsskiftet. Wihoo!! :)

Ska bli fantastiskt skönt att få göra saker man kan och få se en annan verklighet än mina skolböcker.

Dessutom blir det ju så småningom ett välkommet tillskott i kassan.

 

Tar ett städröj till, sen ska jag sova.

Imorgon ska jag åka till skolan en sväng och sitta och träna lite på våra patientdockor Oskar.

Fick provsvaret på O'Malleys knölar igår. Det var inte någon ofarlig eosinofil historia, det var tre stycken mastcellstumörer.

Tidigare kallades det Mastocytom grad II, men nu har det tydligen bytt namn till Låggradigt Mastocytom.

Dom är oftast godartade, men när dom är "låggradiga" är det inte säkert att dom är det.

Rekommendationen är egentligen att operera området en gång till med tre centimeters marginal, men med tanke på att två av tumörerna satt på var sida om kinden och den tredje tumören satt på ovansidan av ena frambenet så är det inte ens fysiskt möjligt.

 

Min veterinär va inte helt påläst på just mastocytom på katt, så han skulle kolla med Universitetsdjursjukhuset i Uppsala för att se vad dom rekommenderar.

Mitt egna googlande (och extremt källkritiska synsätt) har kommit fram till att dom flesta verkar bli behandlade på tre olika sätt.

1) I bästa fall räcker det med kirurgi.

2) Man kan behandla med kortison (eftersom det krymper tumörerna) och något som heter cimitedin (som är en medicin som skyddar magslemhinnan och tarmslemhinnan, detta eftersom mastcellstumörer är histaminfrisättande och höga nivåer histamin i kroppen kan skada mag- och tarmslemhinnan.). I vissa fall verkar man även kunna behandla med antihistaminer (dvs typ allergimedicin), men det verkar oftast vara som förebyggande före kirurgi. (Eftersom när man opererar och pillar på tumörerna kan de "panikfrisätta" en himla massa histamin.)

3) Cytostatika och strålningsterapi. Rent generellt ser jag inte särskilt positivt på varken cytostatika eller strålning, dels på grund av hur dåligt djuret kan må under behandlingen, både katter och hundar lever i nuet, är det etisk och värt lidandet? Dessutom vet man inte hur mycket tid man vinner genom behandlingen, blir han "botad" så visst, men annars?. (Jag tror ju dessutom inte att O'Malleys mastcellstumörer är särskilt livshotande i dagsläget).

Och dessutom är jag inte helt säker på hur mycket sådan behandling kostar och hur mycket av det som försäkringsbolaget ersätter.

 

Så som läget är nu är det bara att hålla koll på att såren läker som de ska och vänta på svar från UDS.

Såren ser fina ut, tvättade dom och kollade extra noga på dem igår. Egentligen skulle han få bli av med tratten nu i helgen, men jag tar det säkra före det osäkra och låter honom ha tratten på tills det är 100% läkt. Han är ju dessutom inte ens besvärad av tratten. Det enda som är trist med tratten är att när han vill stryka sig mot mig så får jag en vass plastkant i benet.

Det var även den vassa plastkanten som väckte mig imorse. På kinden. Aj...

 

#fuckcancer

Hälften av dagen har typ gått åt skogen, men hälften av dagen gottgjorde det.

 

Idag åkte jag till Mariebergsskogen för att möta upp Elina och Sebastian (och Sara) för att gå på julmarknad.

Men innan jag kom dit satt jag i bilen och hade lust att putta den utför ett stup eller nått.

Den startade inte.

Ibland, när det är kallt och jag inte kört bilen på ett dygn eller mer, så har den varit lite svår startad, men det har nästan alltid gått på andra eller tredje försöket.

Idag försökte jag och försökte och försökte och det hände inget. Det snurrade och lät och någon gång då och då lät det som att den skulle hoppa igång, men icke.

Men så, på typ fyrtiotolfte försöket eller nått, då helt plötsligt bestämde den sig för att vakna till liv.

 

VARNING: LÅNG PARENTES.

Det är skönt att ha en bil, men det är minsann inte skönt att ha en krångelbil.

Häromdagen när jag kom hem upptäckte jag att det var jättevarmt kring ena framdäcket. Så klart skulle jag dit och pilla och brände ena fingertoppen på metallen innanför fälgen.

Suck.

Drygt 3500:- förra gången den va inne på verkstan, vad skulle det bli nu?

Extra "bra" att den skulle paja nu också, när jag måste vara i skolan varje dag.

Körde bilen till verkstan direkt klockan åtta och lämnade in den. Dom skulle höra av sig när dom tittat på den.

Sen fick jag hjälp av fina vänner. Sebastian kom och hämtade mig, och jag körde tillbaks honom till hans jobb och fick låna hans bil. Sen körde jag Elliott hem till Elina för att han skulle vara där över dagen.

Sen åkte jag till skolan och kom dit "bara" 20 minuter försenad...

Verkstan ringde under förmiddagen. Tydligen en slang för bromsvätskan som spruckit.

Ytterligare en dryg 1000-lapp för att byta denna.

Tjoho!

SLUT PARENTES.

 

Väl på plats i Mariebergsskogen mötte jag upp mitt sällskap och vi gick runt och kikade bland de olika stånden.

Hade varit väldigt mysigt om det inte hade snöat och blåst så väldigt.

Elliott var också med och fick träna lite på att sköta sig i kopplet bland en massa andra människor och hundar.

En hund skällde han till och med på. Det kanske finns lite kaxighet i honom ändå, för det var inte ett å-va-roligt-jag-vill-leka-skall, snarare ett du-kan-dra-nån-annanstans-skall.

Jag köpte en kolbulle och åt till lunch, och sen köpte jag även ett par lussekatter och äkta brända mandlar (inte såna rosa slibbiga...).

 

Sen åkte jag och Elina till IKEA för att hitta lite smått och gott, men det gick ju typ åt skogen. Det enda jag egentligen skulle ha var en billig batteridriven ledljusslinga med sugproppsfästen, men den kunde jag inte hitta.

Elina hade en hel hög med saker hon skulle ha, men inget av det fanns heller.

Men en köksklocka till Elina hittade vi iallafall. Jag kände mig lite ersättningsskyldig eftersom Elliott, genom att springa in i en vägg, lyckats ha ner hennes gamla köksklocka i golvet så att den gick i tusen bitar...

Konstigt nog gick det åt lite pengar ändå. Men (också det konstigt nog) bara på nödvändiga saker. Som typ lampor och plastskärbrädor. Och en ny vit Knubbis, eftersom Elliott tuggat sönder sladden på en sån för ett tag sen.

 

Efter IKEA åkte vi hem till E för att baka! Vi gjorde pepparkakor (inte ett bra recept, dom vart inte så goda som hembakta pepparkakor ska vara), lussekatter (jättegoda!) och saffransbullar (som kanelbullar, fast med saffran och bara smör och socker inuti. Också jättegoda!).

Så åt vi middag och sen fikade vi glögg och nybakt! Hur mysigt som helst!

 

Sen åkte jag hem och har inte gjort nått vettigt över huvud taget. Mest suttit i soffan och gjort ingenting och önskat att helgen kunde fortsätta några dagar till.

Vet att jag tidigare någon gång (säkert för flera månader sedan) skrivit inlägg om söndagsångest.

Hur jag hade söndagsångest varenda helg på slutet när jag jobbade på Solstaden, och hur den försvann sen när jag började på Ulvsbyn.

Nu är den tillbaks iallafall. Men den är annorlunda på nått vis, och jag kan inte riktigt förklara det.

Jag tycker ju att det är roligt när vi är i skolan, iallafall dom flesta övningarna är roliga, och det är kul att umgås med klasskamraterna, det är kul att lära sig nya grejer.

Men det är ändå fruktansvärt tråkigt att plugga och jag har ingen motivation längre.

Har hjälpt en tjej i min klass som har lite funderingar inför omtentan, och det är mycket roligare att hjälpa henne att plugga, och det är mycket roligare att hjälpa Märit med hennes skolgrejer än vad det är att plugga mitt eget?

 

Förstår det inte. Ibland känns det som att jag är världens velpotta och inte vet vad jag vill göra med mitt liv längre.

Fortsätta plugga? (Med en sjukligt låg "inkomst" och en budget som inte går ihop?)

Sluta plugga och börja jobba som djursjukskötare igen? (Men då måste jag flytta, för här i Karlstad finns det inget jobb för mig, och jag vill inte flytta, för här i Karlstad finns mina vänner.)

 

Nog med grubblerier för ikväll, känner att det här inlägget blev sjukt rörigt.

Duktigt av dig om du orkat läsa hela inlägget! Guldstjärna!! :)

Godnatt!

6 december kom vinterns första snö!

Och samma dag blev Elliott och resten av E-kullen 5 månader gamla.

 

Elliott verkade väldigt lycklig över att ha fått en så fin present.

Morgonpromenaden tog lite extra lång tid eftersom han studsade runt i snön och däremed glömde bort att han var både kiss- och bajsnödig...

Så det slutade med att jag fick gå in i skogen, till ett parti där så mycket snö inte hade kunnat falla. Då kom han på vad det var meningen att han skulle göra.

 

På lunchen var det tillräckligt ljust för att jag skulle kunna ta några bilder och filma honom lite där han stollade runt i snön.

 

Ja, vad ska man säga.

"Kom ihåg att hur det än går på utställningen, så åker du hem med samma underbara hund som du kom dit med."

 

Det gick både bra och dåligt, beroende på hur man ser det.

Elliott och jag fick inga rosetter, men han fick väldigt fin kritik och kommentaren "Behöver ringtränas."

Han studsade och galopperade, och som mest tog han kanske 2-3 travsteg i rad.

Tre varv fick vi på oss, men jag fick ändå inte fason på honom. Antagligen var väl min hjärna nervös och påverkade Elliott lite för mycket.

Kanske nybörjartur förra gången, när han travade hur fint som helst.

Det fick mig väl att förvänta mig att han redan hade koll, men hur ska han kunna det?
Elliott lär sig bara det som jag lär honom.

 

Men han är iallafall världens finaste, både med och utan rosetter.

 

 

Det gick bra mycket bättre för Märit och Ellen, hon fick hederpris, blev bäst i ras (valp) och placerad 3:a i gruppfinalen!

 

Träffade en Hovawart till på utställningen. Och världen är väldigt liten ibland, för det var visst min gamla förskolefröken som ägde honom.

Stor och ståtlig, långbent, blond och lugn. Kanske en liten hint om vart Elliott är på väg?

När jag var yngre gick Sabrina - tonårshäxan på tv. Ett av mina favoritprogram på den tiden.

 

I ett avsnitt skulle Sabrina och Harvey plugga tillsammans, men eftersom hon skulle vara barnvakt samtidigt (och det inte gick så bra) så kommer jag ihåg att Harvey väldigt många gånger upprepade "mitosis is...", det vill säga "mitos är...".

Då visste jag inte vad mitos är, men det vet jag idag.

Men nu är det ju inte ens det mitt inlägg skulle handla om. Utan upprepningar av en pluggfråga som det känns som att den aldrig kommer få något svar.

 

Och det är en sån del av en mening som snurrat runt i min skalle konstant hela helgen.

"Karies är en multifaktoriell sjukdom, beskriv..."

Och jag tror inte att uppgiften kommer få något svar ikväll heller, min hjärna känns stendöd.

 

Har varit på Ulvsby ikväll efter skolan, med Elliott och O'Malley.

Elliott har varit snorig hela helgen, och lite rinnig i ögonen, men blivit bättre nu verkar det som. Ville ändå ha honom kollad och veterinären tyckte inte heller att det var något mer som behövde göras för närvarande iallafall.

Skulle han bli sämre så får man ta tag i det då.

Hoppas bara att han kan få bli frisk. På lördag är det ju utställning, och är han fortfarande "sjuk" då så är det nog ingen större idé att åka dit.

 

O'Malley behövde också ett veterinärbesök.

För ett tag sedan upptäckte jag ett litet sår på ena kinden precis bakom där morrhåren fäster in. Såret var litet och såg ut att va på väg att läka, så jag tvättade av det och tänkte inte så mycket mer på det. Någon vecka senare såg jag att det fortfarande var pälslöst men läkt, men såg mer ut lite som en vårta än ett gammalt läkt sår.

Så häromdagen upptäckte jag att han fått ett likadant sår på andra sidan, precis på samma ställe, plus att det gamla såret var lite blodigt igen.

Och imorse upptäckte jag dessutom att han slickat upp ett sår på ena frambenet. (Hade ju jätteproblem för några år sedan med ett sår på det andra frambenet. Det såret höll han också på och slickade upp hela tiden, och det krävdes tratt och sårtvätt i tre veckor innan det läkt.)

Men, den här gången ska det tas på allvar ordentligt. Veteriären trodde på någon eosinofil historia (be mig inte förklara, för det kan jag inte utan att läsa på lite innan) så i nästa vecka ska han opereras och vävnaden ska skickas iväg på analys, så får vi se vad det blir av det sen.

 

Nu tror jag att jag faktiskt gjort mig förtjänt av lite popcorn eller nått.

Har till och med köpt tandtråd idag, för det ska man använda varje dag, särskilt när man plugga till tandhygienist. Då ska man även kunna visa folk hur tandtråd ska användas, så det är väl bäst att lära sig...

Tydligen måste man kunna borsta tänderna ordentligt också...

Nej, bara för att jag mestadels uppdaterar om Elliott och skolan nu för tiden så har jag ju faktiskt inte glömt bort att jag har katter också, tre stycken till och med.

 

Innan Freja kom hit var katterna för det mesta som två delade läger. Morgan höll sig på sin kant och O'Malley höll sig på sin. På kvällarna kunde de ligga i sängen samtidigt men det var ju mest bara för att jag också låg där och det var mysigt.

Någon enstaka gång kunde dom ligga tillsammans, men det var väldigt väldigt sällan.

Nu har Freja flyttat in och det verkar nästan som att hon har svetsat samman gruppen. (Eller så utgör dom bara en enad front mot hunden...)

O'Malley och Freja ligger och myser tillsammans och Morgan och Freja ligger också och myser tillsammans.

Och Freja ser till att få bli tvättad så ofta som möjlligt.

Det tog ett tag innan Morgan tyckte att han kunde sänka sig till den nivån. Att tvätta någon annan än sig själv...

Men nu gör han det ändå. :)

 

Men egentligen kan man väl säga att O'Malley och Morgan fortfarande är var sitt läger, det är bara att Freja flyttar sig mellan båda två och befinner sig där hon har lust.

Snart är lilla fröken fem månader, tiden går så fort.

Hon växer och växer, kommer inte dröja länge tills hon är ikapp Morgan tror jag.

 

Han växer och växer.

Varje gång jag träffar någon som jag inte träffat på en vecka eller mer får jag höra "jösses vad stor han har blivit!"

 

Och det är sant. Han ligger på en stadig viktökning på ungefär ett kilo i veckan och idag blir han 20 veckor.

Tänk att min lilla plutt snart är 5 månader gammal!

Tänk att jag har varit hundägare i nästan tre månader!

Inte konstigt att jag hittar hundgodis och bajspåsar i nästan varenda byx- och jackficka...

 

I söndags var han på utställning på 4H-gården här i Karlstad tillsammans med sin ena syster (Ellen) och två av sina bröder (Elton och Eddie).

Riktigt kul att se hur bröderna vuxit! Ellen träffar jag ju oftast flera gånger i veckan, men det var lika kul att träffa henne också. Och alla mattarna såklart! :)

Ellen blev BIR (Bäst i rasen) och femma i gruppfinalen. Eddie blev BIM (Bäst i motsatt kön). Elton blev tvåa i klassen (tror jag man kallar det??) efter Eddie, och Elliott blev trea.

Alla syskonen fick hederspris och vi blev även bästa uppfödargrupp!

 

Nästa helg är det dags för utställning igen, men den här gången i Arvika. Blir spännande att se vilket resultat vi får då.

Det är bara jag och Märit som ska dit då, plus en Hovawart till men det vet vi inte vilken det är och i vilken klass den tävlar.

 

För några dagar sedan var jag och Märit ute och spårade med hundarna. Ett kort blodspår och ett personspår till Ellen och Elliott och varsitt långt blodspår till Agnes och Bodil.

Elliott var inte så duktig på blodspåret, han hittade på en himla massa andra saker att göra istället. Typ kolla efter vart syrran va nånstans och äta lite rådjursbajs som låg bredvid spåret.

Men han spårade nån meter här och där iallafall, och hittade leksaken i spårslutet så då fick han godis och massor med beröm.

Personspåret gick mycket bättre. Han hittade spåret nästan direkt och följde det i princip hela vägen. En gång gick han av det och gick tillbaks och hittade det igen. Jätteduktigt!

Försökte leka med leksaken i spårslutet men det var inte särskilt intressant. Godis är mycket roligare än leksak, så han fick en halv näve korv istället.

 

Jag undrar hur det är tänkt egentligen.

Dom här fyra veckorna går vi 8:30-16:30 varje vardag. Intensiva dagar och massor av kliniska övningar.

Lärarna vill att vi ska vara väl pålästa när vi kommer till övningarna, det vill säga vi ska studera litteraturen före.

 

Dessutom har vi 6 stycken temaarbeten som ska göras under den här tiden. Dessa består av litteraturstudier och individuella arbeten som ska skrivas och som sedan ska sammanställas gruppvis.

 

På vilken tid är det tänkt att detta ska göras?

På den där tiden mellan 16:30 och läggdags då man egentligen vill göra något som inte har med skolan att göra?

Typ umgås med vänner, äta middag, ta promenader med hunden och träna hunden, mysa med katterna, titta på film...

 

När jag blev färdig djursjukskötare insåg jag hur skönt det skulle bli att vara klar när klockan blir 17.

Att få gå hem och göra precis vad som helst, eller ingenting, resten av kvällen.

Nu är den tiden slut för ett tag framöver.

 

Men hey, snart kan jag allt om karies iallafall. Alltid något.

Nu är jag några månader in i utbildningen och känner att jag börjar bli lite varm om fötterna.

Det blir roligare och roligare för varje dag, men vissa dagar är jag fortfarande lite tveksam till om det här verkligen är rätt. Om jag vill sitta och peta folk i munnarna varenda dag.

Men som läget är nu är jobb inte ett alternativ, eftersom det inte finns något i Karlstad och jag inte har någon större lust att flytta till något ställe där jag inte känner någon.

Och nu när jag har Elliott har jag ju heller ingen lust att flytta någonstans som är ännu mer "stadsaktigt" än vad Karlstad är.

Vill ha nära till skogspromenader och spårmarker. Och brukshundsklubbar.

 

Denna veckan har vi varit i skolan hela veckan, och dom kommande tre veckorna kommer vi också vara det.

Varje dag från 8:30 till 16:30. Och på något vis ska vi försöka få in fyra-fem grupparbeten på den tiden också.

Hejdå fritid...

 

Häromdagen fick vi peta i munnarna på varandra för första gången. Då skulle vi med en sond undersöka och registrera blödning i tandköttet. Och igår fick vi visa tandborstning på varandra.

Igår eftermiddag tittade vi på röntgenbilder. Det var det roligaste på hela veckan.

Undrar om man kan få jobba som enbart röntgengranskare?

Och slippa läbbiga parodontitmunnar och rökare?

 

Nej, nu ska vi inte låta så pessimistiska. Tjohej vad roligt det är att plugga! Det enda jag saknar är min månadslön!

Ett CSN på 45.000 (eller vad det nu är) per termin är en pluttinkomst när lägenheten kostar 5400:- per månad och dom dessutom kommer höja hyran ytterligare efter årsskiftet (igen, grr...)

 

I lördags var det så äntligen dags för Sebastians och Elinas bröllop!

Mycket förberedelser var det, på fredagen var vi på Almars krog (där bröllopet skulle hållas) och fixade lite dekorationer och övade på hur vi skulle gå.

Och dagarna innan hade jag både sytt löparna till borden och gjort klart fotoramen som skulle hänga ner från taket och folk skulle fota sig bakom.

Resten av kvällen spenderades hemma hos Elina och vi drack vin, pratade om allt och ingenting, spelade spel, la ansiktsmask och åt kopiösa mängder popcorn.

 

På lördag morgon gick vi upp vid åtta, åt frukost och började förbereda oss så smått.

På grund av en blandning av nervositet och dåligt minne kommer jag knappt ihåg vad vi gjorde.

Men jag plattade iallafall håret och fick topparna klippta.

Vi sminkade oss i lugn och ro, fick frisyrerna fixade, var iväg och handlade det allra sista som behövdes och åt lunch.

Efter lunch var det påklädningsdags. Bruden fick på sig sin klänning och vi tärnor fick på oss våra. Brudens mor fick ta på sig sin klänning själv, den var inte lika avancerad att klä på sig. :)

Strax innan tre kom Sebastians mamma och hämtade upp oss och vi åkte iväg.

När vi kom till Almars krog slog nervositeten igång på riktigt.

Munnen blev torr och knäna skakade.

Vi gick upp på loftet, hittade marsalkerna och ställde oss på led redo att gå uppför "altargången". Vet inte om det heter något särskilt när man inte är i en kyrka, så jag kallar det för altargången iallafall...

Jag gick med Pompe, Casandra gick med Einar och Emma gick med Räven.

Jag och Pompe gick först, och alldeles för långsamt. Anledning: min jävla sko som tyckte att den inte behövde sitta kvar på foten just precis då... Suck.

Men det blev bra ändå till slut. Och alla hann fram innan låten var slut som tur var.

 

När jag stod där framme och väntade på att Elina skulle ta sig fram var det väldigt nära till tårarna, ögonen var väldigt fuktiga. Att se hur förväntansfull Sebastian var, och att se hur rörda alla som satt ner på stolarna var.

Det kändes helt fantastiskt att få vara med om något sånt här.

Elina kom fram och Sören (Elinas pappa) lämnade över henne till Sebastian. Jag tog över buketten och vigselförättaren började prata lite.

Både Sebastian och Elina svarade "Ja" på varsin fråga och jag, som även agerade ringbärare, fick lämna över ringarna till dom.

Sen var ceremonin färdig och vi gick ut igen.

 

Ganska direkt efter vigseln så var det fotografering för brudparet och under tiden fick bröllopsgästerna roa sig med några quizfrågor och lite mingel.

Sen kom brudparet och efter att ha fått en hel del såpbubblor blåsta över sig var det fördrink och skål för brudparet innan alla fick sätta sig till bords.

Förrätt (västerbottenbakelse) och varmrätt (lammytterfile) serverades och åts med god aptit. Jösses vad gott det var!

Drack vin och lyssnade på alla som höll fina tal.

Sören sjöng en jättefin låt till Elina och då var det dags för tårar igen.

Efter varmrätten nån gång var det min tur att hålla tal också. Just då var jag mer nervös än jag varit någon gång under dagen.

Att prata inför folk på det där viset är det värsta jag gjort. Men det gick bra, jag överlevde, jag fick ganska många att skratta med min liknelse "kärlek är som tänder" (Ja, jag är väl ganska skadad...) och jag lyckades till och med att inte spilla vin över klänningen när jag utbringade skålen.

Men det var enbart tack vare att det var ganska lite kvar i glaset. Hej, darrhänt!

 

Efter alla tal var det dags för bruden och brudgummen att dansa sin vals. Så fint!

 

Och nån gång därefter var det tårtdags! (Och kaffe!!)

Jättesmaskig tårta var det, synd att man redan var så mätt annars hade det nog kunnat få plats en bit till.

 

Efter tårtan var det fest!

Musiken drogs igång ordentligt och vi spenderade resten av kvällen på dansgolvet. Det tog inte lång tid innan skorna fick stå still i ett hörn och alla dansade barfota.

Klockan 2 på natten stängde Almars och det var dags att åka hem igen efter en riktigt härlig dag!

Sov gott den natten kan jag säga.

 

Som jag sa i talet:

Man skulle kunna säga att kärlek är som tänder, dom finns där redan från födseln och med tiden växer dom sig större. Dom är starka och tål många påfrestningar och man kan reparera dom, även om dom ibland behöver lite hjälp på traven.

Av hela mitt hjärta önskar jag er att lycka och kärlek som finns. Att ni kan lära er saker av varandra och om varandra, dela varandras intressen och utveckla nya intressen tillsamans.

Att få dela den här dagen tillsammans med er har varit en ära för mig.

 

 

 

I lördags var det dags för Elinas möhippa. Vi har planerat hur länge som helst känns det som, och försökt hålla datumet hemligt och det lyckades vi med. I princip iallafall.

Dagen var jättetrevlig!

Det började med att vi åkte hem till henne på morgonen vid åtta och ringde på och bultade på dörren och kidnappade henne i bara morgonrocken.

Sen åkte vi hem till Casandra och åt frukost och dom som inte skulle köra bil fick lite champagne också.

Efter frukosten åkte vi till Karlskoga och Boda Borg. Jag har hört att det ska vara väldigt roligt och det var det. Men mycket svårare än vad jag hade trott. Det var fysiska utmaningar och intelligenstest och några blandade, och efter varje avklarat uppdrag fick man en stämpel.

Jag fick två stämplar. Av typ tjugofem möjliga...

Men ibland tror jag att man är för smart för sitt eget bästa. Man tror inte att det är den enklaste lösningen som är rätt, man tror att det ska vara svårare och mer långsökt, fast det egentligen inte är det. Och då har man helt plötsligt ingen aning om hur man ska lösa uppgifter...

Efter Boda Borg åkte vi tillbaks till Karlstad och bytte om till lite slappare kläder och gick in till stan och letade upp ett ställe där vi skulle testa på poledancing, alltså strippstångsdans.

Det var också roligt och fruktansvärt jobbigt.

Jag vet att jag inte är särskilt stark i armarna, men att jag var såhär svag...

Och vilken träningsvärk! Och vilka blåmärken! Tjohej.

Efter dansen hade Elina lite uppdrag som hon skulle slutföra och hon klarade av vartenda ett! Duktig tjej!

Och sen gick vi hem igen, bytte om till finare kläder och återvände in till stan för middag och utgång.

Åt gott lamm med palsternacksgrejs och sen friterad camembert med vaniljglass och varm hjortronsylt till efterrätt.

Måste säga att lammet var gott, men efterrätten den slog allt! Hade kunnat äta en portion till om den inte hade kostat dryga hundralappen...

Sen gick vi ut, först var vi på Harrys och sen var vi på Röda Rummet och sen, efter stängning och ännu lite senare vad det dags att åka hem och sova.

Sov rätt skönt efter en intensiv dag!

 

Tenta nummer ett är avklarad och närträff nummer två är avklarad.

Tentan vete tusan hur den gick, men jag har ju skrivit den iallafall. Bara att vänta tre veckor och hoppas att jag faktiskt förstått uppgifterna.

I början så kändes det som att, tusan, det här har jag ju koll på! Jag har lärt mig det här! Jag har faktiskt fattat vad jag läst trots att det gått så himla trögt.

Jag satt, på riktigt, och LOG när jag skrev svaren på frågorna.

Sen vet jag inte riktigt vad som hände, på sista frågan kände jag mig plötsligt jätteosäker. Helt plötsligt kändes det som att jag fattat allting helt fel, att jag inte alls hade den kollen jag trodde jag hade. Att jag tänkte på ett sätt som man mycket väl kunde tänka på, men inte på det sättet som läraren tyckte att man skulle tänka på.

För den här kursen var inte fakta (känns det som) den var tankar, diskussioner och reflektioner men med referenser, inte ens egna sunda förnuft.

Aja. Orkar inte grubbla, försöker hålla kvar vid den där positiva känslan jag började med. Ett G är allt som krävs. Ett VG är bara plus i kanten.

 

Vi började även på nästa kurs såklart. Odontologi 1. En anatomikurs. En faktakurs.

U N D E R B A R T !

Och dessutom består kursen av en hel del saker jag redan kan. (Fast på djur då, men det mesta heter ju samma sak ändå.)

Hur tänderna namnges, hur dom räknas, hur många rötter dom har, lägesbenämningar, vävnader, skelett, muskler, nerver och blodkärl.

Okej, det har tillkommit en hel del nerver, blodkärl, muskler och skelettdelar jag faktiskt inte kan, men jag kan grunderna.

Jag kan dom där krångliga ologiska ytbenämningarna på tänderna, och jag fattar logiken i resten som jag ska lära mig. Jag vet vilken tand 14 och 27 är, jag vet vad som menas med mesialt och distalt. Och jag vet till och med vad en ameloblast är, vad den gör och när den finns i kroppen.

Bara att plugga glosor och titta på bilder.

Måste säga att jag älskar anatomi. Kan man få plugga anatomi resten av livet?

 

Och Elliott har varit jätteduktig under veckan. Jag har varit hemma hos honom på lunchrasten, rastat honom, aktiverat honom lite och slängt i mig min egen mat. Och det har funkat väldigt bra.

Han har verkat lugn när jag kommit hem, oftast har han gäspat stort och varit ganska nyvaken.

Några dagar har det varit lite kiss på golvet, så uppenbarligen har han ju varit vaken och kissat någon gång däremellan.

Men idag hade vi ett genombrott tror jag. Han sov hela natten utan att vakna och kissa och när jag kom hem på lunchen fanns det inget kiss någonstans.

Tror faktiskt att idag är den första dagen utan kiss på golvet.

Efter att skolan tog slut idag (vi gick bara till lunch) så åkte jag och träffade Märit och vi tog en tur i skogen med hela hundgänget.

Det var trevligt, men jobbigt. Mina ben är inte vana vid att gå i skog med stövlar på fötterna.

Men Elliott hade kul och blev ordentligt trött. Just nu sover han som en klubbad säl. Det är knappt så att jag vill väcka honom, men med både kvällsmat och massa vatten i kroppen så kommer han nog snart vara väldigt nödig, och ärligt talat så är jag rätt trött på att torka kiss...

 

Efter skogsturen så tog jag en tur till Ulvsby också, det var dags för Frejas andra spruta i grundvaccinationen, så nu är det avklarat också. Bara att vänta ett par månader till så kan hon få bli kastrerad också.

Freja gillar dock inte att åka bil. Hon låter inte särskilt mycket i vanliga fall, men jösses vad hon jamade både på väg till och från veterinären. Kändes lite som en Morgan i miniatyr, men han har ju blivit rätt duktig på att åka bil nu, jamar nästan bara när det svänger lite för mycket.

 

Nä, nu kommer jag inte på att skriva något mer, det kommer bara bli rörigt.
Kanske min hjärna är lika trött som Elliotts? Borde ha gått och lagt mig för en timme sen.

Imorrn tänkte jag att jag skulle vara duktig och plugga lite, eller iallafall skriva ut lite papper och ta helg sen. :)

Om 12 timmar sitter jag och skriver tenta.

Har precis skrivit ut typ 300 sidor lagtext och annat som ska med på tentan.

Tror att detta är första tentan jag skriver där det är meningen att man ska ha med sig all litteratur enligt litteraturlistan. Det känns helt sjukt.

Å andra sidan så är det här den enda tentan, under hela mitt liv, som jag känner mig osäker på om jag kommer klara.

Så att få ha med sig litteratur eller inte känns lite skit samma.

 

Igår tränade Elliott på att åka buss. Eller tränade och tränade, han fick vara så god och följa med mig på bussen helt enkelt. Men han var iallafall jätteduktig. Låg ner vid mina fötter, satte sig upp ibland när det gick folk förbi men var inte överdrivet intresserad av dem.
Och på vägen hem var han så trött efter alla intryck under kvällen att han i princip sov hela vägen hem. Förutom de gånger jag matade honom med godis för att han var så duktig.

Mellan bussturerna så var jag hemma hos Elina och umgicks, pysslade med ståltråd och drack vin. Vi käkade kebabtallrik (mmm så gott!) och lite senare kom några tjejer till. Hade väldigt trevligt, men det fick bli en ganska kort kväll. Resten av tjejerna skulle ut, men jag och valpen åkte hem och sov istället. Det kändes väldigt välbehövligt.

 

Idag har Elliott varit ute och röjt lite i skogen tillsammans med sin syster och resten av Hovawart-gänget. Det var väldigt trevligt.

Sen dess har jag städat lägenheten och förberett mig på att en klasskompis ska komma, hon ska sova hos mig under veckan.

Det blir lite annorlunda. Jag vet inte hur länge sen det var någon sov över hos mig sist, och framförallt inte flera dagar i rad. Blir konstigt.

Ska nog ta och plocka iordning mina böcker och papper som ska med imorrn. Och pennor. Kommer ha skrivkramp vid lunchtid imorrn...