<3 och utställningsrapport!

För varje dag jag spenderar i det lilla röda huset med vita knutar i Askerudssätter desto fler dagar vill jag spendera där.
Det har verkligen blivit ett paradis på jorden för mig.
Aldrig har jag väl varit så utvilad som efter varje helg jag spenderat där. Friskluften och tystnaden är helt fantastisk.
Helgen har varit både lugn och intensiv.
I lördags åkte vi till Vattenlandet i Sunne tillsammans med fyra av Martins vänner. Vi åkte en massa vattenrutschbanor, flöt runt sittandes uppblåsta dubbeldonuts i strömmen och satt och gottade oss i dom varma lagunerna.
Himla trevligt och roligt var det. Kul att få känna sig som en liten unge igen även fast vi sex nog höjde medelåldern rätt ordentligt...
Åkte hem och åt tacos efteråt. Man blir hungrig av att bada! Och sen åkte vi hem till det ena paret och spelade Dr. Mario. Elliott skulle få träffa en potentiell blivande kompis, men Elliott ville inte vara kompis med honom, så Elliott fick hänga ute i trädgården medans den andra hunden fick vara med inomhus. Elliott verkade lika nöjd med det. En hel inhängnad gräsmatta för sig själv liksom!
 
Innan vi somnade som stockar lite senare på kvällen ställde vi väckarklockan på alldeles-för-tidigt-för-att-vara-en-ledig-söndag. Dvs klockan 6. Usch.
Vi fixade lite mackor och saft till picknickkorgen, rastade hunden och plockade med utställningskoppel och belöningsgottor och sen åkte vi mot Ransäter.
Mötte upp Märit på parkeringen och gick för att leta upp ett bra ställe att slå upp tältet och ställa hundburarna. Hittade en finfin plats precis intill våran utställningsring.
Det tog inte så lång tid innan det var dags för Hovawartarna.
Elliott och jag gjorde vår officiella utställningsdebut i öppen klass mot en annan blond hane. Elliott skötte sig så himla bra, så jag blev så stolt över honom! Han travade jättefint, studsade inte nånting och stod still och verkade obrydd när domaren kände igenom honom.
Han fick ganska bra kritik, men i slutändan blev det ändå bara "Good" som betyg, vilket är tredje bästa. "Excellent" är bäst och "Very Good" är näst bäst. Sen finns det Sufficient och Disqualified och "KEP - Kan ej prissättas" också, men dom vill en ju verkligen inte ha!
Anledningen till att betyget blev "dåligt" trots fin kritik var för att domaren ville att Elliott skulle ha bredare, mer maskulint, huvudform och mer muskler i front och bakdel. En del av det kommer väl komma med åldern. Öppenklass tävlar man i från 24 månaders ålder, och Elliott har ju inte ens blivit 25 månader än, så det är väl i tidigaste laget kanske.
Sen ska jag försöka träna lite mer med honom. Lite pilatesboll och mer offroad i skogen. Och kanske ska jag försöka våga mig ut med honom på lite cykelturer. Måste bara komma över min rädsla att ramla av cykeln först... Hjälm, armbågs- och knäskydd och en kudde på rumpan vore bra att ha...
 
Men om man bortser från betyget, som ju egentligen inte alls är dåligt, så är jag väldigt nöjd med vår debut! Med tanke på hur studsig Elliott varit på de inofficiella utställningarna så hade jag aldrig kunnat tro att han skulle sköta sig så här bra!
 
Bättre gick det för Märit och hennes hundar!
Ellen fick Excellent och blev Bäst i Ras och fick CACIB (Som är något fint som jag inte kommer ihåg vad det betyder just nu). Bodil fick Excellent och vann cert! Och Agnes fick Very Good.
 
Eftersom Ellen blev BIR så skulle hon få ställa upp i gruppfinalen också. Så jag och Martin stannade kvar för att titta på den också. Tyvärr gick det inget vidare där, men det ska man tydligen inte bli förvånad över. Hovawarten är ingen utställningsras och domarna verkar knappt bry sig om att slänga ett öga åt deras håll.
(Egentligen är jag rätt anti-utställning då det ofta verkar vara stora hundar med mycket päls eller små hundar med intryckta näsor som premieras. Eller små hundar med mycket päls och stora hundar med intryckta näsor beroende på domarens tycke och smak...)
 
Sen åkte vi hem till Sunne igen och satt i soffan och sträcktittade på repriser av Hela Sverige Bakar. Slutade dock med att Martin tittade  på det och jag somnade i hans knä och missade finalprogrammet...
Men efter tuppluren blev jag iallafall pigg igen och fick sätta mig i bilen och köra hem till Karlstad.
 
Ännu en härlig helg!
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0