2020

Jag undrar om jag ska "börja" blogga en gång om året.
Det verkar ju vara ungefär så ofta jag kommer ihåg det, alternativt tar mig tid till det...
 
Funderar på att antingen stänga ner bloggen eller lösenordsskydda den, sparar ner alla mina gamla inlägg så att jag åtminstone har dem kvar för mig själv som dagboksanteckningar.
Det är väldigt intressant att sitta och läsa gamla inlägg och se hur mycket som har förändrats och hur mycket som är lika.
 
I förra inlägget hade vi ganska nyligen sålt huset och flyttat.
Och nu har vi köpt ett hus, som vi får nycklarna till första april.
Det ska bli väldigt spännande, och väldigt skönt.
Spännande att för första gången i mitt liv få äga ett eget hus. Plötsligt känns det som att jag borde känna mig vuxen och ansvarstagande, men det vete tusan...
Skönt att äntligen få lite mer plats, att få lite luft mellan möblerna och inte känna att man kliver på varandra för att komma fram.

TACK OCH LOV, att Martin jobbar borta måndag - torsdag för jag tror att vi hade gått varandra på nerverna i detta lilla huset vi bor i nu.
 
Anyway, jag vet inte riktigt mer vad jag ska skriva. Vet ju inte ens vilka det är som fortfarande går in på den här bloggen med jämna mellanrum, så jag vet inte riktigt för vem jag uppdaterar. Förutom mig själv då...
 
Djuren mår bra. Relativt iallafall.
Hade med Skrållan till jobbet för ett tag sedan för att fixa tänderna, hon hade några fula tänder som hon blev av med på grund av TR/FORL. Men hon är piggelin och äter som en häst. Hon går på dietfoder just nu och går sakta men säkert ner till en slankare kropp.
Morgan har kronisk njursvikt, men den är under kontroll. Han får blodtryckssänkande och blodproppsförebyggande medicin. Och ibland får han även lite aptitstimulerande. Han äter mestadels mjukmat av valfri sort, för han är inte så förtjust i torrfoder. Han vill gärna småäta torrfoder, men det går inte att ha fri tillgång på torrfoder framme för då äter Skrållan upp det...
Morgan är ändå sitt vanliga jag, gapar och skriker för att få uppmärksamhet och världens mysigaste sovsällskap som gärna ska ligga som en mössa på huvudkudden.
Mysigt, men kanske inte så bra för min nacke/axlar...
 
Elliott är också piggelin. Han är 6,5 år nu. Helt SJUKT hur tiden springer iväg!
Eventuellt ska vi snart operera bort hans analsäckar, för dom har krånglat lite av och till. Just nu är dom i en bra period dock, så vi får väl se hur det blir.
Idag var jag och Elliott och tränade i Älvenäshallen efter ett lite för långt träningsuppehåll.
Elliott (och jag), blev trötta ganska fort, men det var roligt att träna igen. Även om det var lite tråkigt att vara där själv.
Å andra sidan kan det vara bra att vara där själv, för då behöver jag inte oroa mig för att Elliott ska hitta på dumheter med nån annan hund.
 
Vi hörs.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0