Strange relationship...

På ett sätt är jag lite lustig. Jag lever mig in i filmer och böcker kanske aaaaningen lite för mycket.
(Alla dom romantiska dito då så klart)
När jag sett klart en film, t.ex. Kate och Leopold, kan jag i flera dagar gå och fundera på hur jag skulle bete mig om en underbar främmande man från förr i tiden kom och "swept me of my feet".
Och ikväll, när jag precis läst ut första boken ur Twilightserien, då undrar jag såklart vart jag måste gå för att hitta en kille som Edward...
Finns det nån vänligt sinnad vampyr som är singel tro? Hmm...

Det är vid såna här tillfällen som jag får lust att skriva ett sånt där uttömmande blogginlägg där alla mina känslor blottas. Ett sånt där poetiskt dagdrömmande inlägg, som kan betyda ingenting eller  allting.
Det är ett sånt inlägg som tar evigheter att skriva, för man vet inte vad som ska skrivas, vilka formuleringar som ska användas eller vad du som läser ska anta genom att läsa mellan raderna.
Efter ett sånt här inlägg kan folk tro att man är helt galen.
Eller bara lite desperat.
Eller fruktansvärt uttråkad.
Det är ett sånt härnt inlägg som man funderar länge på om man ska publicera, eller om man ska hålla Backspace intryckt en stund, och istället skriver något meningslöst om dagen som varit...

För att alla ska slippa grubbla den här gången, så skriver jag lite klartext som sammanfogar allting.
Jag är sjukt trött på att vara singel. Desperat trött.
Jag är trött på alla romantiska filmer och böcker där allting är perfekt, eller iallafall kommer sluta perfekt.
Jag vill träffa någon som visar att filmer och böcker inte är verkligheten, inte livet, utan att man bygger sin egen romantiska komedi. Som inte är påhittad och har ett garanterat perfekt slut...
Men var finns han nånstans?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0