My personal brand of heroin

Jag har hamnat i en läsarperiod igen.
Det är nog det som allra mest kan förklara min frånvaro ifrån bloggen.
Varje kväll efter jobbet har jag slagit mig ner i soffan, först med Twilight, sedan med New Moon, Eclipse och nu till slut Breaking Dawn, som jag läste ut igår morse.

Det finns så mycket att säga om mina känslor när jag läser dom här böckerna, men samtidigt går det ändå inte att beskriva dom på ett tillräckligt bra sätt.
Det är som att min längtan efter kärlek växer med varje ord jag läser, men samtidigt blir växer sorgen också, eftersom kärleken inte finns i närheten inom överskådlig framtid, vad jag vet...

Förra gången jag läste Twilightserien, för två år sedan, kom jag fram till att det är sjukt ohälsosamt, rent psykiskt, för mig att läsa dom här böckerna.
Jag blir så instängd i fantasivärlden så det finns inget i den riktiga världen som är tillräckligt bra för att kunna tränga igenom bubblan.
Och att verkligheten innebär ett stressigt jobb och ibland alldeles för långa arbetsdagar gör att jag mer än något annat VILL fly till fantasivärlden.
Jag känner ju helt klart att det är riskabelt, att något skulle kunna kollapsa totalt, om jag tillät det.
Jag vet inte...

För att ytterligare gotta ner mig i vampyrvärlden såg jag alla tre filmerna i ett svep.
Filmerna är inte riktigt lika ohälsosamma, dom ger inte lika mycket utrymme till egna funderingar och fantasier.

Men det värsta är ändå tomheten efteråt.
Tomheten efter att ha läst ut alla böckerna, och tittat på de tre filmerna, och inser att det dröjer ända tills november innan första delen av sista filmen kommer ut på bion.
Och sen lär väl andra delen låta sig väntas på ett halvår om inte mer.

Jag fortsatte gårdagens filmmaraton med ett Robert Pattinson-tema.
Först Remember Me.
En trevlig film. Mer längtan efter kärlek, närhet, omtanke.
Och slutet, som jag grät när jag insåg hur filmen skulle sluta.
Just då ångrade jag nästan att jag tittat på filmen.
Nu i efterhand gör jag inte det längre.
Det är en jättebra film, den får en att fundera över livet, vilka beslut man tar. Vilken inverkan ens beslut har på människor runt omkring en.

Sedan Water for Elephants.
Det är något särskilt med Robert Pattinsons karaktärer.
Så seriösa och oskyldiga, men ändå någon slags våldsamhet som lyser igenom och ibland stiger raka vägen upp till ytan.
Han vet nog hur han ska välja sina roller, och han gör det bra.
Water for elephants är en film man ska se, så enkelt är det bara...

När den filmen tog slut satt jag framför datorn och slösurfade. Hittade till Stephanie Meyers hemsida.
Hittade utkastet till Midnight sun som hon lagt ut där.
Dom 264 sidorna läste jag inatt.
Att få läsa början av Twilight från Edwards synvinkel är något särskilt, det är tusen gånger bättre än att få läsa genom Bellas ögon.
Nu efter att jag läst Midnight sun känns det som att det fattas något i resten av böckerna.
Det är som att jag nu inser att det finns två halvor av samma historia, det är klart att det gör, men innan visste jag inte att jag ville veta.

Nog med grubblande.
Jag har en känsla av att nästa bok jag kommer uppslukas av är The Host, så det är säkrast att jag kliver in i min egen verklighet en stund först...



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0