Ett vägskäl

Känns som att en hel del av mina senaste inlägg handlat om att helgen är slut.
Förstår inte varför helgen måste vara slut så fort, och så ofta.
På något konstigt vänster känns det som att det är mycket fler måndagar än vad det är helger.
Och något som jag såg på facebook tidigare idag:
Varför är måndag så långt ifrån fredag, och varför är fredag så nära måndag.

En mycket bra fråga.
Tredagarshelg vore inte helt fel faktiskt.
Men. Trots att helgen bara är två dagar så har jag iallafall gjort lite vettigt.
Jag har tränat båda dagarna. Core och crosstrainer igår och spinning idag.
Träningsvärken från boxningspasset är borta, men nu har jag istället träningsvärk i ljumskar och mage efter gårdagen.
Å andra sidan känns det väldigt skönt, för det bevisar ju faktiskt att jag gjort nånting.

Jag fick ett infall igårkväll och spelade Wii Fit.
Det visade sig att det var 119 dagar sedan jag spelade det sist, och att jag gått upp 6 kilo sedan dess.
Yay vilket glädjebesked!
Inte.
Får hoppas att jag lyckas gå ner dom där 6 kilona på dom kommande 119 dagarna, och kanske lite till.
Träningslusten har jag iallafall hittat tillbaka till.
Endorfinkicken har börjat bli beroendeframkallande.
Och kanske kanske har jag till och med blivit tillräckligt trött på min situation för att införa ett sötsaksförbud.
Kakpaketen avlöser varandra, och att ligga i soffan och äta kakor blir man inte smal av.
Man blir inte ens smal av att sitta på en cykel och äta kakor.

Kanske kan jag klara mig fram till jul utan kakor, godis, chips och glass?
Kanske ännu längre?

Anticookiemonsterchallange starts NOW.

Nu ska jag fylla på mina uttömda energidepåer med lite MAT!
Undrar om jag hittar något skoijgt i mina skåp.
Vad kan man äta till kidneybönor och majs?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0