Crying is good for the soul

Nackdelen med att se Stargate SG-1 i efterhand, efter att dessutom ha sett Stargate Atlantis är att veta att oavsett vad som händer så kommer dom överleva eftersom dom är med i Atlantis allihopa.
Det tar bort lite känslor och överraskningsmoment.

Så idag ser jag S05E21 och tårarna rinner över.
Trots att jag vet att han kommer vara med i kommande säsonger så vet jag inte riktigt hur det ska lösa sig.
Tänk om man ändå hade en manusförfattares fantasi.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0