#fuckcancer

Fick provsvaret på O'Malleys knölar igår. Det var inte någon ofarlig eosinofil historia, det var tre stycken mastcellstumörer.
Tidigare kallades det Mastocytom grad II, men nu har det tydligen bytt namn till Låggradigt Mastocytom.
Dom är oftast godartade, men när dom är "låggradiga" är det inte säkert att dom är det.
Rekommendationen är egentligen att operera området en gång till med tre centimeters marginal, men med tanke på att två av tumörerna satt på var sida om kinden och den tredje tumören satt på ovansidan av ena frambenet så är det inte ens fysiskt möjligt.
 
Min veterinär va inte helt påläst på just mastocytom på katt, så han skulle kolla med Universitetsdjursjukhuset i Uppsala för att se vad dom rekommenderar.
Mitt egna googlande (och extremt källkritiska synsätt) har kommit fram till att dom flesta verkar bli behandlade på tre olika sätt.
1) I bästa fall räcker det med kirurgi.
2) Man kan behandla med kortison (eftersom det krymper tumörerna) och något som heter cimitedin (som är en medicin som skyddar magslemhinnan och tarmslemhinnan, detta eftersom mastcellstumörer är histaminfrisättande och höga nivåer histamin i kroppen kan skada mag- och tarmslemhinnan.). I vissa fall verkar man även kunna behandla med antihistaminer (dvs typ allergimedicin), men det verkar oftast vara som förebyggande före kirurgi. (Eftersom när man opererar och pillar på tumörerna kan de "panikfrisätta" en himla massa histamin.)
3) Cytostatika och strålningsterapi. Rent generellt ser jag inte särskilt positivt på varken cytostatika eller strålning, dels på grund av hur dåligt djuret kan må under behandlingen, både katter och hundar lever i nuet, är det etisk och värt lidandet? Dessutom vet man inte hur mycket tid man vinner genom behandlingen, blir han "botad" så visst, men annars?. (Jag tror ju dessutom inte att O'Malleys mastcellstumörer är särskilt livshotande i dagsläget).
Och dessutom är jag inte helt säker på hur mycket sådan behandling kostar och hur mycket av det som försäkringsbolaget ersätter.
 

Så som läget är nu är det bara att hålla koll på att såren läker som de ska och vänta på svar från UDS.
Såren ser fina ut, tvättade dom och kollade extra noga på dem igår. Egentligen skulle han få bli av med tratten nu i helgen, men jag tar det säkra före det osäkra och låter honom ha tratten på tills det är 100% läkt. Han är ju dessutom inte ens besvärad av tratten. Det enda som är trist med tratten är att när han vill stryka sig mot mig så får jag en vass plastkant i benet.
Det var även den vassa plastkanten som väckte mig imorse. På kinden. Aj...
 
#fuckcancer


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0