Hälften av dagen har typ gått åt skogen, men hälften av dagen gottgjorde det.

 

Idag åkte jag till Mariebergsskogen för att möta upp Elina och Sebastian (och Sara) för att gå på julmarknad.

Men innan jag kom dit satt jag i bilen och hade lust att putta den utför ett stup eller nått.

Den startade inte.

Ibland, när det är kallt och jag inte kört bilen på ett dygn eller mer, så har den varit lite svår startad, men det har nästan alltid gått på andra eller tredje försöket.

Idag försökte jag och försökte och försökte och det hände inget. Det snurrade och lät och någon gång då och då lät det som att den skulle hoppa igång, men icke.

Men så, på typ fyrtiotolfte försöket eller nått, då helt plötsligt bestämde den sig för att vakna till liv.

 

VARNING: LÅNG PARENTES.

Det är skönt att ha en bil, men det är minsann inte skönt att ha en krångelbil.

Häromdagen när jag kom hem upptäckte jag att det var jättevarmt kring ena framdäcket. Så klart skulle jag dit och pilla och brände ena fingertoppen på metallen innanför fälgen.

Suck.

Drygt 3500:- förra gången den va inne på verkstan, vad skulle det bli nu?

Extra "bra" att den skulle paja nu också, när jag måste vara i skolan varje dag.

Körde bilen till verkstan direkt klockan åtta och lämnade in den. Dom skulle höra av sig när dom tittat på den.

Sen fick jag hjälp av fina vänner. Sebastian kom och hämtade mig, och jag körde tillbaks honom till hans jobb och fick låna hans bil. Sen körde jag Elliott hem till Elina för att han skulle vara där över dagen.

Sen åkte jag till skolan och kom dit "bara" 20 minuter försenad...

Verkstan ringde under förmiddagen. Tydligen en slang för bromsvätskan som spruckit.

Ytterligare en dryg 1000-lapp för att byta denna.

Tjoho!

SLUT PARENTES.

 

Väl på plats i Mariebergsskogen mötte jag upp mitt sällskap och vi gick runt och kikade bland de olika stånden.

Hade varit väldigt mysigt om det inte hade snöat och blåst så väldigt.

Elliott var också med och fick träna lite på att sköta sig i kopplet bland en massa andra människor och hundar.

En hund skällde han till och med på. Det kanske finns lite kaxighet i honom ändå, för det var inte ett å-va-roligt-jag-vill-leka-skall, snarare ett du-kan-dra-nån-annanstans-skall.

Jag köpte en kolbulle och åt till lunch, och sen köpte jag även ett par lussekatter och äkta brända mandlar (inte såna rosa slibbiga...).

 

Sen åkte jag och Elina till IKEA för att hitta lite smått och gott, men det gick ju typ åt skogen. Det enda jag egentligen skulle ha var en billig batteridriven ledljusslinga med sugproppsfästen, men den kunde jag inte hitta.

Elina hade en hel hög med saker hon skulle ha, men inget av det fanns heller.

Men en köksklocka till Elina hittade vi iallafall. Jag kände mig lite ersättningsskyldig eftersom Elliott, genom att springa in i en vägg, lyckats ha ner hennes gamla köksklocka i golvet så att den gick i tusen bitar...

Konstigt nog gick det åt lite pengar ändå. Men (också det konstigt nog) bara på nödvändiga saker. Som typ lampor och plastskärbrädor. Och en ny vit Knubbis, eftersom Elliott tuggat sönder sladden på en sån för ett tag sen.

 

Efter IKEA åkte vi hem till E för att baka! Vi gjorde pepparkakor (inte ett bra recept, dom vart inte så goda som hembakta pepparkakor ska vara), lussekatter (jättegoda!) och saffransbullar (som kanelbullar, fast med saffran och bara smör och socker inuti. Också jättegoda!).

Så åt vi middag och sen fikade vi glögg och nybakt! Hur mysigt som helst!

 

Sen åkte jag hem och har inte gjort nått vettigt över huvud taget. Mest suttit i soffan och gjort ingenting och önskat att helgen kunde fortsätta några dagar till.

Vet att jag tidigare någon gång (säkert för flera månader sedan) skrivit inlägg om söndagsångest.

Hur jag hade söndagsångest varenda helg på slutet när jag jobbade på Solstaden, och hur den försvann sen när jag började på Ulvsbyn.

Nu är den tillbaks iallafall. Men den är annorlunda på nått vis, och jag kan inte riktigt förklara det.

Jag tycker ju att det är roligt när vi är i skolan, iallafall dom flesta övningarna är roliga, och det är kul att umgås med klasskamraterna, det är kul att lära sig nya grejer.

Men det är ändå fruktansvärt tråkigt att plugga och jag har ingen motivation längre.

Har hjälpt en tjej i min klass som har lite funderingar inför omtentan, och det är mycket roligare att hjälpa henne att plugga, och det är mycket roligare att hjälpa Märit med hennes skolgrejer än vad det är att plugga mitt eget?

 

Förstår det inte. Ibland känns det som att jag är världens velpotta och inte vet vad jag vill göra med mitt liv längre.

Fortsätta plugga? (Med en sjukligt låg "inkomst" och en budget som inte går ihop?)

Sluta plugga och börja jobba som djursjukskötare igen? (Men då måste jag flytta, för här i Karlstad finns det inget jobb för mig, och jag vill inte flytta, för här i Karlstad finns mina vänner.)

 

Nog med grubblerier för ikväll, känner att det här inlägget blev sjukt rörigt.

Duktigt av dig om du orkat läsa hela inlägget! Guldstjärna!! :)

Godnatt!