Influensa

Har för första gången i mitt liv genomlidit en släng av influensa.
 
Gick och la mig när jag kom hem efter jobbet i fredags förra veckan. Sov 12 timmar och vaknade upp med hög feber, huvudvärk, halsont och värk i hela kroppen.
Tänkte väl att det skulle gå över tills på måndag, det brukar mina förkylningar göra.
Typiskt att behöva ligga sjuk hela helgen.
Influensa är inte en vanlig förkylning. Jag var inte frisk på måndag.
Och inte tisdag, onsdag, torsdag eller fredag heller.
Igår förmiddag började jag äntligen se en ljusning. Febern var borta.
En hel vecka sjuk från jobbet.
Stora klumpar av dåligt samvete eftersom vi redan innan någon är sjuk är kort om folk där.
Men jag förträngde det och inriktade mig på att sova, dricka vatten och bli frisk.
Jag vet inte hur många timmar jag sovit den här veckan eller hur många liter vatten.
Känns som att jag sovit konstant, vaknat då och då för att inse att febern inte lämnat mig.
Levt på panodil. Druckit vattenglas efter vattenglas. Övergav små glas för stora glas och nu de sista dagarna har jag druckit direkt ur litermåttet.
Mat kunde jag knappt tänka på första delen av veckan. Fick i mig lite lasagne och kanske någon skorpa eller riskaka.
En effektiv bantningskur, även om jag inte rekommenderar den.
Men något gott ska väl komma ur eländet? Jag behöver inte längre kämpa för att nå 80-kilosstrecket, influensan har skickat dit mig.
 
Något av det värsta med att ligga sjuk är ändå ensamheten.
Det känns konstigt att sakna mänskligt sällskap samtidigt som man verkligen inte vill träffa någon.
Samtidigt som hostan och halsontet trollat bort ens röst, så man skulle ändå inte kunna prata.
Katterna fick hålla mig sällskap. Dom säger inte så mycket, så jag har inte behövt försöka prata.
Dom är bra på sällskap. Ligga nära eller ännu hellre, ligga ovanpå.
Dessutom finns det ingen risk att dom smittas av influensa. :)
Mamma har ringt några gånger, va inte särskilt lätt att prata med henne. Fick viska för det mesta, men det lindrade iallafall min hemlängtan något.
Jag insåg att när jag blir sjuk, då blir jag som en litet barn igen.
Helst av allt vill jag ligga hemma i min egen säng hos mamma och pappa, kura ihop mig i en förälders famn och bli struken över håret.
Bli serverad vatten och saft (men slippa meningen "Du måste äta något.")
Bli ompysslad och bortskämd.
 
Men, vuxen och sambolös som jag är så får jag pyssla om mig själv istället.
Och jag överlevde ju faktiskt.
Frågan är hur jag kommer överleva morgondagen, dags att jobba igen.
Känns som jag glömt bort allt och kommer däcka i soffan vid lunch.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0