Första dygnet för Elliot på Gruvlyckan, och första dygnet för mig som nybliven hundägare.

 

Dagen började kl 5 imorse, ljudet av en pipande valp är bra mycket effektivare än en väckarklocka.

Innan jag ens öppnat ögonen och startat hjärnan hade dock Elliott gjort en pöl på golvet.

Men vi tog en sväng ut ändå, och där kissade han lite till.

 

Han fick frukost, som han väl tyckte va sådär. Varför äta när man kan leka? Varför äta när man kan mysa och pussas? Varför äta när det inte finns någon konkurrens från syskonen längre?

Förmiddagen passerade, sakta men säkert, och jag och Elliott var ute på små promenader ytterligare några gånger.

Tyvärr har jag haft dålig timing idag.

Ena gången tänkte jag att "nu måste han nog kissa snart", sekunden senare gör han en pöl på hallgolvet.

Nästa promenad är vi ute längre. Promenerar i "skogen" vid Gruvlyckan och han bajsar två gånger.

När vi väl kommer in visar det sig dock att han inte hade tid att kissa. Det fick köksgolvet lida för.

Men sedan dess har det gått bra. Och han har kissat ytterligare tre (tror jag) gånger utomhus.

 

Jag har pluggat halvhjärtat under dagen, och Elliott har hållt mig sällskap vid soffan. Antingen i soffan, bredvid soffan eller under soffbordet... Ett riktigt litet plåster lär han bli.

Väldigt bra när man är ute dock. Han är max två meter från mig trots att han får lov att gå utan koppel.

Och säger man "kom" så kommer han för det mesta skuttandes som om man är den roligaste människan i världen.

 

Nu på eftermiddagen körde vi lite bilträning också. Jag hade fått kontakt med en tjej från en tidigare tandhygienistklass som hade ett par böcker jag ville köpa. Så vi tog en sväng till Kristinehamn, och det gick väldigt bra måste jag säga.

Inte mycket pipande alls, på vägen dit ville han gärna klättra runt lite, men på hemvägen var han rätt trött och låg mest stilla hela tiden.

 

Jag avslutade bilturen med en skogspromenad vid elljusspåret på Våxnäs. Vi promenerade runt i blåbärssnåren och både jag och Elliott tuggade i oss några blåbär var. Smaskigt!

 

Idag har jag även märkt hur man förvandlas till en tvångssocial människa när man har hund, eftersom alla tycker att ens hund är så himla gullig.

Och Elliott verkar tycka att alla människor är roliga att prata med.

Två tanter med varsin hund har jag pratat med idag. Elliott var dock rätt avvaktande mot hundarna, nosade mot deras håll och skällde lite.

 

Katterna sitter fortfarande på tryggt avstånd och spanar på Elliott, speciellt när han skäller på dem...

Hur ska man lära honom att han inte får göra det egentligen? Även om hans skällande bara innebär att han vill leka med dem så är det ju inte direkt så katterna ser det.

 

Nu får det bli lite avslappning framför tvn. Alla ska äta kvällsmat och sen blir det nog tidig sänggång.

Imorgon ska jag försöka ta mig till biblioteket och mataffären medans Elliott sover förmiddag... Får väl se om jag lyckas.