Förra veckan började läsårets två sista kurser. En klinisk kurs där vi för första gången ska få träffa riktiga patienter istället för att öva på varandra, samt en teoretisk kurs om forskning och statistik.

Båda kurserna känns ungefär lika tjoho. Eller inte.

Jag vet inte om det märks (...) men jag är inte så där jättetaggad på min utbildning direkt.

På onsdag nästa vecka ska jag ha min första riktiga patient och lite då och då, när jag tänker på det, är jag så nervös att jag helst skulle vilja gå och spy.

Men jag antar att det är nu det gäller. Det är nu jag kommer få veta om det här är något för mig eller inte. Eller om det börjar bli dags att se sig om efter ett jobb som inte tar slut efter semestermånaderna.

 

Den andra kursen är ju hyfsat intressant iallafall. Att läsa forskningsrapporter kan vara rätt kul om dom handlar om någonting intressant. Statistik är ju sådär dock. Vi slapp läsa den kursen i Skara eftersom utbildningen inte var treårig dock, men nu kommer jag visst inte ifrån det.

 

Helgen har iallafall varit ganska hundfokuserad. Igår var jag och Elliott ute i skogen. Jag la två spår till honom, ett lite kortare och ett lite längre. Sen tog vi en promenad medans spåren fick ligga till sig. Vi hittade en liten badplats som var öde, så Elliott fick plaska runt lite. Hoppas att den kommer vara öde i sommar också, men jag vet inte, det låg några fritidshus i närheten, så risken är väl att det kommer vara folk där ibland.

Sen gick vi spåren. Så här i efterhand inser jag att jag nog skulle ha gått det korta spåret först. Och att jag nog antingen måste börja snitsla mina spår eller skaffa mig ett bättre minne och ett större självförtroende och lita mer på hunden som faktiskt har näsan och känner dofterna. Första apporten hittade vi utan problem, men nånstans mellan första och andra apporten gick vi vilse och gick åt motsatt håll jämfört med vart spåret skulle gå...

Efter lite virrande runt i spåret (och ett ilskeutbrott på min gps i telefonen som inte visade rätt position så det gick ju inte att hitta spåret den vägen iallafall.) så hittade vi tillbaks iallafall och fick tag i den näst sista och sista apporten. Två apporter blev dock kvar ute i skogen nånstans. :(

Sen pausade vi lite innan vi gick det korta spåret, och det gick bättre. Fyra apporter av fyra möjliga insamlade och Elliott gick jättefint. Han hittade till och med en apport som inte var våran men som låg typ ett par decimeter ifrån mitt spår... Det var skönt både för hans och mitt självförtroende tror jag, så han fick lite extra korv.

 

Efter spåren så stollade vi oss lite, tränade inkallning på längre avstånd än vanligt (vilken fart han kan få till!) och lite fritt följ med vändningar och halter. Min fina kille. När matte är glad och han är på G då känns det så sjukt bra!

 

Idag tränade vi lite skiften mellan stå och ligg för att få lite fart i läggandet. Jag vet inte riktigt vad resultatet blev dock, men det blev ju snabbare än "ja ja, en tass i taget så är jag snart nere i backen" som han brukar köra i vanliga fall. :)

Vi tränade lite mer grejer också, men jag har glömt bort vad det var. Måste nog ta och börja skriva träningsdagbok eller nått...

 

Nu sitter jag och grejar med papper och Elliott ligger mitt på golvet och sover. Har skrivit ut några vetenskapliga artiklar som dom kommande temaarbetena ska bygga på, så jag ska ta och läsa igenom dom också så fort jag skrivit klart här.