Det har blivit en hel del hundträning under andra halvan av denna veckan.

Det är ju så härligt väder så man känner ju mest för att va utomhus mest hela tiden. Och Elliott är ju störtnöjd varje gång vi går ut så...

 

I torsdags åkte jag till Sörmon och träffade Märit och Inger som går patrullhundskurs tillsammans. Dom hade redan lagt ut spår när jag kom så då passade vi på att fika medans hundarna fick träna på att "ligga i bas" som dom gör på patrullhundskursen. Elliott var väldigt lugn och duktig för det mesta, förutom de gånger han trasslade in sig i kopplet eller låg på marken och ålade sig i de torra barren som en clown.

Sen gick vi spåren, hundarna fick två spår var. Första spåret gick bra, men det gick lite fort på slutet, så vi missade en spårapport, men direkt när vi var klara så släppte jag på honom på samma spår igen och försökte hålla in honom lite och då märktes det tydligt att han koncentrerade sig mer på då hittade vi den sista apporten också!

Andra spåret gick inte så bra. Dels fattade inte jag vart spåret började riktigt, så det blev ofokuserat redan från början. Sen hade vi sällskap av Inger också, som Elliott inte känner, och det var nog lite för intressant för att han skulle orka koncentrera sig på en sak. Men efter lite vägledning så fick vi tag i alla apporterna iallafall. (tror jag).

 

Fredag blev vilodag, men igår var vi ut igen.

Jag trampade runt i skogen och la ett spår var till alla hundarna (man får grymt bra motion alltså).

Elliott gick fint i spåret, lagom fort. Och jag kom ihåg att jag skulle hålla i lite och inte låta honom rusa iväg när han inte följer spåret. Och vi hittade alla apporterna!

 

Och idag blev det viltspår med blod och en klöv (lite småäckligt men vad gör man inte för hunden...).

Elliott nosade väldigt intensivt direkt han kom på spåret och efter en liten stund reste sig pälsen lite på manken på honom och han var lite sprättig. Viltspår är ju lite annorlunda när det är något "levande" dom följer. Även om rådjursklöven varit stendöd länge och nötblodet likaså.

Ett tag trodde jag att han gått av spåret, men man ska lita på hunden och vi hittade minsann slutet utan problem!

 

Väldigt roligt! Väldigt bra motion! Och väldigt bra hjärngympa för Elliott.

I torsdags låg han i princip däckad resten av dagen och nu är han betydligt lugnare än vad han brukar vara.

Men det är väldigt fascinerande att se hur bra deras nos verkligen funkar. Att de kan registrera minimala doftpartiklar och på längden av ett fotspår avgöra åt vilket håll personen gått beroende på hur gamla doftmarkörerna är.

Från nio månaders ålder får man göra anlagsprov för viltspår, så det är nått vi ska satsa på iallafall. Elliott har nog potential att bli viltspårschampion så småningom, vi måste träna lite på det bara. :)

 

Imorgon och hela nästa vecka blir det praktik, så det är väl lika bra att förbereda lite inför det.

 

See ya!