Sockerutmaningen.

Den här sockerutmaningen går faktiskt mycket bättre än förväntat.
Jag har fuskat medvetet några gånger, men efter varje gång har jag ångrat mig. Inte direkt efter. för det är ju gott med fika liksom.
Men dagarna efter har sötsuget kommit tillbaks med ökad kraft. Inte kul.
 
Jag har också insett att det var väldigt bra att utmaningen är tre månader lång, den pågår ju fram till mitten av april. Och det är väldigt skönt, känns det som, för kroppen att faktiskt vara utan såna saker.
Jag saknar det inte särskilt mycket. Bara ibland kan jag känna att "åh vad gott det vore med en kaka eller nått".
Men eftersom jag aldrig kan bestämma mig för vad som skulle vara godast att äta, så har jag aldrig fallit för frestelsen att köpa hem något.
Och det är först nu som även hjärnan och förnuftet verkar inse att kroppen klarar sig YPPERLIGT utan kakor, godis och chips.
Läsk har ju aldrig varit ett problem för mig, det har jag aldrig haft någon dragning till även om det är gott nån gång ibland.
 
Så nu kan jag faktiskt ärligt säga att efter den här utmaningen är över så är risken väldigt liten att jag kommer gå tillbaks till mina gamla vanor. Det säger ju sig självt att det inte är hälsosamt att smälla i sig ett helt paket kakor på en kväll. Och finns det ett paket hemma så sparas det inte.
Choklad kommer jag nog införa igen, mörk choklad är ju faktiskt knappt onyttigt och mjölkchoklad och liknande kan jag faktiskt klara mig utan. Skulle vara Snickers då möjligtvis.
 
För några veckor sedan så var jag även inne i gruppen på Facebook och läste om hur många som hade gått ner i vikt och allt möjligt, men det brydde jag mig inte särskilt mycket om. För jag hade ju inte gått ner nått i vikt, även om det kändes som att jag mådde bättre.
Så häromdagen när jag skulle väga Elliott så var jag ju tvungen att väga mig själv också (eftersom han inte riktigt fattat det där med att ställa sig på vågen). Och döm om min förvåning när jag insåg att jag inte bara gått ner i vikt, jag hade till och med gått ner i vikt så att jag passerat ett av mina gamla delmål.
Och det om något är ju sjukt peppande till att inte gå tillbaks till "kakdieten".


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0