Mentalbeskrivning med E-kullen

 
 
 
Ända sen jag fick veta vilket datum vi skulle göra mentalbeskrivning (MH) med E-kullen så har jag längtat och längtat.
Och i söndags var det äntligen dags!
Dagen innan hade jag, Märit och Elisabeth (som har Eddie) mött upp ute i skogen för att spåra med hundarna. Har ju tagit en liten spårpaus med Elliott eftersom han varit i sin egen lilla värld, men gjort ett par spårupptag med honom som gått fint.
Och spåret gick väldigt fint, han tappade bort sig ett par gånger, men hittade tillbaks, förutom sista gången, då tappade han bort sig, men vindade in slutapporten så han hittade slutet iallafall. :)
 
Sen åkte vi hem till Märit, träffade Katarina (som har Eskil) och Hanna (som har Cathla, "valparnas" mamma). Vi gick bort till pizzerian och åt mat och pratade.
Jag åt en falafeltallrik som var jättegod, men jag blev så mätt så jag trodde jag skulle spricka.
Vi betalade för oss och gick hem igen, det började bli sent och vi skulle ju upp tidigt dagen efter, så jag tackade för mig och åkte hemåt.
Tog en kvällsrunda med Elliott, gick in och kollade att allt jag skulle ha med mig på morgonen var förberett och klart och så gick jag och la mig.
Och sen låg jag och vred på mig i säkert en timme. Lite blandad nervositet och positiv pirrighet. Jag var liksom uppe i varv och kunde inte riktigt slappna av och somna.
Men till slut somnade jag iallafall för helt plötsligt var klockan sex och väckarklockan började pipa.
Det är bra att vara lite pirrig på morgonen, för då har jag inte ro att ligga och snooza. Så jag klev upp, gjorde mig iordning, gav Elliott lite frukost och sen gick vi ut och tog en ordentlig morgonpromenad.
Jag var lite nervös för att Elliott skulle kissa ner hela MH-banan, så jag gick ifrån mina vanliga principer och lät honom kissa på varenda sabla träd han ville kissa på. Det blev några gånger. Men sen verkade det tomt iallafall, så mission accomplished. :)
 
Sen åkte jag ut till Karlstad brukshundklubb där MH:t skulle hållas och gick en liten promenad till och sen gick jag upp till klubbstugan och anmälde att jag var där och stod och hängde lite tills dom andra också kom dit.
Jag och Elliott skulle starta först, så jag var lite nervös innan. Men det kändes ändå rätt bra eftersom jag varit figurant innan och vet lite hur det går till iallafall.
Så vi startade, fick gå runt publiken och fram till testledaren och säga hej. Precis som jag trodde så hälsade Elliott med hopp och studs precis som vanligt. Han tyckte att det var roligt att leka och kampade rättså bra. Inkallningen gick väl sådär, men det tog inte en evighet att få in honom iallafall.
Nästa moment, lilla bytet gick superfint. Elliott sprang med full fart mot bytet båda gångerna, första gången nosade han lite tveksamt först men andra gången tog han den direkt.
Avståndsleken gick ungefär också som jag trodde att den skulle göra. När figuranten startade och kom ut och rörde sig hade Elliott full koll, men sa inget. När jag kopplade loss honom och släppte fram honom sprang han, men stannade en bit ifrån gömslet. När figuranten började prata så började Elliott skälla och när hon kom fram och lekte så tyckte han att hon var knepig och sprang mest runt och stollade sig och skällde. Jag fick gå fram till figuranten och då kom Elliott också och tyckte att "jaha, var det en människa man kan leeeeka med! Det fattade ju'nte ja..." *hopp och studs*.
På dumpen och skramlet blev jag mycket positivt överraskad. Elliott kan ju ibland reagera lite övermycket om något plötsligt skrämmer honom, så jag trodde att han skulle hoppa en meter upp i luften och studsa därifrån, men det gjorde han inte. Dumpen backade han lite, skällde lite men sen gick han fram och nosade nästan direkt. Och skramlet brydde han sig knappt om över huvud taget. Kröp ihop en halv sekund men gick fram och nosade direkt efter.
Min lilla tuffing. ;)
 
Sen kom det mest spännande momentet. Spökena!
Elliott började skälla på dom direkt när dom visade sig, sen skällde han nästan hela tiden med lite kortare avbrott, men han befann sig mestadels vid min sida, eller strax bakom. En gång gjorde han ett kast bakåt och då ska man släppa hunden om den "försöker fly bakåt mer än kopplets längd". Han gick inte särskilt långt bakåt, men han höll sig där och skällde och väntade på att nån skulle göra nått.
Jag fick gå och ställa mig framför ena spöket och prata lite. Och då går han och luktar på det andra spöket, haha. Så då fick jag gå dit istället och ta av luvan på henne. Och så blev Elliott superglad och hälsade, sen gick jag till det andra spöket och tog av den luvan också och då blev han lika glad igen!
Människor är superkul men spöken är läskigt...
 
Sista delen, då ska man leka igen för att se om dom blivit påverkade av testet. Han var lite trött det märkte jag, men inte så värst. Han lekte inte lika energiskt men han sprang efter trasan och tog den när den kastades iväg.
Sen lekte vi med Elliotts egna trasa under två skott och sen stod vi passiva under två skott och Elliott klarade det galant. Inte en endaste reaktion, precis som jag förväntat mig.
 
Att gå MH-banan med Elliott var verkligen hur kul som helst! Nästan så att jag ville gå en gång till. :)
Men jag fick "nöja mig" med att gå med och titta på när alla andra syskon (utom ett som inte kom) gjorde sina MH:n. Och dom gick superfint dom också. Lite individuella skillnader här och där, men över lag en väldigt jämn och fin kull.
Märit, kullen och vi valpköpare fick så mycket beröm av både domaren och testledaren efteråt så jag blev alldeles tårögd.
Det var så himla kul att träffa valparna igen. Dom har blivit stora allihopa! Och extra roligt att både mamma Cathla och pappa Rocky och deras ägare också kom dit!
 
Lånad bild från Märit, som jag tror att Rockys husse tog. :)
Från vänster: Eddie, mamma Cathla, Elliott, mormor Agnes, Ellen, Elton, Eskil, Emil och pappa Rocky. Plus ägarna då såklart.
 
 
 


Kommentarer
Märit

Ja det blev en toppendag det där =)

2014-10-05 @ 19:51:06


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0