Rallylydnadstävling

Så blev det dags för min och Elliotts tävlingsdebut.
Jösses så nervös jag var. På morgonen kändes det inte så farligt, men så fort jag kom till klubben och tittade på Nybörjarbanorna då började det pirra ordentligt i magen.
Träffade Anna och Erik och vi satte upp vårat tält där vi skulle tillbringa våra pauser. Anna tävlade med Sirius i avancerad klass. Sen kom Märit och hälsade på lite, hon skulle va funktionär på tävligen.
 
Såg att ett moment som heter typ "sitt framför" fanns med alldeles för många gånger, det funkar ibland bra, ibland... inte så bra.
Däremot fanns det flera favoritmoment med också, så jag kände mig hoppfull.
 
Första starten blev ganska tidigt då vi hade startnummer 6 i ena gruppen. Gick banvandringen och domaren förklarade hur hon ville ha det. Gick banan ett par gånger till och blev mer och mer kissnödig för varje steg. Gick och nervöskissade men var nog nästan lika kissnödig efteråt... Suck.
 
Hämtade Elliott från tältet, värmde upp lite och matade honom med lite korv så att han skulle veta vad som väntade efteråt.
Ställde mig utanför banan och väntade på att bli inropad. Nervositeten steg och det märkte Elliott och plötsligt var gräset mycket mer intressant än matte. Domaren ropade in oss och jag försökte samla ihop oss. Visste inte riktigt om jag kunde samla ihop oss hur länge som helst eller inte, så jag stressade nog in på banan lite för tidigt egentligen.
När jag gick över bandet var det som att nervositeten hittade ännu ett steg högre upp på skalan. Darrade som ett asplöv och glömde nästan bort att jag hade en hund bredvid mig. Dessutom glömde jag bort att vara glad och berömma min vovve som gjorde det han tyckte var säkrast. Nosade i gräset och försökte att inte bry sig så mycket om den där konstiga personen som höll i kopplet.
Vi tog oss igenom banan iallafall, och i efterhand så var det roligt även om det var väldigt nervöst och Elliott gick i sin egen lilla värld ibland. Men då och då fick jag kontakt med honom och några av momenten gjorde han jättefint!
 
Efter målskylten slappnade hela kroppen av och när jag klivit över bandet som var gränsen till banan busade jag ordentligt med Elliott och gav honom en hel näve korv. Å då var matte mycket roligare igen.
 
Den andra starten blev efter lunch, då hade vi startnummer 50.
Jag försökte intala mig att det inte var något att vara nervös för. Konstigt nog glömde jag bort att det stod folk utanför och tittade på oss, men det räckte tydligen att domarn gjorde det.
Inför andra starten övade vi lite mer på momenten, jag körde lite klicker, busade med en leksak och belönade kontakt om och om igen.
Innan vi gick in på banan hade vi ganska bra kontakt och det gick mycket bättre denna gången. Jag tvingade mig själv att inte dra i kopplet utan istället locka med mig honom med glädje, pussljud och klapp i händerna. Elliott var mycket mer med (även om gräset fortfarande luktade rätt gott) och när jag gick förbi målskylten den här gången var jag superglad, och Elliott fick massor med korv och bus!
 
Längtade till prisutdelningen för att se hur det hade gått
.Poängmässigt gick det väl inte riktigt så bra som jag hade hoppats.
Maxpoäng är 100 poäng och för varje fel man gör så får man avdrag, olika mycket beroende på hur stort felet blivit.
Första rundan fick vi 7 poäng för. Haha! :)
Många avdrag för egna småmissar, sträck koppel, nosande och bristande samarbete.
Andra rundan gick betydligt bätte, 41 poäng! Vilken upphämtning på bara några timmar!
Tyvärr krävs ju dock 70 poäng för att få ett kvalificerande resultat. När man fått tre kvalificerande resultat får man en titel.
 
Nu idag har jag suttit och tittat lite närmare på protokollen och banskisserna och då inser jag att jag inte fått ett enda avdrag på "sitt framför"-momenten! Så trots att jag inte tyckte att dom gick bra, blev det ändå full pott på dem!
De flesta avdragen var för nosade och bristande samarbete, en del avdrag var för sträckt koppel och några förarfel. Fick 20 minus på första starten för att jag inte hade någon ordentlig tempoändring. Och i vändningarna har jag fått avdrag, troligtvis för att jag stannat upp i svängarna när jag inte fått med mig Elliott.
Men alla avdrag är sånt som går att fixa till med lite övning, så nu är motivationen på topp igen!
 
20:e september är det på't igen. Då ska vi starta två starter på Skutberget, ska bli spännande att se hur det går.
Sen får vi se vad det blir, har inte anmält mig till någon mer tävling än så länge, men det kommer nog!
 
(Bilder kommer så småningom)
 


Kommentarer
Märit

Nästa gång sätter ni det! Jag ska se om vi kan få nåt skojjsigt recept till våra tävlingsnerver ;)

Svar: Jajjamensan, håller tummarna för det! Haha, ja något lugnande vore inte fel... :)
SweetPeach

2014-09-14 @ 14:37:13


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0